Kemisk kastrering hjälper inte
Det återkommer gång på gång att man vill kastrera dömda sexualbrottslingar som begått övergrepp mot barn. Nu senast i Uppdrag Granskning.
Problemet är att sådan kastrering inte fungerar. Jag vet, eftersom jag som transsexuell tar just de sprutor som sänker testosteronet, som man vill använda för att kastrera män.
Visserligen tar jag också östrogen och det är möjligt att det har någon ytterligare effekt på ens sexualdrift där som minskar effekten av “kastreringssprutorna”.
Det går inte “bota” lika lite som man kan “bota” homosexualitet.
Men resonemanget om kemisk kastrering visar också på den penetrationsfixering som är så vanlig i heterokollektivet. För oavsett hur lite du kan “få upp den” så är det inget hinder mot att begå sexuella övergrepp på barn. Alla kvinnor som är pedofiler har ju t.ex. uppenbarligen inget problem att “prestera” trots sin brist på testosteron i kroppen.
Även när min testosteronnivå varit så låg att mina testiklar var helt inaktiva, hade jag sexlust. Inte aktiv (dvs jag blev inte spontant kåt), men likväl blev jag kåt om jag tittade på porr eller var med någon som påverkade mig i rätt riktning…
Att detta skulle hindra någon som är attraherad av barn att begå övergrepp ser jag som helt osannolikt. Visserligen kan det säkert fungera underlättande, ungefär som antabus för alkoholister, men någon failsafe är det helt klart inte.
Personer som har pedofil läggning, kommer ha den resten av sitt liv. Det går inte “bota” lika lite som man kan “bota” homosexualitet.
Problemet jag ser i USA är att man där inte gör skillnad på sexualbrottslingar överlag och personer med pedofil läggning. Om du som 19-åring har en 14-årig flickvän så är du inte pedofil och således ingen risk för barn generellt.
Pedofiler attraheras av icke könsmogna barn. Att attraheras av könsmogna ungdomar under 15 år faktiskt rent biologiskt sett, fullkomligt normalt, oavsett var de etiska normerna i samhället säger. På den tiden när vi dog innan 40 var det bråttom att föröka sig och normalt sett ur historiskt perspektiv har de flesta kvinnor varit gifta i 12årsåldern.
Så, vad kan vi göra åt dem som har sex med barn? Till att börja med måste vi sätta en rimlig gräns. 15 bör bli 13, då de flesta kommit i puberteten och kommer börja utforska sin sexualitet, även om kanske själva samlaget dröjer ytterligare några år.
Det är inte rimligt att döma någon för övergrepp för ett beteende som är fullständigt normalt, bara för att en del sexnegativa kristna människor (läs ECPAT) fått för sig att man ska ses som barn tills man är 18.
Sedan måste vi särskilja de övergrepp som begås pga psykiska trauman, vilket t.ex. är vanligt i incestfall och de övergrepp som begås för att någon har en läggning.
Sist men inte minst måste vi acceptera att det mest effektiva för att förhindra övergrepp, inte nödvändigtvis är att stigmatisera och slå ner på personer med oönskad läggning. Det skapar nämligen ett utanförskap som förstärker incitamenten att strunta i normer och lagar i samhället. Eftersom vi omöjligen kan se utanpå vilka som har en viss läggning, måste vi ha en viss ödmjukhet inför problemet. Låt inte känslorna bära iväg med dig fullständigt, risken är att du skjuter dig själv i foten i din iver att skjuta pedofiler.
Liknande poster:
Smygrasism
Värdera annat än glass och nya jeans
När jag var liten hade vi det gott ställt. Vi åkte utomlands varje sommar och till fjällen varje vinter, så kanske är jag helt fel person att överhuvudtaget yttra mig om barnfattigdom.
Men jag tänker ändå göra det, för oavsett hur gott ställt vi hade det när jag var liten så har jag levt under existensminimum sedan jag flyttade hemifrån. Jag vet hur det är att ha ångest över räkningar, att inte ha råd köpa varken mat eller kläder och att vara för stolt för att be om hjälp.
Det främsta argumentet för varför barnfattigdom är hemskt i Sverige verkar vara att föräldrar inte pallar förklara för sina barn varför dom inte kan få allt som “alla andra ungar får”. Det är ungefär som när man argumenterar mot homoäktenskap för att “hur ska jag förklara för mina barn att två män gifter sig?” och jag tycker aldrig bristande kommunikativ förmåga hos föräldrar är ett argument för någonting, någonsin. Varken bidrag till dåligt planerande föräldrar eller mot att inskränka människors rätt till lika rätt inför lagen.
Det finns nämligen väsentligt viktigare saker i livet att värdesätta än att alltid ha nya kläder och att kunna resa till Thailand (2000-talets Mallorca) varje sommarlov.
När vi kom till skolan efter sommaren skulle man berätta vad man gjort. Alltid var folk imponerade av att jag varit utomlands och ville veta mer om det. Själv tyckte jag inte om att åka utomlands. Det var roligt första dagarna, sen var det bara massa bråk och jag längtade hem till mina kompisar för att bygga kojor i skogen och leka krig.
De bästa minnena jag har från min barndom är just sådana saker. När alla ungarna på gatan samlades och vi delade upp oss i två lag, samlade alla marknadsköpta plastvapen vi ägde och sen smög på varann, gjorde överfall, skrek ljudeffekter och kastade oss till marken när vi “dog”, varpå man fick räkna till 100 innan man fick resa sig igen. Annars var det fusk.
Det var inte minnena som kostade pengar som jag värderade. Det var dem som var gratis och med vänner.
Så när föräldrar beklagar sig över att de inte kan köpa en jävla glass för 20kr så tycker jag dom fastnat i ett synsätt av att värdera värdelösa saker alldeles för högt.
Jag hade varit överlycklig om min pappa haft mer tid att leka med oss, som min bästa vän Alex pappa gjorde. De var fem ungar i hans familj och åkte till Gotland som längst. Men jag tror jag var mer avis än vad han var på mig och jag hade bytt alla mina utlandssemestrar som jag ändå inte uppskattade när jag var 9-12 mot några somrar med en mer lekintresserad pappa.
Hur löser vi barnfattigdomen? Liberaldemokraterna har svaret och det heter Barnkonto.
Muslimers fundamentalism
Problemet med islam är inte fundamentalism, utan att det är en religion som inte tar avstånd från våld och därmed blir mer våldsam ju mer fundamentalistisk den är.
