Etik, moral och förvirring?

Vad som är etik och vad som är moral verkar vara en outsinlig källa till förvirring, även bland de mest belästa. Jag tänker skita i hela den debatten och ist fokusera på liberala principer. Jag gillar dem och jag vill ha dem. Om du inte vill ha dem är du en idiot som jag inte vill befatta mig med. Det är inte svårare än så. Den som vill ha en filosofisk belagd utläggning om varför du är en idiot kan läsa på om objektivismen, det är inte en debatt jag orkar ta. Jag är inte en filosof.

De liberala principerna bygger på att vi alla är jämlika i det att vi alla har samma fundamentala rättigheter. Du äger din kropp och av det följer att du har ett gäng negativa rättigheter. Rätt ‘från’ saker, inte rätt ‘till’. Från kräver nämligen bara att folk inte gör saker mot dig. Rätt till kräver att de gör saker för dig, vilket är slaveri. Du kan inte kräva få ett skit från nån, men du kan kräva vara fri från övergrepp.

Det man äger ska man ha rätt göra vad man vill med, så länge det inte kränker andras rättighet att göra detsamma. På så vis har vi alla optimal frihet från andra. Därför är det helt ok att stoppa vad du vill i din kropp, men du är fortfarande lika ansvarig för dina handlingar och om dessa går ut över andra så gör du dig skyldig till att kränka andras rättigheter, vilket enligt oss liberaler då ska vara ett brott.

Rätten till abort, är t.ex. grundad på den liberala principen om självbestämmande över den egna kroppen. Enligt samma princip kan du knarka, men inte använda våld mot andra. Du kan sälja sex, men inte våldta. Du kan byta tjänster och värden, men inte stjäla. Vad du gör med din kropp och i samförstånd med andra är ingen annans ensak än de inblandades. Det gäller även sexuella saker.

Liberalismen är inte heller alls emot frivilliga samarbeten. Facklig verksamhet är helt okej, så länge man inte använder våld (eller hot om våld) för att tvinga folk att gå med i sin förening. Föreningsfriheten är (indirekt) en liberal princip.

Men liberalismen tar inte sin moral, etik, eller vad du vill kalla det, ifrån en Gud av något slag, utan ifrån objektiva fakta. Därför är det skitsamma vad som står i olika religiösa skrifter. Folk är fria ‘tro’ vad de vill, men om de i handling kränker andras rättigheter är de lika kriminella för det som om de varit på droger eller något annat som främjat deras kriminella handlingar. Religionsfrihet, en liberal princip är också frihet från religiöst förtryck.

Problemet idag är alltså inte liberala principer. Vi ser dem framgångsrikt användas på många områden (rätten till abort, rätten att bilda föreningar etc). Problemet är motsatsen till liberalism. Religion, vilket bara är en förtäckt princip att magkänslan alltid har rätt (och sen hitta ett sätt att motivera det utifrån religiösa texter). Har alla rätt att gifta sig enligt liberalismen? Vem som helst ska vara fri ingå avtal och sen kalla det vad man vill. Alla har däremot inte rätt ingå i alla föreningar, därför kan en kyrka neka religiösa ceremonier för folk de inte gillar. Men kyrka och stat ska vara separat, så kyrkor ska inte ha rätt att göra statens myndighetsjobb och validera juridiska avtal. Får homosexuella gifta sig i kyrkan? Ja, om kyrkan vill ha en religiös ceremoni med ett homosexuellt par så har ingen rätt att förhindra dem detta. Själva det juridiska giftandet ska dock inte ske i någon religiös församling, oavsett tro. Förmodligen behöver dock inte ens staten syssla med det, för liksom alla avtal är äktenskap bara ett avtal. Det är inget staten ska reglera. Är ni fler än två som vill gifta er? Fine! Inga problem. Staten har inget att säga till om, för godtycklig religiös moral har inget med saken att göra. Vad andra vill göra med sin kropp påverkar inte er rätt göra vad ni vill.

Problemet verkar alltså vara att få folk att konsekvent sluta gå på magkänsla i sitt lagstiftande och i sitt stöd av lagstiftandet och istället hänge sig åt liberala principer. Kort och gott, om det inte påverkar dig direkt så har du ingen anledning att förbjuda det och den liberala attityden är då att alltid fria hellre än fälla.

Vill jag gifta mig med två andra? Nä. Förhållande på flera brukar inte funka bra alls (är min erfarenhet), men det betyder inte att jag vill förbjuda folk att leva så. Vill jag använda droger? Nä, det verkar otäckt att inte kunna lita ordentligt på sina egna sinnen. Men det betyder inte att andra inte ska ha rätt göra det med sin egen kropp. Vill jag knulla med djur? Nä, djur är håriga och luktar illa och handjuren har om möjligt ännu fulare könsorgan än människor. Men det betyder inte att nån annan inte kan gilla det. Deras kropp, deras val!

Är det fel tycka folk är äckliga när de gör saker man själv tycker är äckligt? Nä, du får tycka och tänka vad du vill i ett liberalt samhälle. Det är dina handlingar som räknas. Du får inte kränka andras rättigheter.

Ska det vara så svårt? Du får optimal frihet och du ger andra optimal frihet. Problemet verkar vara att folk trivs i slaveri. De trivs i att inte tänka själva, att följa andras påbud slaviskt och att i grupp hetsa varann mot de som ‘gör fel’. De trivs i att primitivt gå på magkänsla och förneka sitt förnuft. Jag vet inte hur man kommer runt det här. Jag vet att jag inte stödjer demokrati iaf. Det är inte mer rätt att våldta för att fem personer är överens om det, medan den sjätte inte är det. Frågan om rätt och fel är inte en fråga om majoritet.

Men det verkar som jag står långt ifrån massans syn på hur saker ska vara, så jag får väl fortsätta tjata tills vi kanske en gång i framtiden blir så många att vi har chans påverka vår omgivning till att respektera våra rättigheter. Jag är trött på att dagligen våldtas av majoriteten.

  • Hanna

    Problemet är ju att fostret inte har nån rätt vara i kvinnans mage. Det har inte heller någon positiv rättighet att hållas vid liv. Spontan abort, sk ”missfall” sker ju spontant upp till flera månader efter graviditetens början och det kan knappast kvinnan klandras för, trots att det sker med hennes kropp.

    Att fostret inte kan leva utanför kroppen beror på dess egna inneboende brist på livsförmåga. Det är inte mammans ”fel”.

    Det är fel att slå henne i magen, huruvida det är dubbelt fel för att hon är gravid vet jag ärligt talat inte. Det är en nytt perspektiv, jag får gruva lite på det.

    Men spontant, om man ska vara konsekvent, så kan det ju inte vara det om jag inte missat nån aspekt.

  • Fredrik

    Inte dubbelt fel, tror jag, men förmodligen mer fel än om hon inte varit gravid, eftersom slaget skadar henne mer om hon är gravid.

  • Jag har en fråga om abort – det talas ofta om ”kvinnans rätt till sin egen kropp” – men besitter inte barnet en oskriven ”rätt till sitt liv”? Tillåt mig en etisk-moralisk frågeställning – är det någon skillnad på att slå en gravid kvinna (säg i 12:e veckan) i magen eller en kvinna som inte är gravid? I det första fallet leder det till missfall och att ”barnet” dör, i det andra leder det till ett brutet revben. I mina ögon är det en skillnad, och därmed existerar också en skillnad på en kvinnas rätt till sin egen kropp (säg prostitution, vilket jag menar är ”rätt till”) men inte en kvinnas rätt att bestämma över en annan varelses ”rätt till” liv – i detta fall barnets.

    Förklara gärna var min ”logik” brister, för jag tycker (naturligtvis) inte att den gör det.
    .-= Andreas Rönnqvist´s last blog ..Konsten att ha tur =-.

  • Madmax

    Jag önskar verkligen att alla kunde acceptera att de liberala principerna. Framför allt staten och myndigheterna. Men tyvärr är det alldeles för många som har fruktansvärt svårt att se individer utan bara ser den grå massan.

    Clawfinger var en trevlig överraskning, det var länge sedan.

  • David Eliason

    En annan intressant fråga när det gäller abort är ju pappans rätt. Om man nu säger att fostret inte är en egen person utan en del av mamma. Borde inte fostret även vara en del av pappan? Jag vet inte riktigt hur det funkar idag, men jag misstänker att det pappan juridiskt inte har något att säga till om när det gäller om det ska göras abort eller inte.

  • Andreas Eriksson

    Om vigselrätt: http://erikssonandreas.blogspot.com/2009/04/slappa-vigselratten-fri.html

    Rönnqvist: Rätt till liv – vari ligger denna rättighet? När det handlar om aborter är det en väldigt viktig fråga som faktiskt kan avgöra hela diskussionen.

    Om man anser att rätten till liv ligger i själva levandet/varandet då är det kanske ganska givet att man anser att abort är fel.

    Om man, som jag, anser att rätten till liv ligger i ens rätt till okränkbarhet (relativ okränkbarhet egentligen) som individ/person så måste man dock ta ställning till om ett foster har de kvaliteter som krävs för att räknas som individ/person.
    Själv säger jag: NEJ! Det jag definerar som en individ/person med rätt till liv är en varelse som har förmåga att uppleva omvärld, registrera sin upplevelse och skapa ett emotionellt liksom (begränsat) intellektuellt förhållande till detta. Ett foster kvalificerar lika lite för min definition av en enhet med rätt till liv som en daggmask gör, kanske ännu mindre eftersom en daggmask befinner sig i ett relativt levnadsstadie som för maskar skulle motsvara åtminstone en född individ och därmed kunnat ta till sig erfarenhet och emotion i sin möjliga utsträckning.

    Eftersom jag menar att ett foster ej utvecklat en kognitiv identitet eller liknande kvaliteter som jag anser förknippade med ”liv” (inte varandet utan varandet som individ) så tillskriver jag inte heller fostret varken människovärde (som jag egentligen ej tror på) eller rätt till liv.

    Det var i alla fall en ungefärlig förklaring till mitt ställningstagande ang. abort/rätt till liv. Det kan säkert förtydligas.

  • Andreas Eriksson

    Btw. Tack Hanna för bloggtipsen om ”Filosofiska rummet”, har ägnat åtskilliga timmar åt att lyssna på det programmet nu, väldigt givande fastän vissa av de inbjudna saknar viss sakkunskap.

  • Andreas Eriksson

    Jag anser att fadern skall ha möjlighet att avsäga sig faderskap ifall modern ej vill göra abort, så vitt jag vet är detta dock ej möjligt, i alla fall inte såvida modern inte går med på det.

  • Andreas

    Bland det bästa och mest tänkvärda jag läst, någonsin och det fångar dessutom mina åsikter helt och hållet. Du får ta och vidarebefordra inlägget som mail till: http://www.regeringen.se/pub/road/Classic/article/117/jsp/Render.jsp?a=70244&m=popup&l=sv för att påminna honom :)

  • Andreas Eriksson: Det borde absolut vara möjligt, men idag går det ej.

  • WysiWyg: Mjo det är sant. Fostret behöver inte vara självständigt eller en individ för att skadan ska finnas, den finns i mammans mage och alltså är det värre skada henne mon är gravid.

  • @David; men fostret ÄR inte en del av pappan. Fostret är i mammans mage, och därmed en del av henne.

    @Hanna; frågan om fostret som dör är väl samma som skillnaden mellan att lappa till någon så de tappar andan gentemot om man slår så hårt att de bryter revben? Mer skada = högre straff. Att fostret dör är helt enkelt mer skada än om man ”bara” bryter revbenet.

    För visst finns det väl utrymme för skalor?
    .-= WysiWyg´s last blog ..Tvättstuge-äventyr. =-.

  • Hanna:
    Bra sammanfattning av liberalismens applicering i samhället. Det blir lätt snårigt om man ska försvara en ideologi utan att tvingas till att ta ställning till en massa tjafs som indirekt kan kopplas till det och då förlora hela meningen med originalinlägget, men det lyckades du ju bra med.

    Om någon är intresserad av att se pedagogiska jämförelser mellan liberalism, anarkism och socialism och deras praktiska tillämpning så kan http://mutualism.blogg.se/ vara klart värt att kika på.

  • @Hanna: Vi börjar med att bemöta begreppet ”egna inneboende brist på livsförmåga”. Samma sak gäller människor som skadas och behöver respirator, eller annan form av ”livshjälp” för att överleva svåra skador. Vi har i dagsläget ännu inte uppnått de tekniska möjligheterna att hålla ett foster vid liv hela vägen. Så antingen berövar man människor som behöver livshjälp (av olika former) deras rätt att leva, eller så anser man att rätten att leva begränsas av vår förmåga att läka och omhänderta. Detta är i mina ögon varken liberalt eller särskilt etiskt/moraliskt. Människor ska väl inte behöva dömmas efter temporära omständigheter, eller?

    @Andreas Erikson: Du säger ”en individ/person med rätt till liv är en varelse som har förmåga att uppleva omvärld, registrera sin upplevelse och skapa ett emotionellt liksom (begränsat) intellektuellt förhållande till detta” – så om man aldrig utvecklar dessa (mentalt handikappade barn) så har man ingen rätt till liv? Definieras individstadiet av nuet? I sådana fall betyder det att de som råkar ut för grova skallskador (och inte kan uppleva, registrera eller skapa förhållanden till denna omvärld) inte har en rätt till liv heller. Oavsett om de kommer att tillfriskna och få dessa förmågor.

    Jag har svårt att acceptera att detta skulle vara en ”liberal” syn, där man dömmer folks rättigheter efter de yttre och av individen oberoende händelser som inträffar.

    Om man följer den ”biologiska” tanken att fostret inte är separat (vilket det visserligen är, det är dock starkt knutet till modern) så uppstår den etisk-moraliska frågan om exempelvis siamesiska tvillingar. Givet ett mer ovanligt exempel, men har den ena av dem inte en rätt att leva oberoende av den andre?
    .-= Andreas Rönnqvist´s last blog ..Konsten att ha tur =-.

  • Andreas Rönnqvist: Det handlar inte om att dömas, utan om vad som är. Givetvis kan nån annan frivilligt ta på sig ansvaret för fostret, men mamman ska inte vara tvingad till det. Ingen har rätt att tvinga andra upprätthålla deras liv, varken foster eller människor.

  • ST

    ”Vad som är etik och vad som är moral verkar vara en outsinlig källa till förvirring, även bland de mest belästa. Jag tänker skita i hela den debatten och ist fokusera på liberala principer.”

    Annars är svaret väldigt enkelt.

    Allting är individuellt, vare sig man menar den enskilda individen eller den enskilda gruppen, gruppen i sig kan vara ett helt lands befolkning, så är etik och moral just individuellt.

    (Och ännu mer abstrakt än svaret, egentligen. :-()

  • Vad som är – intressant definition. För 100 år sedan kunde vi inte rädda ett barn som föddes fyra veckor för tidigt. Då var ”det som är” att ett barn inte kan leva, existera, innan 36:e veckan. Sedan dess har medicin, förståelse, teknologi – utveckling överlag, trimmat ner detta till som bäst 21:a veckan. Så skall det ”liberala” förändras och moral/etik förflyttas beroende på teknisk utveckling?

    Ska inte en förälder ha ett ansvar för ett barn? Wow, i sådana fall tror jag att vi har extremt vitt skilda åsikter om vilket ansvar man faktiskt har när barn blir till. Är det med andra ord, liberalt och korrekt, i dina ögon, att lämna barn att dö? För innan en mänsklig ålder av cirka 5 år klarar sig inte barn utan vuxna. Trodde det fanns mer hjärta, empati och förståelse om jag ska vara ärlig…
    .-= Andreas Rönnqvist´s last blog ..Konsten att ha tur =-.

  • Andreas Rönnqvist: Ja givetvis. Vad du kan göra och inte beror väldigt ofta på tekniken som finns till buds. Vad är konstigt med det?

    Det är inte en fråga om empati, jag skulle aldrig vilja befatta mig med någon som lämnade sitt barn att dö. Frågan om rättigheter handlar inte om vad som känns fint i magen utan om vad som är logiskt och konsekvent.

    Bara för att man har rätt att göra saker betyder det inte att jag tycker det är bra. Du ska ha all rätt i världen att vara otrogen t.ex. men jag tycker fortfarande du är ett jävla svin om du är det.