Hans Rosling om grön teknologi
Ett mycket intressant seminarium av underhållande Hans Rosling om statistik och utveckling presenterat med grafer och humor!
http://www.dn.se/webbtv/nyheter/framtidsforskaren-rosling-om-gron-teknologi/
En kompromiss av sämsta möjliga slag
Sverige lider av asylkomplex. Åh ena sidan vill man ha fri asyl och invandring, så vem som helst som vill kan komma hit och leva i landet med samma rättigheter som alla andra. Åh andra sidan lever vi i en verklighet där resurserna inte är oändliga och där välfärdssystemet gör att varje ny mun som ska mättas är pengar som tas från de resurser som hade kunnat gå till skola och sjukvård för dem som redan finns här.
Den ekvationen går förstås inte ihop och resultatet blir en kompromiss av sämsta möjliga slag, där man åh ena sidan säger att vem som helst inte får stanna i landet, men om man ändå gör det så ska man ändå ha tillgång till allt som de som får stanna har.
“…ekvationen går förstås inte ihop och resultatet blir en kompromiss av sämsta möjliga slag”
Det finns hundratals miljoner människor i världen som lever under förhållanden som med svenska mått mätt är miserabla. Det råder alltså ingen brist på människor att ta hit, i syfte att ge dem ett bättre liv. Frågan är hur ca 7,5 miljoner arbetande svenskar ska försörja dessa, utifrån de villkor om allmän välfärd som vi lever under.
Resultatet blir en utsorteringsprocess där man ställer upp villkor för vem som får komma hit och under vilka premisser.
Det finns en konflikt även för oss liberaler i den här frågan. Åh ena sidan är det mest liberala alternativet att inte ha gränser som hindrar människor från att fritt komma och bosätta sig och arbeta i landet. Åh andra sidan har vi en socialliberal tradition med positiva rättigheter – privilegier – för medborgare som många vill upprätthålla.
Vi måste bestämma oss i vilken ordning vi vill prioritera. Precis som man kunde argumentera emot slaveriets avskaffande utifrån en samhällsekonomisk analys kan man argumentera emot fri invandring. Men avskaffandet av slaveriet var en fråga om alla människors lika rättigheter, där prioriteringsordningen slutligen fastslog att rättigheterna ska komma först och de ekonomiska hänsynstagandena efter.
Problemet uppstår om man som vänstern åh ena sidan argumenterar för fri invandring och samtidigt vill ge alla människor i landet samma privilegier. Den ekvationen går inte ihop.
På samma sätt kan vi argumentera emot fri invandring och asyl till alla utifrån en samhällsekonomisk analys.
“Problemet uppstår om man som vänstern åh ena sidan argumenterar för fri invandring och samtidigt vill ge alla människor i landet samma privilegier.”
Frågan är om vi – majoriteten – är beredda att offra våra privilegier (positiva rättigheter) för minoritetens grundläggande (negativa) rättigheter. Om vi är det måste vi dra den logiska slutsatsen att det enda liberala alternativet är att ha fri asyl och invandring.
Efter att dessa grundläggande rättigheter är fastslagna och upprätthållna kan vi diskutera vilka positiva rättigheter vi har råd med att erbjuda alla som kommer hit för att leva, bo och arbeta. Det är möjligt att vi inte alla har råd att bo på plantager med negerslavar som passar upp oss, ett pris vi måste vara redo att betala för vad som är moraliskt riktigt.
Nutidens slavar är de illegala invandrarna och det moderna plantaget är välfärdssystemet med de tryggheter vi vill ge alla i landet. Är du beredd offra ditt plantage som det ser ut idag för slavarnas rättigheter? Det är den principiella frågan. Jag saknar ett politiskt alternativ i Sverige som vågar ställa den frågan och erbjuda ett konkret alternativ.
Liknande artiklar:
Religionssatirisk musikal – en hit på Broadway
Liknande artiklar:
Otrohet på nätet
Då var man flyttad. Pust säger jag bara. Internet har inte fungerat, men idag verkar det vara vid nytt liv. Jag vet inte om Bredbandsbolaget gjort något idag, men jag är glad det fungerar för utan Internet är jag rätt handikappad i vardagen. :D
Jag tittade på Debatt från i Torsdags och noterade debatten om nån datingsite för folk som vill va otrogna. Personligen tycker jag det verkar rätt dumt att joina en site där man letar nån att vara ömsesidigt otrogen med. Det blir ju svårare än en vanlig community att bortförklara när ens partner tittar i surfhistoriken. Och det är ju mer än lovligt naivt tro att man kan dölja otrohet mer än för stunden.
Annars tycker jag den enda vettiga personen i programmet var den polyamoröse/relationsanarkistiska kvinnan som ist för att vilja cementera kärnfamiljen argumenterade för ökad acceptans, tillåtelse och kärleksfullhet i ärliga relationer.
Jag är själv polyamorös, men jag lever sällan i mer än en relation åt gången. Jag har haft förhållande på tre som fungerade lika bra/dåligt som något annat förhållande jag haft. När det tog slut var det inte alls relaterat till att vi var tre.
Personligen har jag väldigt svårt relatera till att inte kunna bli förälskad/vara kär i mer än en människa i taget, men relationsformen man lever i är ju ett val. Problemet vi har är att samhället har en tvåsamhetsnorm som gör att människor aldrig reflekterar över möjligheten att själv definiera sina relationsformer.
Det finns inget som säger att du måste leva som alla andra. Du måste inte leva med bara en partner. Du måste inte förlova dig, gifta dig och sen skaffa barn och leva ihop tills döden skiljer er åt. Välj själv vad som passar dig, men var ärlig! Inte bara mot din partner utan framförallt mot dig själv.
Om du lever med helt orealistiska förväntningar på hur ett förhållande ska se ut, kommer du aldrig själv utveckla något annat än självförakt och en känsla av misslyckande när du till varje pris försöker leva upp till tvåsamhetsnormen medan du i praktiken lever allt annat än monogamt.
Problemet med sajten är att det främjar sveket och oärligheten i otrohet och att människor inte lär sig acceptera att de inte är monogama!
Våga definiera dig själv, förutsättningslöst. Hur skulle du egentligen vilja leva? Varför inte hitta någon som funkar likadant och lev med stolthet ist. för att leva i det fördolda. Det är ju bara tragiskt.
Liknande artiklar:
Var är bomberna för Bahrain & Yemen?
Jag gillar att västvärlden hjälper Libyens folk genom att avsätta en diktator som börjat avrätta civila. Även om stödet för Gadaffi finns hos en del av befolkningen är det ohållbart att han sitter kvar när resten av världen ser honom som Saddams lillebror.
Men samtidigt som Tomahawk-missilerna regnar över Libyen undrar jag försynt var stödet för protesterna i Bahrain och Yemen är? Folket där protesterar mot sina diktatoriska ledarskap och deras ledare slaktar folk på gatorna. Var är stödet för dem? Kan bristen på stöd bero på att USA har militärbaser i området som man inte vill riskera..?
Jag säger inte att jag inte gillar stödet för Libyens folk, men att sitta på höga hästar och tala om den moraliska riktigheten i att avsätta Gadaffi samtidigt som man totalt blundar för när samma sak händer i andra länder i mellanöstern, är för mig hyckleri och inget annat.
Jag förstår att USA sätter dagordningen, men vi kan åtminstone vara ärliga med det. USA hade inte bombat Libyen heller om inte resten av världsopinionen gjort det ohållbart att göra annat. Därför borde Sverige våga driva på att samma utveckling sker också för dessa andra länder. När så sker kommer revolutionen för demokrati sprida sig återigen till Iran, vilket förhoppningsvis leder mellanöstern in i 1900-talet varpå sekulariseringen och upplysningen ligger lite närmre en realiserad verklighet.
