I en debattartikel i SvD skriver Per Hagwall att Högsta Domstolen är sista hoppet för att få en ändring i tolkningen av barnpornografilagen, så att tecknade bilder inte längre kan omfattas.
Övergrepp är ett allvarligt brott, övergrepp mot barn är ett ännu allvarligare brott. Det finns skäl att skydda barn extra mycket i lagstiftningen. Därför har vi en lag mot barnpornografi. Det betyder dock inte att den lagen är bra, den har i sin nuvarande form helt fel fokus och öppnar upp för ett oöverskådligt missbruk av rättssystemet för att “komma åt” misshagliga personer.
Hovrätten hade möjligheten att pröva lagen mot Europakonventionen men tog den inte. Hoppet står nu till att Högsta domstolen beviljar prövningstillstånd och konstaterar att lagen inte hör hemma i ett rättssamhälle. Bäst vore naturligtvis om lagstiftaren inte inväntade detta utan redan nu reformade lagen. Men trots den massiva kritiken från juridiskt och kulturellt håll och och trots att lagens öppna försvarare bland ledande politiker kan räknas på ena handens fingrar verkar det inte finnas någon politisk vilja att rätta till begångna misstag.
Sexköpslagen är problematisk redan genom att den kriminaliserar den ena parten i en frivillig transaktion, men inte den andra. Ska man reglera överenskommelser om sex mellan samtyckande vuxna krävs det att det finns stort skyddsbehov. Den man säger sig vilja skydda är dels den sexsäljande kvinnan, dels offer för trafficking. Men trafficking regleras som sagt av andra lagar, och att reducera sexsäljarna till viljelösa offer som behöver samhällets skydd är sexistiskt. Kvinnor är kapabla att bedöma konsekvenserna av sina beslut och handlingar. Vi kan överleva både våldtäkter och prostitution med vårt “själv” intakt, men det underlättar om omgivningen avhåller sig från att moralisera och från att blanda ihop våra kroppar med våra personer. Det är en tjänst sexsäljaren säljer – inte en kropp.
I USA finns en debatt om sk Wire tapping laws som används för att skydda polisen mot medborgares kritiska dokumenterande av deras yrkesutövande. Jag ser klara paralleller till den pågående svenska debatten om fotoförbud.
Risken är nämligen överhängande att när väl möjligheten att fotografera/filma på allmän plats snävs åt så är nästa steg att använda lagen också för att skydda polis och andra myndighetsutövare från dokumentation. Eftersom videokameran är dagens främsta vapen mot förtryck och det enda sättet att väcka uppmärksamhet och opinion mot missbruk av maktutövning är det förstås väldigt allvarligt om så sker.
Det kanske låter långsökt, men då ska man veta att något liknande har hänt i flera amerikanska stater, Illinois är det värsta exemplet. Där kan filmande (med ljudinspelning) av polisen leda till 15 års fängelse.
Chris Drew, a Chicago artist, was arrested in December of 2009 for selling art on the streets without a peddler’s license and for recording his encounter with the police. He faces 15 years in prison because he didn’t get permission from the cops. Drew used an audio recorder during his arrest and now faces eavesdropping charges, a class 1 felony.
A friend recorded the encounter and a video was posted on YouTube.
Recording a commoner without his or her permission is a Class 4 felony. But recording members of officialdom – a judge, attorney general, state attorney or police officer – is a class 1 felony.
Det är otroligt viktigt att försvara varje inskränkning av friheten att fotografera, filma och göra ljudinspelningar på allmän plats. Om lagstiftarna väl får för sig att de kan börja använda detta för att skydda sig mot jobbiga politiska aktivister, så ligger vi illa till.
The Eavesdropping Act applies in 12 states and recording is a serious crime in nine states. In Maryland, Illinois and Massachusetts it is flat out illegal to record conversations with cops. Illinois is currently prosecuting nine people.
Vi väntar spänt på att Socialstyrelsen ska anta ett policybeslut om att personer med transsexualism som ansöker om juridiskt könsbyte ska få detta godkänt utan att underställas krav på sterilisering!
I SvD Debatt idag skriver tre kvinnor från Diskrimineringsbyrån i Uppsala om detta.
På Diskrimineringsbyrån Uppsala möter vi de människor som hamnar i kläm på grund av steriliseringskravet och ser vilket lidande det kan innebära för den enskilde. I dagarna lämnade vi in ett överklagande till förvaltningsrätten med anledning av att Socialstyrelsen avslagit en persons ansökan om fastställande av ny könstillhörighet på grund av att den berörda personen inte underkastar sig kravet på sterilisering.
Vi undrar hur många fler som på ett liknande sätt ska bli kränkta och fråntagna sina mänskliga rättigheter innan Socialstyrelsen beslutar om att sterilisering inte längre ska vara ett krav för att få sin nya könstillhörighet rättsligt erkänd i Sverige.
Jag måste säga att jag själv är nyfiken på detta. Jag har nämligen tänkt ansöka om juridiskt könsbyte i en nära framtid och även om jag går i planer på att ta bort mina testiklar för att slippa behöva ta antitestosteronsprutor varje månad, så är det något jag vill ska vara mitt val, inte påtvingat mig av en myndighet och där arbetande byråkrater.
Hovrätten fastställer tingsrättens dom mot seriesamlaren som dömdes för att inneha hentai-bilder. I min värld är detta absurt och lagen måste ändras.
Detta är bilder alla som gillar tecknad porr kommer i kontakt med, helt enkelt därför att unga tjejer (och pojkar) är ett väldigt populärt tema inom japansk porr. Det är helt absurt att jämställa tecknade bilder med verkliga dokumenterade övergrepp på barn!
På japanska finns ett ord som heter ‘kawaii’ som kan fritt översättas till “barnsligt sött”. Det finns en hel subkultur av kawaii-kläder, attiraljer och givetvis också tecknade och animerade serier. Det betyder knappast att hela Japan är fullt av presumtiva pedofiler.
Om lagstiftningen ska ha någon trovärdighet måste resurserna läggas på verkliga offer och verkliga brott. Vi måste inse att det finns andra kulturer med annan syn på sexuella yttringar och att bara för att man gillar barnsligt söta saker så vill man inte knulla verkliga småbarn!
Det är inte min historia det handlar om, men precis som Evid3nc3 växte jag upp i en pingstförsamling. Tron på Gud och Jesus var länge en självklarhet i mitt liv. Men min ivriga jakt på att veta mer, att förstå bättre var också det som till slut knäckte min tro och fick mig att avsäga mig epitetet ‘kristen’.
Evid3nc3 berättar i sina videos om sin resa och om de argument och den fakta som fick honom att tappa tron och bli en övertygad ateist. Det är en serie alla kristna som tål att ifrågasätta sin tro borde se.
Dags för lite mer promotion av min humorsajt raggmail.se! Det är en humorsajt som samlar de roligaste, dummaste, snuskigaste och allmänt underhållande raggmailen från nätet och levererar dem i ett lätt tillgängligt och underhållande format för dig att garva åt!
