Ångest och sånt

Det är lite fascinerande hur hjärnan fungerar. Hur inlåst man är i sig själv och kemin där uppe i hjärnkontoret. Det blir väldigt uppenbart när man börjar med ny medicin. Jag har redan sedan tidigare en del piller jag stoppar i mig. Hormoner, eftersom jag saknar äggstockar och sen ett par piller som påverkar hår på kropp och huvud. Eftersom jag är pollenallergisk så får jag ett piller till att äta typ 8 månader om året, från tidig vår till sen höst, om jag inte vill gå runt konstant snörvlande.

Sedan jag var liten har jag varit en väldigt ängslig person. Och då menar jag verkligen väldigt ängslig. Ångestproblem brukar beskrivas som att man har sina instinktiva reaktioner på potentiell fara för känsligt kalibrerade. Man kan säga att om en normal person vid vattenhålet springer när lejonet står inom 100 m så springer jag vid tanken på lejon. Det blir inte mycket vatten drucket då.

Eller för att översätta det till moderna förhållanden; det blir jäkligt handikappande att ständigt känna sig som en hamster på ett dansgolv så fort man behöver sköta vardagsrutiner. Då är det ju tur att det finns sånna där små magiska piller som korrigerar balansen i hjärnan, så man förhoppningsvis, tillsammans med lite övning, kan hålla sig från att springa tills man åtminstone konstaterat att det rimligen är ett lejon borta vid horisonten.

Dessvärre, är bieffekten i början att allt går i rakt motsatt riktning. Så från att ha mått rätt dugligt bra sitter jag nu, en vecka senare och saknar allt vad initiativförmåga och humör heter. Jag får sporadiskt idéer kring saker att göra, men känner mest för att se på tv, äta choklad och hata världen. Jag skulle vilja spela spel, men jag hinner knappt börja innan jag tröttnat på det också.

Så, ist för att skriva ett cyniskt inlägg om vilken värdelös värld vi lever i, så avvaktar jag lite med bloggandet, tills jag blivit mitt normala glada jag igen. På återseende.

  • Faktum är att det kommer att bli mycket bättre om ett par veckor, du kommer att känna en eufori som är enorm, din sociala fobi kommer att vara som bortblåst (speciellt efter att du trappat upp dosen en aning) och du kommer att sprudla av glädje. Jag vet eftersom jag tar exakt samma medicin som du om än i en dos som är fem gånger din och av helt andra orsaker, men om det inte varit för den så hade man troligen aldrig sett ”bakom fasaden” och jag kunde fortsatt med mitt deprimerande liv utan att fatta varför. Var inte orolig Hanna, snart kommer du att uppskatta att solen skiner :P

    O. Beroendes senaste bloggpost..Öronplastik

  • Wow, nu lever du ju som jag gör! Appropå choklad, teve, tröttna på tv-spel och hata världen alltså. Det känns lite smickrande att folk uppfunnit mediciner för att kunna framkalla det beteendet….?

    Krya på dig! Det är aldrig kul när man lämnar ett spel till hälften ogjort.

  • Mikael Hedberg

    Ouch… aldrig kul när man börjar med sånna piller. Lycka till Hanna!

    Mikael Hedbergs senaste bloggpost..A Peek

  • Snacka om kapitalistpiller, det enda de gör är att de skapar konsumtion, mer choklad, mer tv, mindre av allt annat; är det inte så konsumtionssamhället vill att vi ska vara? :P

    O. Beroendes senaste bloggpost..Öronplastik

  • *kramar om*

    Ta du din tid, du är värd att vänta på. :-D

    WysiWygs senaste bloggpost..My Aspergers

  • yawn.

    Krya på dig! <3

  • Välkommen tillbaka, whenever.

    Robert Wictorzons senaste bloggpost..Hår

  • ST

    Det är bara att hoppas, för det är det enda man kan göra, för tillskillnad från vad, sorgligt nog, så många tror är att inget piller fungerar mer än individuellt, och samtidigt är det ju ingen läkare som på förhand tar reda på om folk tål dittan och dattan piller först, dvs att man, åtminstone, inte är allergisk mot någon av dom ämnen/substanser som ingår och utgör helheten av pillret. :/

    När det gäller ångest, så blir det enklare att se det komiska i det ironiska, fast då måste man ju först acceptera sig själv utifrån sin ångest problematik.

    Harvard professorn Nesson som kämpar för en liten pirat i USA hade ett inlägg på sin blogg för någon vecka sedan, och kontentan är den samma oavsett vilken ”typ” av ångest folk lider av:

    ”Do I play the game for approval? This gold star mentality is destructive of self. The need for approval is based in anxiety, and anxiety is based in fear. And fear is the mind killer.”

  • Krya på dig! Internet saknar dig redan!

  • Hoppas att du blir bättre snart. Ångest är inte rolig, men ju mer strategier man utvecklar för att hantera det, ju lättare blir det på något sätt att hantera det; även om man som jag mer eller mindre måste behandla min oro dagligdags.

    Sen får man inte glömma de mediciner man skapar av sin egen kraft. Sex, träning, meditation, yoga, enkla avslappningsövningar, tv-spel (javisst!), osv. Allt kan bli en del av att skapa alternativ till ångest.

  • Birgitta Alvskogen

    Det du beskriver är nog vanligt. Inte för att det hjälper dig just nu, men ändå. För att det går över. För att det blir bättre. Ta hand om dig, var rar och snäll mot dig själv.
    Lycka till!

  • Ångest är helt klart det värsta som finns! Det kan vara svårt att hitta rätt medicin om man har svår ångest. Ofta får man ju inte heller den medicin man behöver i början. Hoppas du blir kvitt ångesten i alla fall.

  • Peter

    Om du märker att du blir FÖR avtrubbad i knoppen så kan det bero på att dosen är för hög. Påtala isåfall för din läkare – om du inte går och blir FÖR avtrubbad för det.

    Var det av egen erfarenhet när jag började med antidepp-piller.

    Första veckan svettades jag som ett svin och hade värdens mardrömmar. Fast det berodde med all säkerhet inte på antidepp-pillret utan på sömntabletten jag också tog. Denna sömntablett har media varnat starkt för sedemera! Kommer inte ihåg namnet på den nu bara.

    Efter två-tre veckor var jag så nöjd, så nöjd! Lyckliga gatan för 44:an ska inte rivas :)

    Sedan gick dosen upp från 10mg till 20mg och det fick en allt mer avtrubbad effekt. Hade börjat plugga på komvux och att dosen hade negativ inverkan märktes. Matematik som varit mitt bästa ämne kunde jag plötsligt inte räkna! Kändes mest som man vred på provpapperna och tänkte -”fiiin fooorm.. fiiin fooorm..”. Trots det lyckades jag få ihop svar till hälften av uppgifterna men resultatet var FÖRÖDANDE!

    INGA RÄTT! INGA RÄTT ALLS!

    Kuggade på fem av sex ämnen första terminen!

    Till andra terminen hade jag avslutat min medicinering som varat i nio månader. Tog två-tre månader efter det att bli ”fri” i knoppen vilket märktes på två sätt.. dels att jag blev ”känsligare” igen.. dels att jag denna terminen fick fem av sex ämnen godkända. Var bara Svenska (litteraturhistoria) som jag kuggade på men det anser jag bero mer på kärringa än på mig. Många andra kuggade där också så jag var inte ensam om ”problemet”.

    Sedan September kör jag nu med Atarax som ångestdämpande som jag tar när jag känner att ”ångesten” bli ett problem för mig.

  • Blashyrkh

    Hej Projo!

    Du är aldrig ensam, så ta och hör av dig om tillvaron känns jobbig, istället för att åka ner i några svackor.

    För övrigt är din blogg suverän. Keep up the good work!