Kränkt, kränktare, kränktast!

I mitten av februari anmälde föreningen för gaypoliser i Sverige att det vid ett internt möte med chefer på länskriminalen förekommit ”hån av en transsexuell” som tagit livet av sig. Som transsexuell borde jag väl gå med i tåget av kränkta som kräver avbön och upprättelse i den politiska korrekthetens namn. Men det gör jag inte.

Tydligen hade den transsexuella som tog livet av sig ett namn som kunde uppfattas som lustigt i sammanhanget. Jag vet inte alls vad hon hette. Men vi säger för resonemangets skull att hennes mellannamn var Dick.

Alla har vi saker vi inte tål skämt om. Händelser som väcker upp starka upprivande känslor när vi påminns och som vi absolut inte tål att någon driver med. Det brukar normalt sett inte innebära att vi begär att ingen någonsin ska få skämta om detta. En mer resonlig attityd är att begära att de som känner till vår personliga situation, av respekt inte skämtar om sådant i ansiktet på en, när de känner till att det kan vara väldigt känsligt. Det är helt rimligt!

Att begära att ingen ska få skämta om transsexuella – någonsin – är inte rimligt. Att begära att ingen ska få skämta om homosexuella, om muslimer, om kristna, om gamla, cp-skadade, handikappade, blinda, döva osv. det är inte rimligt. Då finns det till slut ingenting alls kvar att skämta om, detta inser nog de allra flesta.

Att skämt förekommer i olika privata sammanhang, som inför fel person hade kunnat uppfattats som väldigt sårande, det är något helt normalt. Så fungerar social interaktion. Man anpassar vad man säger beroende på vilka man är med. Är man lite osäker på om det kan uppfattas som sårande så drar man inte skämt om indier när Tomas som är adopterad från Indien står i närheten.

I det här fallet har man skämtat, eller åtminstone uppfattat det som roligt i någon mån, att personen ifråga var transsexuell och hade ett namn som på något sätt framstod som lustigt i sammanhanget. Det kan man tycka är roligt, eller också kan man tycka att det inte alls är roligt. Det finns inget rätt och fel. Det är helt en fråga om humor.

Vad man kan ha åsikter om, är inför vem det isf har skämtats om detta? För det är helt avgörande för att bedöma uppsåtet. Har någon gjort sig lustig inför anhöriga till den avlidne? Inför någon annan transsexuell? Har någon häcklats personligen? Såvitt jag kan se så handlar det inte om något av detta. Det finns helt enkelt inget offer i sammanhanget. Någon har skämtat, om ens det, om något som uppfattades som lustigt. Det måste man få göra.

Skämtet gjordes inte offentligt. Det drogs fram offentligt av journalister och av någon humorbefriad homosexuell polis som anser att just det han/hon inte gillar skämt om, ska ingen få skämta om. Det är identiskt med när muslimer menar att ingen ska få måla teckningar av Muhammed. Identiskt.

Vi återkommer ännu en gång till den här hystering kring kränkthet som finns i Sverige och någon slags sjukligt behov av att forma hela världen efter ens eget tycke och smak. Jag gillar inte lakrits, förbjud lakrits! Jag gillar inte skämt om transsexuella, förbjud skämt om transsexuella!

De enda som gjort något dåligt i det här sammanhanget är journalisterna som spridit det vidare, helt i onödan, till folk som annars aldrig hade tagit illa vid sig. Det finns inget som helst som motiverar att man för vidare skämt som inför fel person kan uppfattas som sårande. Så är det nämligen med de flesta skämt. Om allt poliser säger ska utkrävas ansvar för, som om det vore offentliga uttalanden, då lär vi snart ha en hel poliskår som aldrig vågar öppna munnen. Och vad skämtar du själv om på jobbet? I fikarummet? Med kompisar och privat? Hade allt du skämtar om tålt att visas upp i pressen som ett offentligt uttalande?

Jag tror knappast det. Jag vet att om allt jag skämtar om skulle visas upp på det sättet hade det nog inte funnits många grupper som inte vart kränkta. Det betyder inte att jag av illvilja går runt och kränker människor. Kränkning uppstår när man tolkar uppsåtet hos någon som menat att kränka. Men det betyder inte att detta var uppsåtet. Och då är inte heller något ont gjort. För man måste få skämta om saker.

Källa: Sydsvenskan