Religiös eller vidskeplig?

Det finns en konflikt mellan kunskap och vidskeplighet. Det tror jag är ett konstaterande som få ifrågasätter. Problemet med religionen är att den legitimerar mång och mycken vidskeplighet. Påståenden som saknar rationell grund och som aldrig hade accepterats som annat än just vidskeplighet om det inte vore för att dom förpackats i ett paket av religiositet.

Och rent socialpsykologiskt är det förstås frågan om legimitet genom institution, tid och kollektiv. Men att ta steget att bestämma sig för att avsäga sig det där är inte det lättaste. Inte minst om man sitter med massor av relationer som bygger på att man i grund och botten delar en gemensam föreställning om trosuppfattningen som verklig sanning. När de där vidskepelserna blir konventioner som man inte smärtfritt kan gå emot, utan att det får sociala konsekvenser.

Vi måste våga peka ut vidskepligheten där vi ser den. Ingen vill vara vidskeplig, men att vara religiös ses ofta som något dygdigt. Genom att kritisera vidskepligheten och det irrationella istället för religionen formas samhället till mer sekulärt. Och därifrån är steget till ateism inte så långt.

Därför uppmanar jag dig, ta itu med din vidskeplighet! Peka ut den där du ser den och våga kritisera den. Vidskeplighet hör inte hemma i ett modernt samhälle där vi vet bättre.

  • kinkym32

    Vidskeplighet för mig är rent spontant de traditionella ” du ska inte gå under stegar, krossad spegel-7 års olycka, ser du en svart katt :-) gå över gatan spotta 3 gånger ” o s v.

    Eller är det kanske svarta som vita änglar, vampyrer. Är det tron himmel eller helvete?
    Är det tomtar och troll ? Är det olika sexuella läggningar , könstillhörighet, synen på sexualitet ?

    Eller är det kanske allting, eller har jag totalt fel ?

  • Mistah

    Det är skillnad på vidskeplighet och vidskeplighet, och all sådan är inte per definition dålig. Ateistiska fanatiker är lika illa som vilken islamist som helst, om de dikterar och försöker säga åt folk hur de ska leva sina liv. Jag vet mycket väl att min tro på reinkarnation kanske bara är vidskepelse, men om alternativet är att min icke-existerande själ kommer uppslukas av det eviga mörkret vid min död och inget av det jag gör i livet har någon som helst betydelse, då väljer jag mycket hellre vidskepelsen.

  • Mistah: Grejen är ju att verkligheten ändras inte av vad varken du eller jag tror. Skillnaden är att som ateist förväntar jag mig bevis för att tro på saker, medan du väljer vad som ”känns trevligast”. Det är ingen vidare bra norm för vad man ska ta till sig som sanning och inte i livet, tycker jag. Det är nämligen sällan den bekvämaste vägen är den bästa, i synnerhet på längre sikt.

  • LittleLostRobot

    Nu byter man religiös häxjakt mot ateistisk häxhakt. Det känns rätt överflödigt och rätt förmätet att tvinga på andra sina åsikter oavsett om de är av ateistisk eller religiös modell. Vad ni ”attackateister” tycker är bäst angår ingen annan än er själva, och om ni ger er ut på korståg för att påtvinga andra era normer är ni precis lika puckade som de religiösa nötterna.

  • LittleLostRobot: Det är ett samhällsproblem när det blir en dygd att inte ifrågasätta vidskeplighet. När vidskeplighet börjar ses som legitima skäl för lagstiftning osv. Vad du tycker i din enskildhet är förstås din ensak. Men när det får konsekvenser för skola, utbildning, lagstiftning och annat, då är det dags att göra motstånd. Lagstiftning ska göras på faktamässiga grunder, inte baserat på folks lösa tyckande och vidskepliga tro.

  • LittleLostRobot

    Men dessa konsekvenser är näst intill obefintliga i Sverige. Religion är inte en maktfaktor i vårt samhälle, såsom det var förr.
    Bibeln påverkar inte vår lagstiftning längre, och har inte gjort det på mycket länge. Konservativt tänkande finns det ju fortfarande gott om, men det har egentligen inget med Gud att göra, bara en ovilja att ändra på hur saker ”alltid har vart” och en villfarelse att allt var bättre förr.

    Att ”göra motstånd” mot religionen idag är att rida ut i strid mot väderkvarnar.

  • LittleLostRobot: Jag tror du är hemmablind. Det firas skolavslutningar i kyrkor, det visas mässor i statstelevisionen, kristna råd agerar remissinstanser vid lagstiftning etc. Kyrkan skildes från staten för bara några år sedan. Och alljämt råder i allt för många områden lagstiftning baserad på vidskeplighet, inte fakta, med värderingar hämtade från kristendomen. Det är något avskyvärt, som inte hör hemma i ett modernt, sekulariserat samhälle och även om det är mångt värre i t.ex. USA finns det ingen anledning att inte motverka samma destruktiva krafter i Sverige. Varje barn ska t.ex. ha rätt till en sekulär utbildning, vilket betyder att religiösa/politiska friskolor borde förbjudas, så länge vi har skoltvång. Att föräldrar har rätt att uppfostra sina barn med sina värderingar, betyder inte att samhället ska institutionalisera värderingar som står i konflikt med de humanistiska idealen som är grunden för ett demokratiskt samhälle.

  • LittleLostRobot

    Hemmablind? Ja om du är paranoid.

    Att man firar skolavslutningar i kyrkor har knappast nått med Gud att göra längre. Man ber inga böner, tvingas inte avlägga några troslöften och det predikas inte ens (i alla fall har det inte gjorts på någon av mina eller mina yngre släktingars avslutningar). Det görs för att det alltid har gjorts, vilket jag medger är jävligt töntigt.
    Vidare kan ingen tvingas att gå i en friskola av samhället, det är föräldrarna som sätter dem där och det har absolut inget med skolplikten att göra.
    Men visst, jag kan hålla med om att mässor i TV borde förbjudas eftersom sändningarna finansieras av skatt.

    Till sist får du gärna ge lite exempel på dessa vidskepliga lagstiftningar med kristna värderingar.

  • Mikael Wikman

    Jag kan hålla med om mycket du skriver i kommentarerna, men själva inlägget har jag svårt för..

    Du skriver att ”Problemet med religionen är att den legitimerar mång och mycken vidskeplighet”, och att ”Vi måste våga peka ut vidskepligheten där vi ser den”, vilka båda är rent generella uttalande.

    Religion legitimerar tro – inte vidskeplighet. En tro är legitim för den som idkar den, oavsett dess egentliga sanningshalt – vilken dessutom är irrelevant – det finns inga bevis för att gud inte skulle finnas.

    Eftersom tro är legitim så ska vi inte reducera den till något annat, vilket är precis vad du försöker göra genom att kalla den för ”vidskepelse”.

    Jag är troende och jag anser att alla religioner är falska.

    Mikael Wikmans senaste bloggpost..Jonas Nordgren