Religionens vidriga kollektivism

DÖDSHJÄLP. Religionens fundament är blind tilltro gentemot överhöghet och kollektiv, att inte ifrågasätta utan lyda den moral och de normer som överhögheten eller kollektivet är överrens om, eftersom dessa anses instiftade av Gud. Att moralen är viktigare än individen och dennes liv har vi en historia full av bevis på. Det är ingen slump att medeltiden, kristenhetens höjdpunkt i historien, präglades av grymma och hårda straff. Att inkvisitionen såg själens räddning som viktigare än vad som hände med ”köttet”.

Han [Lambertz]vill se vårt döende som det ögonblick som bara vi själva äger och ingen annan har rätt att ha några synpunkter på. Det är dock en illusion som bygger på en nästan absurd individualism. Vi äger inte vår död, utan vi lider döden. Det gör till sist även den som aktivt framkallar sin egen död. Döendet är ingen exklusivt individuell process. Den är en social process. Vi är relationsvarelser. Det goda döendet är inte ett döende i isolering utan inbäddat i ett socialt sammanhang. Vi är många som bär på berättelser om erfarenheter vid dödsbäddar som har lärt oss omistliga saker om livet och om vad som djupast sett är rätt och värdefullt (min kursv.).

Expressen

Det här är precis den sortens kollektivistiska attityd som gör att vissa kristna i USA anser sig ha rätten att fördöma och beskylla homosexuella för allt möjligt tänkbart hemskt som sker i landet. ”Gud straffar”, för att USAs ledare inte ”tar itu med” homosexuella och deras leverne drar Guds vrede över landet, precis som en gång skedde över Sodom och Gomorra. Plötsligt är det allas ansvar att ha synpunkter på hur andra lever och i vårt fall – dör. Moralen är då inte längre en fråga för individens livsval, eller rättighetsprinciper, utan en samhällelig angelägenhet, oavsett man själv som individ påverkas eller inte.

Religionen har också alltid gjort anspråk på att tolka vad som är god och vad som är dålig moral. Eftersom man menar att detta ska uthämtas direkt från Guds vilja (genom prästerlig tolkning förstås) låter man inga protester påverka sig.

Den bästa dödshjälpen är hjälpen till ett värdigt liv även i dödens närhet – ända till det ögonblick då vi dör av vår dödlighet. Denna dödshjälp har sedan länge också inneburit beslut som syftat till att underlätta och de facto förkorta lidande. Det är bra. God dödshjälp är först och främst livshjälp.

Personligen ser jag inte varför djur förtjänar ett mer humant bemötande än människor. Var finns värdigheten i att mot sin vilja under månader förtvina, utan medvetande annat än korta stunder för ytterligare lidande, pg av grov medicinering som ändå inte kan ta bort lidandet. Den som lät sitt husdjur lida till döds på det viset hade dömts för djurplågeri. Men anhöriga som låter sina familjemedlemmar lida till döds, dom ger ”God dödshjälp”?

Att vara passiv är nog bara godhet i kyrkans värld. Att se på när någon lider till döds, för lidandet går långt ifrån alltid helt att få bort ens med starka smärtstillande mediciner. Vem har rätt att sätta sig över den dödendes egen bestämmanderätt över sin kropp? Kollektivet? Nej, jag tror knappast det. Inte så länge jag får säga mitt och motverka en kollektivism som går inte in på bara huden utan dessutom därinnanför!

Det är just för att individen inte ska lida för kollektivets skull som vi har rättigheter. Att de anhörigas känslomässiga lidande inte ska sättas över den döendes fysiska lidande borde vara en given självklarhet, om denne så själv önskar. Ingen religiös moral ska få sätta sig över detta. Samhället ska skita i vad Gud och religionen tycker om saker, kort sagt, för tro har inget med verkligheten att göra.

Det är förstås ingen rättighet att få dödshjälp. För det skulle innebära att andra var skyldiga att ge detta, detta strider mot liberal rättighetsuppfattning. Däremot, är det en rättighet att bestämma över sin egen kropp till 100% och att om någon önskar hjälpa en, avsluta sitt liv närhelst man själv önskar.

Och vad fan är kyrkans problem? Livet här är ju ändå bara en prövning inför evigheten, borde ni inte förespråka att man tar sig vidare fortast möjligt? Om nu himlen är så fantastisk, vad fan väntar ni på? Begå kollektivt självmord och gör oss andra fria från er vidriga, kollektivismdyrkande moral som bara bidrar till ökat och förlängt lidande för mänskligheten varhelst den visar sitt fula ansikte. Om inte i direkt samband som detta, så genom att motverka stamcellsforskning och annan utveckling som har potential att minska lidandet för miljontals människor, men som man av religiösa skäl motsätter sig. Precis som man alltid motsatt sig vetenskapens framgångar för mänskligheten.

Vad har religionen egentligen givit till mänskligheten som inte ändå hade funnits? Inget alls, förutom lidande, rättfärdigande av kollektivism och andra destruktiva krafter som bara kan bekämpas med kunskap och humanism. Det finns ingen värdighet i förlängt lidande mot ett nära förestående oundvikligt slut. Låt er inte luras av religiösa nötter att tro det. Förvisso har meningslöst lidande alltid vurmats för av kristna, så vem kan ärligt äga sig vara förvånad?

Dödshjälp bör vara var och ens privata ensak och nej ingen lever i ett socialt vacuum, det betyder inte att ens omgivning har rätt att göra anspråk på ens själva levande.

  • Kaonashi

    Här är en gripande men bra historia om en ung kvinna som var ett poster child för dödshjälp:
    http://www.watoday.com.au/national/this-is-angelique-she-wanted-to-die-with-dignity-20080913-4fqi.html?page=-1

    Tyvärr dog hon i vidriga smärtor när hon kräktes upp sin egen avföring på grund av aggressiv tarmcancer, istället för att smärtfritt och värdigt få avsluta sitt liv lite tidigare.

    Jag skulle vilja se dödshjälpmotståndare sitta med henne under hennes sista dag och komma tillbaka och säga att hennes naturliga död var bättre.

  • DP

    Eutanasi är ingen rättighet, helt sant, men i vissa fall en skyldighet…

  • kinkym32

    Det är vidrigt. Det är lika vidrigt att behandla våra gamla på samma sätt.

    Jag hade en kollega som dog 40 år gammal av skelettcanser, det var plågasamt att se den nedbrytningen av en människa. Hur smärtorna tilltog i samma takt som medicineringen.

    Jag undrar ibland om det kanske inte var mer humant som i gamla tider använda ”ättestupan” och kasta ner de galma för berget.

    Jag tror jag nämnt det någon gång tidigare, Är det inte dax att införa begreppet mäniskoplågeri. Att få gå till ”veterinären” och få sig en spruta mot lidandet.

    Jag vet själv att jag kommer att få stora personliga problem att tackla om ex mina föräldrar hamnar i liknande situation. Frågan jag då måste ställa mig är om jag själv är beredd att ex sitta i fängelse för att ge dödshjälp.

    Mitt eget liv har jag nog ganska så klart för mig. Tidigare ville jag bli pensionär vid 50. Nu inser jag att jag är tvungen att jobba tills jag dör.
    Jag jobbar gärna till minst 72 om jag lever och orkar, samt hoppas att döden sammafaller ganska så bra med avslutat arbete. Om jag nu inte har turen att vara frisk och ha pengar….

    Inte för att jag vill arbeta i sig, utan det finns ingen annan utväg att få ihop pengar. pensionen kommer jag inte kunna leva av. Jag vägrar sitta inlåst i en lägenhet, utan att ha medel att kunna föra ett drägligt liv.

    Dödshjälp är en självklarhet och en respekt mot en individ. Det är frukatansvärt att samhället får behandla människor sämre än djur, helt obegripligt. Fast egentligen inte, kyrkan styr ju fortfarande och lär nog så göra i en oöverskådlig framtid.