Avfolkning av landsbygden, årets ickeproblem

Jag såg precis Uppdrag Granskning. Förutom att jag just nu tänker med norrlänsk dialekt, så måste jag säga att programmet lämnar mig totalt utan avtryck. Det handlade om glesbygden, om avfolkade småbyar och de fåtalet stackare som ännu inte haft vett att flytta därifrån. Det är verkligen årets ickeproblem, som jag inte förstår hur man ens seriöst kan försöka problematisera.

Att människor flyttar in till städerna, har pågått sedan industrialiseringens början. Urbanisering, kallas det och är en logisk följd av att samhället effektiviseras, så allt färre måste syssla med den sortens arbeten som tidigare skett manuellt och i större omfattning, ute på landsbyggden. Idag sker det maskinellt, i den mån det alls längre sker i Sverige. Primitiva arbeten har nämligen en tendens att kunna göras billigare i andra länder. Ett resultat av globaliseringens effektivisering av samhället.

Väljer man att bo kvar i en by, där det från 200-talet människor numer bor ca 30, så får man helt enkelt finna sig i att det inte är rimligt att lägga ner de enorma resurser som krävs, för att upprätthålla den service som ett större samhälle kan underhålla. Det finns ingen som helst rättvisa i att vi som har vettet att inte bosätta oss på en stubbe i skogen, ska försörja ambulans, brandkår, post och annat för detta lilla fåtal av skogsmullar.

Den som vill bo kvar, ska givetvis ha friheten att göra det. Men jag anser att samhället ska avsäga sig allt försörjningsansvar för dessa människor. Det finns inget egenvärde i att bevara skogsmullarna.  Flytta in till stan, eller finn er i tillvaron som den ser ut och dö ensamma, där ute i skogen.

  • Richard

    Att arbete är billigare i andra länder är inte ett resultat av effektivisering utan av orättvis handelsbalans. Vi har arbetarrörelser och fackföreningar de har diktatorer och kravallpoliser. Helt enkelt är det en konsekvens av att konkurrensen på arbetsmarknaden inte fungerar. Skulle den göra det skulle det inte skilja flera tusen procent på lönen i olika länder.

    Det jag önskar är att ”skogsmullarna” i Sverige men framför allt utomlands börjar ta riktigt bra betalt för sina varor, alltså oväsentligheter som mat, energi och råvaror.

  • Mistah

    Nej det är klart… saker som frisk luft, tystnad, närproducerad mat och att kunna gå ut utan att behöva oroa sig för rån, våldtäkter, misshandel och sånt är ju inte lika viktigt som det man gör i Staden. Och sådana petitesser som allas rätt till kvalificerad läkarvård, fri kommunikation och sånt behöver vi ju inte bry oss om. Låt ”skogsmullarna” dö bara, de klarar sig utan allt sånt som man i Staden kan kräva utan att någon höjer på ögonbrynen. De som inte gör som alla andra är ju inte lika mycket värda. Eller?

    För övrigt håller jag med Richard. Köp tillbaka skogen från skogsbolagen, marken från staten och bli mer självförsörjande, så kan vi sitta och skratta sen när penningekonomin går åt helsike och finanskrisen äter upp allt.

  • Richard: Det beror på att en apa kan göra de mest simpla arbetsuppgifter och eftersom det finns gott om apor, så är konkurrensen hög och då blir priserna därefter.

    Absolut är det så att många fattiga länder har helt absurda förhållanden, de ställs utanför frihandeln (som alltså inte är fri) och det är totalt orättvist. Men det är resultatet av protektionism, inte av liberalism.

    Mat subventioneras dessutom enormt inom EU, med våra skattepengar, eftersom man anser att det finns ett egenvärde i att gynna europeiska bönder till nackdel för resten av världen. Och vi får betala dubbelt så mycket för samma mat, som hade kunnat göras billigare i fattigare länder.

  • Mistah: Nej, alla är inte lika mycket värda, värdering är totalt subjektiv. Men det har inget med värde att göra. Det har med marknaden att göra och att det inte finns någon rättvisa i att tvångsmässigt ta pengar från en person som bosatt sig och kostar mindre, än någon idiot som bor kvar i avfolkad glesbygd, utan jobb, bara för att man inte har vett att flytta på sig.

    Vill man bo i avfolkad glesbygd, gör det! Men betala själv för vad det kostar att upprätthålla sjukvård och annat. Det ska fan inte JAG betala, som bor där det finns mer folk och därmed är ekonomiskt hållbart att driva sådan service.

  • Andreas Eriksson

    Richard: Det finns flera lönedumpande, fria, demokratier, både i Asien och Östeuropa, kanske snart också i Afrika (när det börjas förläggas med produktionsarbeten där). Relationen produktionsland/konsumtionsland och efterfrågan inom internationell handel är förmodligen långt mer bidragande till situationen där vissa sitter fast med mycket lägre löner. Detta är något som i ett frihandelssystem förmodligen delvis jämnar ut sig. Boven till den bristande frihandeln är dock, som Hanna skrev, snarare de rika västmakterna som protektionistiskt vill förhindra att deras arbetsmarknader skadas.
    Om folk plötslig började ta ”riktigt bra betalt” för sina varor så skulle det förmodligen leda till större fattigdom, intresset av att köpa därifrån skulle nog sjunka avsevärt. Varupriser bör matcha och stegvis förändras parallellt med de lokala konsumtionspriserna, inte med internationellt rättviseideal som inte ser längre än slagorden skallar.

    Problemet med den Svenska landsbyggden är ju sedan det att den kostar för mycket. Som centerpartist vill jag se en levande landsbyggd, men i ett decentraliserat system är det de som bor på orten som i första hand ansvarar för att den fungerar. Dvs. det är inte centralmaktens jobb att finansiera människors rätt att flytta ut på landet. Vill man leva exklusivt så är det upp till en själv att se till att det är ekonomiskt hållbart.
    Landsbyggdsdöden är verkligen inte ett problem, snarare är det en lösning på ett problem.

    Mistah: Allt detta kan man få bara genom att flytta 6 mil utanför Göteborg, något som blir allt vanligare även bland stadsskallar. Bor man däremot 30 mil från närmsta stad, i en ort med 50 invånare och ändå förväntar sig att det skall finnas lokal sjukvård och utbildning, då är man bara dum och dumhet är ingen rättighet. Att leva långt borta från människor har ett pris.
    Om sedan alla skall vara lika värda, då är det väl inte motiverat att vissa är så egoistiska att de väljer att leva på ett sätt som gör att de måste få mer pengar, borde man inte sträva efter att alla får lika mycket?

    Nej, uppskattar man att avvika så är ju det bara bra, men det har inte något nationellt egenvärde som kollektivet skall finansiera.
    Att vägra vara flexibel är en rättighet, att få hjälp med det är däremot ingen rättighet.

  • Tom

    Ditt stapplande resonemang Hanna, kan vändas på följande vis:

    ”Nej, alla är inte lika mycket värda, värdering är totalt subjektiv. Men det har inget med värde att göra. Det har med marknaden att göra och att det inte finns någon rättvisa i att tvångsmässigt ta pengar från en infödd svensk, och ge till någon lycksökande idiot som väljer att flytta hit och bli arbetslös (som de flesta blir) bara för att man inte har vett att stanna kvar i sitt hemland”.

    Det är precis så du resonerar.
    Med ditt resonemang borde man ju så snabbt som möjligt skjuta av så många pensionärer som möjligt med hänvisning till att de inte har något marknadsekonomiskt existensberättigande och inte tillför någon samhällsnytta.
    Varför skall jag betala pengar till någon som inte kan betala för sig utan tvångsmässigt väljer att leva vidare och bara tickar pengar?

    Slå upp följande ord: Solidaritet och empati. Och läs på.

    • Tom: Värdering är helt subjektiv, det är absolut rätt. I fallet med pensionärer så handlar det ju snarast om att staten har ingått ett avtal med folk som säger att de ska få pension efter att ha betalat skatt osv. Då måste staten förstås leva upp till sin del av avtalet. Jag är absolut för solidaritet och empati, men det är inte solidaritet att bli bestulen och det är inte empati att låta sig våldtas.