Avfolkning av landsbygden, årets ickeproblem

Jag såg precis Uppdrag Granskning. Förutom att jag just nu tänker med norrlänsk dialekt, så måste jag säga att programmet lämnar mig totalt utan avtryck. Det handlade om glesbygden, om avfolkade småbyar och de fåtalet stackare som ännu inte haft vett att flytta därifrån. Det är verkligen årets ickeproblem, som jag inte förstår hur man ens seriöst kan försöka problematisera.

Att människor flyttar in till städerna, har pågått sedan industrialiseringens början. Urbanisering, kallas det och är en logisk följd av att samhället effektiviseras, så allt färre måste syssla med den sortens arbeten som tidigare skett manuellt och i större omfattning, ute på landsbyggden. Idag sker det maskinellt, i den mån det alls längre sker i Sverige. Primitiva arbeten har nämligen en tendens att kunna göras billigare i andra länder. Ett resultat av globaliseringens effektivisering av samhället.

Väljer man att bo kvar i en by, där det från 200-talet människor numer bor ca 30, så får man helt enkelt finna sig i att det inte är rimligt att lägga ner de enorma resurser som krävs, för att upprätthålla den service som ett större samhälle kan underhålla. Det finns ingen som helst rättvisa i att vi som har vettet att inte bosätta oss på en stubbe i skogen, ska försörja ambulans, brandkår, post och annat för detta lilla fåtal av skogsmullar.

Den som vill bo kvar, ska givetvis ha friheten att göra det. Men jag anser att samhället ska avsäga sig allt försörjningsansvar för dessa människor. Det finns inget egenvärde i att bevara skogsmullarna.  Flytta in till stan, eller finn er i tillvaron som den ser ut och dö ensamma, där ute i skogen.