Den bortskämda svensken

Det är ingen rättighet åka utomlands varje sommar, precis som det inte är nån rättighet att ha bil eller en ny 32″ plattskärmstv, Wii eller nån annan lyxunderhållningspryl. När det börjar skrivas bölartiklar om hur synd det är om svenska barn som inte kan åka utomlands, ja då vet man att vi har det bra jävla bra i det här landet.

När jag var liten åkte vi utomlands varje sommar. Ärligt talat har jag ganska få minnen av det. De gånger vi bilade i Europa bråkade vi (jag och min lillasyster) konstant i bilen och jag längtade mest hem, även om det förstås alltid var roligt i början av resan.

Det jag däremot minns från när jag var liten, var hur jag och mina vänner lekte på sommarlovet och allt vi gjorde hemma. Vi byggde kojor i skogen, vi lekte krig, indianer, vi byggde med krigargubbar i sandlådan, när vi blev äldre hade vi LAN och umgicks hemma hos varann. Att resa bort var tråkigt, det tog tid ifrån att umgås med kompisarna.

krig
Min barndoms somrar

Visst har jag några minnen med mig, som jag uppskattar. Men det är inte saker jag inte skulle kunna göra i vuxen ålder och sannolikt få ut mer av idag. Barn bryr sig inte om de badar på mallorca eller i närmsta grustag med kompisarna. De är inte statusen i resan som är poängen, utan hur kul man har. Man har roligare med vänner än med familjen.

Det föräldrar borde ha dåligt samvete för är inte att de inte har råd att åka nånstans, utan att de inte tar sig tid att umgås med sina barn. Och det är inget man kan ta igen ett par veckor om året. Gör man det inte regelbundet så kommer inte ungarna ha nåt intresse av att umgås då heller. De har andra saker som lockar mer.

Så sluta med detta fjantiga snörvlande. Man har inte roligare än man gör sig.

  • Men shit, vilket gnäll! Inte fan hade vi råd att åka utomlands varenda sommar när jag var liten, men inte gnällde jag för det.
    Om alla deras kompisar åker bort så får väl ungarna skaffa lite fler vänner eller så, hemska tanke, kan föräldrarna själva umgås med sina barn!
    .-= Yamiko´s last blog ..Hjälp till att underlätta Iranska folkets yttrandefrihet! =-.

  • Andreas

    Lidande är relativt.

  • Håller verkligen med i allt!

    Vi hade aldrig råd att åka utomlands när jag var barn, det är verkligen inget jag känner att jag saknar heller!

    Jag hade skitkul att klättra i klätterträdet på gatan, leka i skogen, sparka fotboll med grannarna och åka skridskor på den lokala dammen.

    Det finns så mycket bra man kan göra hemma! Det finns i sig inget egenvärde i att åka utomlands med barn.

  • Em

    Nu står det i och för sig inte i artikeln att det är synd om dem för att de inte kan åka utomlands, utan att det är synd om dem för att de inte kan åka någonstans överhuvudtaget, kanske inte ens till närmsta badplats. Vilket ju faktiskt är något helt annat. Man kan ju förstås tycka att det inte är synd om dem ändå, men det är ändå orättvist att felreferera artikeln på det viset.

  • kenny_lex

    Jag håller med om att det klagas aldelles för mycket, men värre är att vi börjar spela ut ”tänk på de stackars barnen” för att rättfärdiga dumheter.

    Men inte är det synd om barnen bara för att de inte får se en sandstrand i Grekland, eller bo på hotell; det är mer synd om dem att deras föräldrar inte försöker hitta andra alternativ som de kan ha råd med.

    För att barnen skall slippa en balkongsemester så krävs det att föräldrarna är villiga att göra nått för barnen. Jag hade köpt ett par tält, satt mig på en buss och åkt till något fint ställe i Sverige. Här i Haninge kan man (2 vuxna och två barn) komma ut till Utö och tillbaka för ca 500 Kr, där finns det en plats där man kan slå upp sina tält gratis och plötsligt kan man ha en semester.

    Har man inte råd med det kan man ta med sig en solstol till närmsta badplats och sedan vara där hela dagen. Att stanna hemma på en balkong har inget med ekonomi att göra, utan det handlar mer om att föräldrana inte har fantasi nog att lämna balkongen.

  • Em: Nja, man drar ju flera exempel och visst, det finns säkert nån enstaka unge som inte ens kan cykla till närmsta badplats för att den sitter i rullstol och har två alkoholiserade föräldrar och allt är miserabelt och hela världen hatar dem, de har inga pengar och förmodligen är det jättesynd om dem.

    Det är inte första gången jag ser liknande artiklar dock om hur synd det är om barn för att de inte kan skryta om att de varit utomlands på sommaren och det är främst det jag inriktar mig på.

    Åka utomlands är ingen rättighet och just barn är förmodligen den åldersgruppen som minst uppskattar det. Jag hade gärna bytt mina utlandssemestrar mot att ha en pappa som inte jobbar jämt och aldrig lekte med mig. Det är sånt föräldrar borde ha dåligt samvete för. Inte att de inte jobbar ännu mer och ägnar ännu mindre tid åt sina barn.

  • Mikael

    Allt är ju subjektivt for sure. Även om jag nu kanske inte hade en sådan idealisk uppväxt så är jag tacksam i slutändan för att jag hade den uppväxt jag hade pga att det har format mig som person. Helt klart så får man perspektiv på tillvaron av svårigheter.

    Men det mest latjo var ju utan tvekan sandlådan o plast soldaterna ju, och umgänget med ens polare.

    Ha en sweet midsommar.

  • Magnus J.

    Den där artikeln var ju komisk! :-)

    Små barn vars föräldrar inte ens har råd att låta dem lämna lägenheten under sommaren…

    Jag misstänker starkt att det handlar om personer som helt enkelt prioriterar annat än sina barn. Som inte är beredda att skära ner på sina egna utgifter för barnens skull eller inte orkar ta med dem på en cykeltur till närmaste badstrand.