Live: TPB | Dag 3 #7 – Karl Lundström

Karl Lundströms advokat håller ett anförande

Det saknas knytning på individnivå. Alltid anges ”de fyra”, ”dem” eller ”the pirate bay”. Det räcker inte, menar Karl Lundströms advokat.

Mellanhandens verksamhet är målet för åtalet, inte användarna de som är verksamma.

Åklagaren har inte nämt europaparlamentets 2000/31/EG §12:

”… Medlemdstaterna ska se till att en tjänsteleverantör som levererar en informationssmahällets tjänst bestående av överföring i ett kommunikationsnät … inte ska vara ansvarig för den överförda informationen.”

Kriterier för att detta ska gälla är:

  1. att man inte initierar överföringen – det gör man inte
  2. att mellanhanden inte valt ut mottagaren
  3. att man inte valt ut eller ändrat informationen som överförs

§16, §19 e-handelslagen är implementeringen av ovanstående.

Det är orimligt att kräva att mellanhanden kontrollerar innehållet, det kan inte sägas att mellanhanden ska anses haft kännedom om innehållet. Alltså saknas grund för straffansvar.

Blocket.se görs som exempel. Användare annonserar, om de annonserar mo något olagligt har ägarna av siten inget ansvar för detta. ISP:en har inte heller något ansvar för det som passerar genom blocket.se.

Åklagaren måste visa att de åtalade på individnivå har uppmuntrat de konkreta användarnas påstådda brottsliga gärningar. Det försöker man inte ens göra.

Karl Lundström har inget med detta att göra. Han var inte där, har aldrig haft tillgång till siten och aldrig deltagit i den. Han är född 1960, han är 49 år gammal. Han blev ekonomiskt oberoende av ett arv. Att han skulle begå upphovsrättsintrång för 18 000 kronor är orimligt.

Via sin anställde Fredrik Neij träffade Karl Lundström senare Gottfrid Svartholm Warg. Karl Lundström gav dem co-location hos sitt företag RixTelecom. Han föreslog köpa eller bli delägare i PRQ. Den kommande svenska lagstiftningen gjorde att Lundström sökte råd hos sin svenska affärsjurist och hos argentinska advokater och i Ryssland. Pga negativa besked köpte han inte PRQ och drog sig ur. Han sålde fortsättningsvis uppkoppling och andra tjänster till PRQ.

Det finns ingen anledning gå in på skadestånd, eftersom de påstådda huvudbrotten utgörs av ett tillgängliggörande av ett upphovsrättsskyddat verk. Vi ser genom åklagarens bevisning att man i varje enskilt fall kan se vem som gjort verket tillgängligt i form av nicknames t.ex. ”kingkong”.

Dessa personer kan finnas var som helst i världen. Varför brottet begåtts vet vi inte, alltså kan vi inte säga att främjande funnits. För detta saknas bevisning.

Slutligen understryks att åtalet framförts kollektivt. Centrala liknande rättsfall kommer senare refereras till. Slutsatsen som kan dras av detta är att det krävs, enligt praxis, bevis på individnivå.

Därmed är det slut för dagen!