Min operationsberättelse

Det blir lite tutttjat nu, men det är det enda som präglar min vardag för tillfället, så ni får stå ut! ;)

Jag vaknade kring halv fem på morgonen. Jag hade fått första operationstiden för dagen, så kl 7:30 skulle vi vara på Art Clinic i Uppsala. Vi kom dit en halvtimme innan, blev insläppta av städerskan och fick sitta och vänta en stund innan jag blev hämtad.

Jag var trött, så ren som jag aldrig varit tidigare efter att tre gånger dubbelduschat med bakteriedödande medel, och ganska nervös när jag följde med sköterskan in på rummet. Det var enskilda rum, en jätteskön mjuk säng med ännu mjukare täcke. Jag fick byta om till morgonrock och strumpor och sedan kom narkosläkaren för att beskriva vad som skulle hända.

Han drog rutinmässigt hela händelseförloppet, hur jag skulle få dropp och något ämne som gjorde att blodkärlen drog ihop sig, så blödningen skulle bli minimal. Först skulle jag få en ”välkomstdrink”, dvs lugnande medel intravenöst. Det skulle ta på bara ett par sekunder. Sen skulle jag andas djupt, medan jag fick narkosen och den skulle ta direkt.

När genomgången var klar kom sköterskan igen. Hon satte en nål i armen och jag fick en spruta, jag har glömt vad det var. Sen gick vi in till operationssalen. Det var två äldre sköterskor med, bägge erfarna, liksom narkosläkaren. Jag hade ju inga linser och de var påpälsade med glasögon och munskydd men jag log och sa hej på avstånd. Sen fick jag lägga mig på operationsbordet som såg ut som borden man har när man avrättar fångar med ‘leathal injection’. Skillnaden var att bordet var vitt och inte brunt.

Det gav väl lagom trevliga associationer, men jag tog av mig morgonrocken och lade mig ner och fick den sedan placerad över mig som ett täcke. Jag lade ut armen och tittade upp på lamporna i taket. Jag kände nervositeten tillta ordentligt – nu skulle jag snart vara opererad! Just då fick jag lugnande. Ett par sekunder sen kände jag mig yr.

”Andas djupt” sa narkosläkaren och det gjorde jag. Jag hann nog max ta sex andetag innan jag vaknade i min säng i mitt rum igen. Jag tittade ner under täcket och där var dom! Synen kändes minst sagt ovan. Lokalbedövningen satt i och jag hade ingen känsel i dem, så varje gång jag kom åt med överarmen kändes det som om det var något som inte tillhörde min kropp där.

Jag skulle vakna av smärtan sa narkosläkaren, men jag hade inte alls särskilt ont. Jag var däremot hysteriskt kissnödig och tittade mig omkring efter en sköterska. Jag var väldigt seg och gosig under det varma täcket. När sköterskan kom frågade jag lite förläget efter toaletten. Det var nära panik.

”Oj, är du redan uppe?” sa hon när hon såg mig sitta på sängkanten. ”Ja, jag måste verkligen kissa.” svarade jag. Hon visade mig vägen till toaletten. Jag skulle inte låsa och om jag kände att jag skulle svimma skulle jag trycka på en alarmknapp. ”Innan jag svimmar…” sa jag lite lättsamt.

Sköterskan hade inte så mycket humor. Jag kissade och gick tillbaka till sängen. Jag var ganska yr, kände mig fnittrig, pratsam och uppspelt. Jag ville helst krama varenda en av läkarna och sköterskorna, fast ingen var ju i rummet så jag slog på TVn istället.

Det började komma SMS och jag pratade lite i telefon, sen kom kirurgen in, mitt i ett samtal. Han skulle komma tillbaka strax sa han. Jag lade på och väntade. När sköterskan kom igen frågade jag om jag kunde ringa min skjuts, eller om de ville ha kvar mig i mer än en timme (det är ungefär restiden mellan Västerås-Uppsala). Det gick bra sa hon. De ville bara se att jag kunde äta också.

Så jag fick ett par goda mackor med sallad och skinka på, te, nyponsoppa och ett glas saft. Innan jag skulle åka hem hann jag kissa ytterligare en gång. Jag var inte illamående alls, vilket jag varit lite orolig för. Tydligen gav de lokalbedövning för att inte behöva söva mig så djupt, förmodligen bidrog det till att jag inte mådde illa.

Kirurgen, Anders Liss, sade att operationen gått bra. ”Vad har jag gett mig in på” tänkte han när han testade storleken med expander, men sen hade det gått bra när implantaten väl var inne. Jag fick ett recept på smärtstillande och sen var vi klara.

Micke kom och hämtade mig och vi åkte hem. På vägen ringde de, jag hade glömt smärtstillande piller på rummet. Vi fick åka tillbaka. Jag får väl skylla min virrighet på min avsaknad av linser och narkosens effekter. ;)

På vägen hem fick jag stanna och kissa en gång till. Sen var vi förbi Willys, handlade lite mat och jag fick hämta ut piller på apoteket som läkaren skrivit ut. När jag kom hem började lokalbedövningen släppa. Tyngden av implantaten gjorde att det ”drog” i huden och jag fick lägga mig ner i soffan för att avlasta.

Allt sammans sammanräknat har det ändå varit mindre plågsamt än jag varit rädd för. Visst gör det ont, men det är inte outhärdligt och bara så det knappt påverkar mitt humör. Det trycker mot bröstet, lite som när man har en tajt snörd korsett på sig. Det stramar i huden och jag lär inte hoppa på ett tag, men annars är det helt okej.

Senare idag skulle sköterskan ringa igen. Om en vecka ska jag tillbaka och ta stygnen. Förutom att jag är lite svullen i halsen så verkar jag må bra. Det är väl kanske immunsystemet som går på högvarv. Vi får se hur det känns om en vecka!

  • Jag skulle precis skriva samma sak som ovanstående. Det är väldigt värdefullt att du delar med dig. Tack!

  • Tack för att du delar med dig!

    Tuxies senaste bloggpost..OneSwarm är ett villospår

  • Tiima

    Att du har ont i halsen behöver du inte ora dej för, det hade jag både efter första open ochh korren.
    Tror det är efter slangarna de trycker ner i halsen när man är sövd.

    Lycka till! :)

  • Tiima: Jaha, stoppar dom slangar i halsen på en? :O Ja, det kanske kan förklara det isf. Jag är pigg annars iaf. Har precis varit på en promenad till ICA. Jag är t o m rätt rörlig i armarna. Känns faktiskt bättre idag än igår och det sägs ju att dag nr 2 ska vara värst! :D

  • sannapanna

    De såg inte så stora ut som jag troddde att de skulle :P Blev fint.. Skönt att det inte gjorde så ont som du trodde… *kram och tack för du delar med dig*

  • Therese

    Skönt att du mår så pass bra! Halsont är garanterat slangarnas fel!! Kram Divina från forumet

    Thereses senaste bloggpost..Turkiets Bidrag

  • Mica Skeppstedt

    Åh Hanna! ^^ grattis!

  • marcus

    mycket spännande läsning, hoppas allt går bra framöver ^^

    din blogg är toppen =D bra blandning av mycket intressant, det tål att sägas flera gånger!!

  • Tack alla! ^^

  • Pierre E

    Slangar och slangar.. kanske inte direkt men väl en tub som de sätter direkt äfter du har somnat. När man är djupt medvetslös som man är ubder narkos måste narkosläkaren kunna övervaka och hjälpa till med andningen och även tillföra mer narkos via luftvägarna.