Killar ska tåla stryk!

BDSM, är en samling förkortningar (bondage, diciplin, dominans, submissivness, sadism, masochism), samt ett begrepp som innefattar en filosofi kring hur man kan utleva sadomasochism på ett konstruktivt sätt. Det vill jag påstå är grundtanken iaf. I praktiken är det sällan så enkelt, eftersom mycket påverkar hur man tolkar en situation och därefter handlar.

När det kommer till maktbyten, att lämna ut sig, finns det vissa principer man bara måste hålla för heliga, oavsett vad man känner i situationen, eftersom upphetsning lätt dimmar ens förmåga att tänka logiskt, eftertänksamt och resonerande. Att respektera ett nej, och inte låta sig styras av sin upphetsning. Precis som en man som knullar måste avbryta, även om det är mitt i samlaget, om kvinnan inte vill mer.

I det här fallet har en man åtalats för misshandel, efter att ha försvarat sig mot sin flickvän efter en avbruten BDSM-session (inte seans, det är sånt man har med andevärden), där hon gick över gränsen, och efter att leken avbröts uppenbarligen inte fattade, eller också sket i att han inte ville mer – hög på ruset av upphetsning.

Oavsett vilket så har hon själv sagt i efterhand, jag citerar:

– Jo, jag gick nog över gränsen och nu förstår jag att han handlade i självförsvar, sa kvinnan till rätten.

Händelsebeloppet beskrivs av Kvällsposten på följande sätt:

[…] Där hade paret hamnat sedan en seans spårat ur i vintras.
Kvinnan berättade att det var hon som gärna ville, medan mannen var mindre sugen efter att ha tapetserat och passat barn.
– Till slut gick jag med på det och hämtade grejorna, berättade mannen för rätten, som också fick lyssna till hur han först blivit piercad – ”jag bad henne vara lite kreativ” – och sedan fastspänd med handbojor vid en fotpall och piskad under ”psykisk förnedring”.

– Hon började slå hårdare och hårdare och jag fick panik när hon inte slutade. Jag slet sönder en handboja och rejält sur ville jag sedan lägga mig, men hon kom efter och fortsatte med kränkningar, typ fegis.
– När hon tog tag i min käke knuffade jag henne i väggen och slog ett slag som träffade över ena örat, berättar mannen.
– Jo, jag gick nog över gränsen och nu förstår jag att han handlade i självförsvar, sa kvinnan till rätten.

Kvp.se

Föreställ er för en sekund att könen varit omvända. Hade man för en sekund ens tänkt tanken att driva ett åtal för misshandel mot kvinnan isf? Nej, givetvis inte. Det är skrattretande att ens tänka tanken. Men nu är det mannen som blivit utsatt för brott, något jag antar att han inte anmält, eftersom hon inte står åtalad. Istället åtalas han, för misshandel, efter att ha försökt värja sig mot hennes övergrepp (medvetna eller oavsiktliga).

Ibland blir det bara pinsamt uppenbart hur olika rättssamhället ser på könen. En man ska tåla stryk. En kvinna är offer jämt, vare sig hon vill eller inte. Handlar det om något som involverar sex, ja då är hon offret till och med när hon är förövaren. För att behandla kvinnor som myndiga, sexuellt självständiga individer, det är uppenbarligen otänkbart.

Något som skiner igenom inte bara när det handlar om misshandel som denna, utan i prostitutionsdebatten och porrdebatten likväl. Det är tragiskt.

  • Daniel Wijk

    Ja, det är helt jävla sinnessjukt :-/
    Jag har följt dubbelstandards inom sex och våldssammanhäng rätt länge och detta är en trist påminnelse att man lurar sig själv om man tror vi har ett samhälle där alla är lika inför lagen.

    Om han har -försvarat sig- mot henne så mycket att lagen anser att det är okay att han smäller till henne så har väl ändå HON gått över gränsen från början.

  • Daniel Wijk

    Notera även att journalisten som skriver om det inte klarar av att ställa sig dessa enkla frågor heller.

    Det är enormt trist att läsa tidningar där hjärntvättade fånar får skriva obehindrat.

  • Daniel Wijk

    Han behöver inte anmäla. Åklagaren är -skyldig- att dra det till rätten om åklagaren är medveten om att det begåtts ett brott:

    ”Misshandel är ett brott som är under så kallat ”allmänt åtal”. Det innebär att staten genom åklagaren måste väcka åtal mot den som sannolikt har misshandlat en annan person oavsett om den misshandlade personen vill det eller ej.”
    http://www.lawline.se/besvaradfraga.php?id=3046

    Åklagare i Sverige begår dock så pass många tjänstefel att detta bara drunknar i havet…

  • Pingback: » Likhet inför lagen El Rubio talar()

  • kinkym32

    Ja.. vad säger man. Lika för lagen..knappast. Männen är alltid i underläge.
    Misshandel, hot eller våldtäkt..sak samma..männen är alltid i underläge.
    De grundläggande rättsprinciperna sätts systematikst ur spel, så fort en kvinna anmäler en man för dessa brott.

    Det finns inte en man som inte med automatik blir gripen och direkt anhållen för en påstådd våldtäkt. Spelar ingen roll om det redan vid anmälningstillfället visar sig att det hela inte stämmer. Det måste minst dubbelkollas innan en åklagare friger mannen. Detta händer om och om igen. I vart fall i Stockholms city.

    Detta får till följd att de verkliga våldtäkterna blir indirekt lidande.
    Rättssäkerhet för vem ???

  • kinkym32

    Bara en lite kommentar till Daniel W. Visserligen faller det under allmänt åtal, men medgivande till misshandel är inte straffbart. Grov misshandel finns inget medgivande till.

  • Daniel Wijk

    kinkym32: Det verkar inte riktigt som du förstår BDSM om du anser att det fanns medgivande. Medgivandet försvinner direkt när partnern tydligt markerar ”NEJ”. Precis som i fallet samlag/våldtäkt så är det när någon slutar vara med på något som det inte längre finns något medgivande.

    För att säkerställa när det är fråga om ett riktigt ”NEJ” så används säkerhetsord (gult, rött eller annat). Man får väl anta att en person som sliter upp ett par handbojor och springer iväg för länge sedan har passerat stadiet ”Nej tack, det är bra nu”.

  • kinkym32

    Ja du Daniel. Låt säga så här . Jag har hållit mig inom området längre tid än du levt, så där kommer du aldrig ikapp mig, hur mycket du är försöker.

    Ja du är rolig du..ungdomar tror alltid att de vet bäst, vi säger väl så för att glädja dig, även om bor i Nässö, om du inte har flyttat än, till kungliga huvudstaden.

    Jag har överhudtaget inte pratat om något speciellt fall, bara allmän information om vad lagen säger beträffande gränser mellan grovt brott och inte. Beträffande säkerhetskoder.. ”Bullshit ”. Bara unga hingstar och rena amatörer behöver behöver färgkoder. Vet man inte vad gränserna går eller har förmågan att själv avgöra , ska man nog skyssla med något annat, som ex spela tennis på Wii. Man får bara akta så inte tennisarmbågen blir för stor.

  • Daniel Wijk

    kinkym32: Så, med andra ord har du inte något egentligt att skriva som talar till din fördel?

    Mycket möjligt att du har ålder, men ålder ger inte visdom och det är inte vist att försöka tala ner till mig utan att visa vad du har på fötterna.

    Att säga att man inte behöver färgkoder visar tydligt för mig att du inte hör hemma inom BDSM. Att strunta i de mest grundläggande säkerhetsdelarna av BDSM är att visa att man inte förstått.

    Jag tycker att fallet vi diskuterar visar att det verkligen behövs färgkoder för att visa vad man vill i en viss situation. Att du själv missat detta ser jag som ännu ett tecken på att du inte vet vad du pratar om.

    Jag kan referera dig till lite skrifter om du har svårt att förstå vad jag menar. Skrifter som inte är skrivna av folk som tar så lätt på andra personers säkerhet som du i situationer där man lägger sitt liv i någon annans händer.

  • Daniel Wijk

    Bara för att förtydliga: Resten du skriver har jag inget som helst problem med. Att du inte tycker att stoppord behövs gör dock att jag mår illa bara jag tänker på det.

    Det spelar ingen roll hur erfaren man är om något går snett. Efter att något inträffat är det för sent att vara klok och tänka på vad man borde ha gjort. Säkerhetsord finns där -ifall- du inte skulle vara uppmärksam, -ifall- den andre skulle få allvarliga problem under en session. Inte för att hjälpa dig utan för att stoppa dig från att förvärra en situation som uppstått som du inte märkt av.

    Att tro att du kan se allt är extremt arrogant och farligt. Som att klättra uppför ett berg utan säkerhetslinor bara för att ”jag har gjort det förut, bara bögar och nybörjare behöver säkerhetsrep”.

    Jag hoppas att du funderar över själva sakfrågan och inte ser det här som någon slags sparringmatch. Jag skiter fullständigt i allting förutom den.

  • kinkym32

    Jag skrev ett svar, men det verkar inte ha kommit med eller så har det utan att jag kan se det,jag vet inte.

    Du verkar aldrig ha några egna erfarenheter av någonting. Du refererar väldigt ofta till andras åsikter och skrivningar. Vad har du för erfarenheter egentligen ?

    Jag var i min ungdom Ug, 10 år, bytte sen. Jag har aldrig varit med om att någonsin behöva använda säkerhetsord eller koder. Kan man inte bygga upp en relation utan koder, så är det mycket beklagligt.
    Vet man inte var gränserna går utan koder, ska man syssla med något annat.

    Känner man inte sin partner tillräckligt , eller själv har sinnesnärvaro att veta vad som är rätt eller fel eller var gränserna går..ska man syssla med något annat.

    Bäste herr Wijk..det verkar som du hela tiden, med tanke på dina kära färgkoder, utgår ifrån att peronen är talför. Om personen inte är talför, hur kommunicerar du då ? Genom ögonblink eller genom några stönanden i någon slags kodform.

    Vet man inte vad man gör , så lär ju inte några koder hjälpa en, då är det fel på omdömmet.

    Att efteråt konstatera att det kanske var lite för mycket, hjälper ju inte upp situtionen direkt….med eller utan koder.

  • kinkym32

    Och herr Wijk , detta var det sista inlägget och titten för mig..i detta ämne.
    Så din kommentar lär förbli obesvarad.

  • Daniel Wijk

    Det är väldigt enkelt att skriva så om man inte råkat ut för situationer där det behövts.

    Att känna sin partner är väldigt viktigt. Det är dock bara en bit utav säkerheten. Den andra biten är säkerhetsord/tecken.

    Att du inte vet hur man gör om man inte är talför visar för mig att du inte tänkt utanför boxen tillräckligt. Det finns i princip alltid något sätt att kommunicera på (såvida man inte sitter helt fast i någon riktigt avancerad ställning vilket knappast ät normalfallet).

    Som sagt var, koder är EN bit. Den andra biten är omdömet. Om du verkligen trodde att koder helt ersätter omdöme så vet jag inte vad du sysslar med.

    Lika bra att sätta punkt nu, ja. Tänk bara på att om du skadar något för att du missar en viktig signal så kan det gå riktigt riktigt illa. Det är därför man också har tydliga koder. Synd att du verkar ha trott att koder ersätter omdöme på något sätt…

  • Daniel Wijk

    Sen tycker jag att det är sjukt att du skriver såsom att om man en gång sagt ja så är det ja tills den dominante är klar. Jag menar nu ditt inlägg där du pekar på att det finns medgivande.

    Det svarade du aldrig riktigt på. Du bara ursäktade dig med att du aldrig pratade om ett specifikt fall (vilket är det artikeln handlar om och det du kommenterade innan vi sidospårade). Ungefär som våra kära myndigheter aldrig kommenterar enskilda fall för att undvika ansvar.

  • WysiWyg

    Jag minns när jag ”pratade” med en tjej på Lunarstorm (hon var myndig minns jag, men jag vet inte hur gammal utöver det), och tyckte helt allvarligt, helt seriöst, att om en man örfilade en tjej så var det misshandel, men om en tjej örfilade en man så hade han gjort sig förtjänt av det. Hon ansåg helt ärligt att ingen tjej någonsin skulle slå en kille utan att han hade ”förtjänat det”, och att det aldrig fanns omständigheter där det var fel för en tjej att slå en kille.

  • Var går skillnaden mellan det ”normala” och det ”onormala” och var går gränsen för moral och uppförande?

    {Många brott förblir olösta. Låt oss dock aldrig glömma dem.}

    Någon gång under slutet av 1990-talet bedrevs en besynnerlig verksamhet på en gård i Gästrikland. Två personer hade en gemensam dröm, en oas för sönderstressade och trasiga kroppar och själar.

    Mycket vilar i ett evigt dunkel men med hjälp av efterlämnade dagboksanteckningar, texter och enstaka fotografier kan ändå en bild av människorna och händelserna härigenom offentliggöras.

    Boken tecknar bilden av sökande människor och ett samhälle i ett långsamt förfall, där moralen för länge sedan upphört att råda