• Efter 10 års aktivitet så är idag Spin Palace Casino Sveriges största online casino. Det firar dom med en bonus på 1000€ till alla nya spelare. Passa på att prova något av de 450 olika casinospel de erbjuder.

  • Så här ser Google+ ut!

    Jag hade turen att få en inbjudan till Googles nya satsning på sociala tjänster, Google+. Är det en ny utmanare till Facebook eller bara en upphottad version av det senaste fiaskot Google Buzz? Döm själv!

    Det första jag noterar är att Google återigen lyckas använda sin redan dominerande ställning på marknaden till sin fördel. Antalet Google-tjänster jag använder idag är fler än jag spontant kan namnge och all den information jag delat med mig av finns nära till hands när Google nu vill snärja ytterligare en del av mitt digitala leverne. Min presentationsbild, mitt namn, skola och yrke finns där redan när jag ska signa upp mig. Kusligt eller praktiskt? Det är upp till användaren att avgöra.

    Allt är på svenska, vilket förstås sänker tröskeln för nya användare, i synnerhet de mindre datorvana. Det andra som slår mig är att medan Facebook har haft en kamp mot sitt användargränssnitt sedan första dagen, har Google tänkt igenom allt från början. Röriga system av länkar och bilder är ett minne blott och det tackar vi stort för.

    Google+ är uppdelat i Hangouts, Kretsar, Gnistor och förstås en egen profil där du kan presentera dig själv.

    Hangouts - Liksom Skype ger Hangouts en möjlighet att ha videokonferenser med flera personer samtidigt. För jobb eller nöje, det avgör du. Med allt större utbud av billiga HD-webcams är det här helt klart något många kommer uppskatta, kanske inte bara för rumsrena stunder. Det gör också Google+ till en potentiell konkurrent till Windows Live Messenger som i sin senaste version försökt flirta med just idén att dela med sig av videos, länkar samt kunna chatta och camma annat i ett och samma program.

    Kretsar (Circles) – Dessa underlättar just möjligheten att välja vad du vill dela med vem. Du slipper därmed problemet med att behöva skapa flera användarkonton för att du kanske inte vill dela alla dina intressen med både grabbgänget och mamma samtidigt. Du kan skapa en krets med vänner, en krets för arbetskollegor och en för familjen. Allt intuitivt och lättbegripligt.

    Gnistor (Sparks) – RSS-flöden har aldrig riktigt slagit hos den stora massan. Trots sin tydliga användbarhet verkar det finnas något som gör tröskeln lite för hög för att både lillebror och mamma ska ta sig i kragen och försöka förstå sig på det. Gnistor tar vara på detta. Dela med dig av intressen och sortera bland all information som andra delat med sig av i olika kategorier. Sök på vad som helst och du får upp en uppsjö av länkar till nyhetsartiklar, videos och annat som människor med samma intresse delat med sig av.


    Imponerande. Sidan är bara i testfas men redan finns en tydlig länk på förstasidan med en inbjudan att ladda ner Google+ till mobilen. Jag har inte hunnit tänka tanken men det har uppenbarligen Google gjort.

    Smart. Om du som jag på din Android har dina kontakter sparade på ditt Gmail-konto så importeras dessa automatiskt till Google+ och du slipper därmed den tidsödande processen att lägga till alla bekantskaper ännu en gång.

    Läskigt. Google tar ännu ett steg mot världsherravälde och jag vet inte om jag ska bli orolig eller heja på med Googleflaggan viftande. Det är onekligen smidigt med många tjänster från ett och samma företag. Google Profiles, Picasa & Contacts gör att du är färdig redan innan du börjat.

    Så här ser Google+ ut!

    Andra om detta: Teknikhemmet, Wolber World, Google,

    Liknande artiklar:

    • Dela via:
    • share email
    • Facebook

    Lagstiftning som förnuftets stödhjul

    Lagstiftning är allt för ofta lösningen på problem som sannolikt hade kunnat lösas med ett mindre trubbigt verktyg. Men politiker har som jobb att stifta lagar och det finns något i talesättet att som man frågar får man svar. Engelskan har det ännu mer träffande talesättet “if all you have is a hammer, everything looks like a nail”. Kanske kunde det vara klokt prova resten av verktygslådan ibland.

    Det är många som reagerar med magkänslan när ett samhällsproblem uppenbarar sig. Man ställer sig frågan; “hur löser vi detta?” och “lagstiftning”, blir inte sällan svaret. Istället för att fråga sig om lagstiftning faktiskt kommer lösa problemet så stirrar man sig blind på möjligheten att “sända signaler” genom en “normerande lagstiftning”.

    Utifrån den inställningen finns inget som hindrar lagstiftning mot även exempelvis otrohet. Otrohet är något de allra flesta instämmer i är destruktivt och om nu lagstiftning “sänder signaler” och “är normerande” så borde vi rimligen lagstifta mot otrohet. Ändå har många – om inte de flesta – någon slags spärr som får oss att tänka att kanske är inte just lagstiftning rätt metod att få människor att inte vara otrogna. Jag som liberal önskar den spärren kunde aktiveras i fler sammanhang.

    Webbsiten VictoriaMilan som kommit på affärsidén att profitera på efterfrågan av möjligheten att vara otrogen sin partner utan att bli påkommen eller behöva bemötas av andras fördömanden, möttes av kollektivt raseri när man lanserade en öppen reklamkampanj med den indirekta uppmaningen att folk borde vara otrogna mer.

    “…någon slags spärr som får oss att tänka att kanske är inte just lagstiftning rätt metod att få människor att inte vara otrogna. Jag som liberal önskar den spärren kunde aktiveras i fler sammanhang.”

    Att reaktionerna mest baserades på magkänsla märks tydligt eftersom “tänk på barnen”-argumentet tydligen var frekvent i klagomålen hos Reklamombudsmannens opinionsnämnd, ett argument som oftast dyker upp när magkänslan är den främsta ledstjärnan.

    VictoriaMilan friades dock, eftersom själva affärsidén inte får prövas och reklamen gick hand i hand med företagets affärsidé.

    Man kan tycka vad man vill om mycket som människor gör, handlingar som sårar och som tycks destruktiva. Men det är genom möjligheten att göra fel som vi lär oss att handla rätt. Precis som barn vars föräldrar curlar dem för hårt aldrig lär sig utveckla ett eget omdöme skadas samhället i stort när lagstiftning förväntas vara stödhjul för medborgarnas förnuft.

    Det är inte heller så att det saknas alternativ för att uttrycka sitt missnöje gentemot VictoriaMilan. Genom att tala illa om och öppet fördöma idén bakom deras verksamhet kan man påverka sin omgivning att välja att inte stödja deras affärsidé och på så vis – helt utan våld eller hot – få företaget att försvinna när affärsidén inte bär.

    Det är den metod jag tror på. Jag tror människor faktiskt kan använda sitt förnuft och att genom att vädja till människors inre godhet och känsla för rätt och fel kan man, även om ansträngningen det kräver måhända för stunden är större, undvika en massa oförutsägbara problem. Nya problem är nämligen inte sällan resultatet när man istället med lagstiftning försöker tvinga människor att bete sig som man personligen – måhända i stort sällskap – anser är fel.

    Jag tror Sverige skulle må bra av mer frihet, mindre lagstiftning och detaljstyrning i våra liv. En större möjlighet att göra fel. Samtidigt som vi gemensamt kan skapa trygghet också för de mer utsatta genom t.ex. en medborgarlön (eller negativ beskattning). Därför gillar jag Liberaldemokraterna och jag uppmuntrar alla att hålla ögonen på denna uppstickare nu när Almedalsveckan närmar sig!

    Liknande artiklar:

    • Dela via:
    • share email
    • Facebook

    It’s funny cause it’s true


    Humor för oss nördar!

    Liknande artiklar:

    • Dela via:
    • share email
    • Facebook

    Nigel Farage om Grekland, igen


    Liknande artiklar:

    • Dela via:
    • share email
    • Facebook

    Aja baja Gudmunsson

    Igår satte Per Gudmunsson foten i bålgetingboet. Han hade nämligen mage att citera en rapport från Norge där brottslighet fördelat på olika invandrargrupper presenterades. Twitter exploderar och snart kommer han väl krävas på offentlig avbön av den svenska PK-eliten.

    Man kan inte dra alla invandrare över en kam, det är är helt sant. Inte ens “utomeuropeiska invandrare” är helt helt träffande, om man vill ringa in de grupper som är som mest problematiska. Vi har lämnat rasbiologin bakom oss och ingen påstår längre att det är något genetiskt bakom vissa gruppers problem, men tydligt är att det inte bara handlar krigstrauman eller om arbetslöshet.

    Den absoluta majoriteten av alla brott begås av norrmän. 90 procent av gärningsmännen bakom de brott som begicks under den uppmätta perioden, 2001 till 2004, var infödda norrmän. Det är dock vissa invandrargruppers överrepresentation i brottsstatistiken som väcker intresse. 6,1 procent av alla norrmän begick något brott under mätperioden. Invandrare från Norden, Västeuropa och Nordamerika begick brott i lägre grad än så. Men 10,4 procent av invandrarna från Östeuropa, 13,6 procent från Asien, 13,8 procent från Central- och Sydamerika och 17,8 procent av invandrarna från Afrika registrerades under samma tid för brott. Även invandrares barn hade högre brottsaktivitet än de norskättade, visar rapporten.

    Ursprungsländer med högst procentandel gärningsmän var Marocko (18,1), Iran (19,4), Somalia (21,8) och Irak (23,6 procent). På andra sidan spektret finns ursprungsländer som Kina (5,9) och Filippinerna (4,7 procent).

    Svaret måste vara kulturella värderingar och synsätt som styr benägenheten till kriminalitet.

    Invandrare från Somalia är i betydligt högre grad registrerade för brott än de lika krigsdrabbade invandrarna från Sri Lanka (9,7 procent), [...]

    Den senaste svenska mätningen gav vid handen att överrepresentationen i registrerad brottslighet för utrikes födda var 2,5. Ännu högre när det gäller grövre brott: överrepresentationen var 4,2 i kategorin dödligt våld och försök till mord och dråp, samt 5,0 vad gäller våldtäkt och försök till våldtäkt. Sett till antalet brott, i samtliga kategorier, som begicks under mätperioden stod utrikes födda och barn till utrikes födda för sammanlagt 40 procent, enligt Brå.

    [...]

    En tredje omedelbar tanke, förstås, berör integrationspolitik. Hjälp till jobb och drägliga bostadsförhållanden kanske kan lösa problemet? Att döma av den norska utredningen hjälper inte det mer än marginellt.

    Det är viktigt att understryka att vissa grupper av invandrare/asylsökande inte är problematiska. Dit hör ex. Kineser och människor från Burma. Problemländerna är Irak, Somalia, Afghanistan, Marocko mfl. Det vore sorgligt om människor som inte alls är problematiska blev drabbade av en åtstramad invandringspolitik och som liberal vill jag i slutändan se lagstiftning som baseras på individuell prövning och inte kollektiva idéer.

    Däremot ser jag inga som helst problem med att avlägsna människor som begår brott. Det är en uppfattning jag länge hållit att döms man för brottslighet som kan ge fängelse så ska man avvisas. Det är något de flesta människor klarar leva hela livet utan att göra sig skyldiga till och jag ser inte varför det inte är en rimlig minimumstandard att hålla också för invandrare.

    Jag hyser ingen empati för den ex. somalier som begår överfallsvåldtäkter och sedan avvisas tillbaka till det land denne fått asyl ifrån pga det politiska läget. Det är ett öde som bara kan lastas dennes egna livsval. Så svårt är det inte att låta bli att våldta folk, krigsskadad eller ej, en slutsats vi kan dra av att andra folkgrupper med krig i bagaget inte begår våldtäkter alls i samma utsträckning.

    Helst skulle jag se helt fria gränser, med totalt slopande av bidrag, men det är en liberal politik jag inte tror Sverige är redo för och då återstår en ansvarsfull politik där pengar spenderas där de hjälper människor bäst och där det finns incitament för goda val och konsekvenser av de onda.

    Andra om detta: Politiskt Inkorrekt,

    Liknande artiklar:

    • Dela via:
    • share email
    • Facebook