Porr i relationen, ett problem?

Jag har inte, såvitt jag minns, under de år jag bloggat skrivit något om relationer. Detta trots att relationer socialpsykologi är områden som intresserar mig mycket och jag spenderar mycket tid i forumet Relationer på Helgon.net där jag är VD (admin) med att hjälpa och råda folk i olika problem.

Jag vill tro att jag faktiskt är rätt bra på det. Och sen har jag säkert en värdegrund som skiljer sig ganska fundamentalt från äldre generationer. Jag är mer fördomsfri, mindre moraliserande och samtidigt principiell, när det gäller min syn på rätt och fel.

Så, idag tänkte jag iaf roa mig själv med att ge mina egna råd kring en artikel i en frågespalt på Aftonbladet.

Hej Eva! Jag och min man har varit gifta i några år. Han har alltid tittat mycket på porr.

När vårt sexliv började dala bad jag honom sluta. Jag ville att han skulle dela den lust han hade med mig, för jag kände mig helt bortglömd. Han lovade att sluta, men har fortsatt ändå. Och förnekar det fullständigt.

Tilliten är svårt skadad efter alla gånger jag kommit på honom.

Dessutom fantiserar han sexuellt om våra vänner. Detta trots att vi varit överens om att han inte ska blanda in dem i sina sexfantasier.

Jag klarar inte av att gå ifrån honom, för i övrigt är vår relation otroligt bra. Ska jag acceptera hans behov av porr?

Maria

Rådgivarens expertråd är i korthet att kräva att han slutar se på porr, att han lider av sexmissbruk och andra påhittade diagnoser…

Först måste vi identifiera problemet. Har han varit såhär hela tiden, eller är det ett nytt problem? Det ser vi redan i första meningen, ”Han har alltid tittat mycket på porr”. Först nu har hon alltså givit upp tanken på att förändra honom och börjat tröttna på riktigt. Det här är regel 1A i alla relationer. Du kan inte förändra din partner! Ge upp tanken! Är han/hon inte som du hade önskat, acceptera det eller dumpa. Annars kommer du bara skapa distans, förtrycka och han/hon kommer dra sig undan. I det här fallet har det blivit grogrund för en konflikt, som antagligen inte gör mycket för att förbättra hans villighet till intimitet med henne.

Man har enligt mig rätt att ha en privat sfär. Man har rätt att ha en privat sexualitet och att titta på porr, fantisera om vad fan man vill utan att nödvändigtvis behöva dela detta med sin partner. Det är först om det uppstår en distans mellan varann som det är ett problem. Då är frågan, uppstod distansen pg av att något ändrats, eller har det funnits där hela tiden och den extra energi man lade i början när man var förälskad kanske har börjat sina?

Det är ju inte ovanligt att man blir tillsammans, inser att man inte är sexuellt kompatibla och då blir porr (bilder, film, noveller), onani ett substitut snarare än en privatsak för avslappning och lite pysseltid för sig själv. Kanske är det så att det finns en konflikt i deras sexuella preferenser. Han får inte sina behov tillgodosedda, eller också får inte hon det och han tar avstånd för att han känner sig otillräcklig. Det framgår inte några ledtrådar i det korta brevet, så jag får spekulera fritt. Detta är i så fall en grund för att inte fortsätta förhållandet. Kompabilitet på ett så viktigt område som det sexuella är helt fundamentalt om ett förhållande ska bli långvarigt, om man inte överväger kemisk kastrering inom den närmsta tiden. Ty, ens sexdrift försvinner inte för att det är praktiskt och inte heller ändras ens sexuella preferenser efter vad ens partner sympatiserar med.

Man fastnar inte i ”missbruk” utan anledning. Porr är inte en drog som gör dig fysiskt beroende. Om välmåendet av onani och fantasier är större än det av sexet, så är det antagligen något i relationen eller kompabiliteten i ens sexuella preferenser som inte stämmer. Det första kan man jobba på, men hur man är lagd sexuellt kan man inte ändra.

Han lovade att sluta, men har fortsatt ändå. Och förnekar det fullständigt.

Han är alltså konflikträdd och vågar inte stå för att han ser på porr. Här är samhällets vidriga syn på porr en stor bov. Att se på porr är stigmatiserat i offentligheten. Många killar (och ännu mer tjejer) mår dåligt och skäms över att dom ser på nakna människor som har sex och blir upphetsade av detta, trots att det är något fullkomligt naturligt och positivt!

Han kanske vill sluta för hennes skull, men som sagt, man kan inte ändra vem man är. Att begära att någon som tittar mycket på porr innan helt ska sluta med detta när denne får en partner som inte gör det, är helt absurt. Det kommer aldrig sluta väl. Han kommer fortsätta i smyg och det skapar ett emotionellt avståndstagande dem emellan.

Acceptera att han ser på porr. Försök istället identifiera den verkliga orsaken till att han inte vill ha sex med henne. Det är definitivt inte porren som är boven, lika lite som det hade varit bilens fel om allt han gjorde var att mecka med den ist för att lägga energi och tid på sin partner.

Dessutom fantiserar han sexuellt om våra vänner. Detta trots att vi varit överens om att han inte ska blanda in dem i sina sexfantasier.

Här blir jag lite ställd. Har hon krävt att få veta vad han fantiserar om, eller hur vet hon ens att han fantiserar om deras vänner? Och att han fortsatt med det? Hur galet kontrollbehov har hon egentligen över sin partner? Hans fantasier är hans ensak. Om han vill dela med sig av dem i förtroende till henne så är det en sak, och jag kan förstå den rent emotionella reaktionen att inte vara bekväm med att ens partner fantiserar om personer i ens närhet. Det blir ett potentiellt hot av en annan, mer konkret typ, än objektifierade skådespelare i en porrfilm, eller fantasikaraktärer i en novell.

Men man kan inte kontrollera sin partners tankar! Vad han fantiserar om är hans ensak. Om han fantiserar om andra för att han inte finner henne attraktiv, ja då är det absolut ett problem. Varför är hon ihop med någon som inte attraheras av henne? Ha lite självrespekt och dumpa!

Om han fantiserar utan minsta tanke på att leva ut det, fine, det är bara fantasier. Då måste hon lita på honom, och sen respektera att hans fantasier är hans fantasier. Det är inte per automatik fel att fantisera om andra människor. Men man bör givetvis vara uppmärksam på vad det kan komma sig av, och om det samtidigt är så att man inte attraheras av sin partner. Kanske är man inte en monogam person? Det är genetiskt präglat hur monogam/polygam man är lagd. Att försöka leva efter en norm man inte är skapt för, är dömt att misslyckas.

Det handlar inte om att ha svårt för intimitet, utan om att inte vara lagd så att man begränsar den till en person. Det blir förstås galet om man är ihop med någon som är lagd åt rakt motsatt håll. Då bör man rimligen söka sig till en partner som är likadan. Att försöka anpassa sig till en norm som man inte tillhör är destruktivt.

Vad kan vi då slutligen dra för slutsatser?

Visst, det kan vara så att han har allmäna intimitetsproblem. Då borde hon rimligen ha märkt det redan från början. Men deras sexliv har även om han alltid tittat mycket på porr, allt att döma inte varit dåligt från början. Det har kommit successivt, och hennes krav på att han slutar se på porr har allt att döma inte fungerat överhuvudtaget. Istället har avståndet ökat. Trots detta skuldbelägger ‘experten’ mannen, vill tvinga in honom i ett normbetéende och utan att ifrågasätta varför porren först nu blivit ett problem när den inte varit det tidigare. Utan att ifrågasätta kvinnans beteende, kontrollbehov och möjligen dåliga självkänsla och självrespekt.

Det tycker jag är dåligt.

Vilken tur att jag inte har lika begränsat med utrymme att uttrycka mig på. ;)