Till skillnad från Nobelpristagaren Paul Krugman har Johan Norberg koll på vad han talar om och den skola han grundar sin analys på har ett gott track-record.

Så när Norberg talar om det uppenbara, att kejsaren inte har några kläder och att skuldsatta individer som räddas av banker för att sedan behöva räddas av staten som sedan försöker räddas av EU leder till en kedja av händelser som har ett logiskt och uppenbart slut. För vem räddar Stålmannen?

Vi kom aldrig ur krisen, vi sköt bara upp den. Men de skulder som var ohållbara 2008 har inte blivit mindre ohållbara för att de har flyttats till staterna, som lider i sviterna av oansvarigt spenderande i högkonjunktur och en utdragen lågkonjunktur. Det finns inte mycket tillväxt att betala skulderna med, särskilt inte i Medelhavsländerna som saknar konkurrenskraft till dagens eurokurs. För att gå med i eurosamarbetet fick inget land ha en statsskuld över 60 procent av BNP. Nu är snittet 88 procent, Italiens 120 procent och Greklands snart 160 procent.

Alla trodde på Stålmannen. Banker gjorde svindlande affärer för att staten skulle ta förlusterna och euroländer lånade billigt därför att alla räknade med att Tyskland skulle lösa ut dem. Det är därför Grekland, Portugal och Irland nu räddas i utbyte mot åtstramningar. Om tvivel uppstår på någon stats förmåga att betala tillbaka är den underförstådda garantin borta, och då vågar ingen heller låna ut till Italien eller Spanien och kanske inte ens till Frankrike eller Belgien. Då faller dominobrickorna.

- DN.se

Jag önskar politikerna kunde överge Keynesianismen till fördel för en ekonomisk analys som faktiskt stämmer överens med verkligheten. Problemet är att verkligheten inte låter politiker bestämma lika mycket över ekonomin och det gör naturligtvis ingen politiker som tror allt kan lösas med regleringar och mer pengar till staten glad.

Det andra problemet är att de bubblor man använder för att “rädda” ekonomin ständigt skjuter upp och förstärker de negativa reaktionerna som oundvikligen måste komma. Det gör att sambandet blir mindre uppenbart för gemene man som inte ser den röda tråden. De “domedagsprofeter” som skrattas åt kommer oundvikligen få rätt dock, för 1+1 är inte 5 och man kan inte spendera mer än man har. Så fungerar helt enkelt verkligheten, alldeles oavsett hur mycket man vill tro på magi och uppskattar den mysiga känslan i magen av att trolleri verkar fungera.

Det är dags se nyktert på tillvaron. Världen måste överge Keynesianismen och ekonomisk politik måste börja grunda sig på ansvar, inte på att köpa röster.

När alla valutor kraschar hoppas jag Internet är så pass stabilt att vi kan använda bitcoins, men risken är ju att det inte är tillräckligt utbrett innan dess, så att de som driver kraftverk och annat går hem istället för att underhålla infrastrukturen när de inte längre får betalt, när staten gjort sig av med deras pensioner och det är undantagstillstånd i varenda land i hela EU. Så lagom dags att inse fakta då.

Liknande poster:

Till skillnad från Nobelpristagaren Paul Krugman har Johan Norberg koll på vad han talar om och den skola han grundar sin analys på har ett gott track-record. Så när Norberg talar om det uppenbara, att kejsaren inte har några kläder och att skuldsatta individer som räddas av banker för att sedan behöva räddas av staten ...