Liberalismens rättigheter
Henrik Sundholm äger Rasmus Fleischer i rättighetsteori. Läsvärt!
Att ge intimiteten en chans
Jag var med i senaste numret av Neo och artikeln finns nu utlagd som .pdf för den som vill läsa. Artikeln handlar om självdestruktivitet och BDSM. Den är skriven av Sanna Rayman.
Saknar du .pdf-läsare så rekommenderar jag Foxit Reader.
Liknande poster:
Utvärdering, valet 2010
Det är inte så många som röstar ideologiskt, verkar det som. Det baserar jag på att många dels förtidsröstar (det har tappat sin socialistiska 1:a-maj-liknande status), dels en hel del av alla röstberättigade bestämmer sig i sista stund vad de ska rösta på. 30% av alla röstberättigande bytte dessutom parti från förra valet.
De flesta verkar rösta utifrån någon sakpolitisk fråga, eller fråga som känns som den påverkar dagligdags. Där brister Piratpartiet.
Vi kan skrika hur högt vi vill om övervakning, men om människor inte känner det konkreta problemet i sin vardag, så förblir det hotet abstrakt och på avstånd. De flesta har rent mjöl i påsen och längre än så bekymrar man sig inte. Kanske är också hotet så stort att det är lättare bara ignorera det. Lite som miljöhotet en gång var.
Man måste få med sig media på tåget, för att människor ska känna att det är en fråga som berör i vardagen. Det är vad som hjälpt Sverigedemokraterna.
För även om media är allt annat än SD-vänligt, så återkommer rapporterna om invandringsrelaterad brottslighet och problem med islamisering och ickeexisterande integration gång på gång. Det räcker att titta på Efterlyst några avsnitt. Den sverigedemokratiska tidningen Politiskt Inkorrekt har förstås också hjälpt till. Det gör hotet konkret och människor röstar på SD. Inte så mycket för att deras politik är den bästa, som för att de är de enda som ser problemet. De får därmed ensamrätt på problembeskrivningen.
Att de andra partierna tillskriver dem åsikter de inte uttrycker hjälper förstås till, eftersom demoniseringen slår tillbaka på dem själva och SD istället blir en underdog. Det är lätt för Ohly att va stor i orden, men faktum är att fler svenskar sätter sin tilltro till Jimmy Åkesson – än Ohly och hans parti – när de väl kommer till valurnorna.
Tyvärr verkar det som att vi måste längre in i övervakningssamhället med tillhörande inskränkningar i var och ens frihet, innan den kritiska punkten är nådd, den punkt där människor känner att nu får det vara nog.
Det känns lite surt att vi sannolikt inte tog oss över 1%-spärren. Det hade iaf varit något av en seger. Nu står vi kvar och stampar kring 0,7-0,8% och det är egentligen ingen skillnad från förra valet. Vi har framtiden för oss, men hade det funnits någon rättvisa hade vi gjort oss förtjänta av 1% i det här valet.
Andra om detta: Rick Falkvinge,
Liknande poster:
Valvaka #2
Då har vi kommit några timmar framåt och sedan en stund tillbaka har Sverigedemokraterna vågmästarroll.
Moderaterna och Socialdemokraterna verkar ligga jämnt i konkurrensen på ca 30% vardera. Det innebär att Socialdemokraterna förlorat på samarbetet och frågan är hur domen mot partiledningen kommer falla. Kan Mona Sahlin sitta kvar som partiledare fyra år till?
- V 5,5
- S 30,9
- MP 7,1
- C 6,7
- FP 7
- KD 5,7
- M 29,8
- SD 5,9
- Öv 1,4
Varken F! eller Piratpartiet verkar komma över 1%-spärren i detta val heller.
Just nu ca 4800 av ca 8800 distrikt räknade.
Liknande poster:
Valvakandet påbörjat
Valvakandet är igång, under 300 valdistrikt räknade av 5668 och osäkerheten är således väldigt stor. Än så länge leder Alliansen, dock utan egen majoritet. Sverigedemokraterna ser i dagsläget ut att få vågmästarroll vilket är kvällens heta tema just nu. Jag ser inte riktigt problemet, men uppenbarligen sitter vänstervridna media och kallsvettas just nu.
Det enda anmärkningsvärda just nu annars är väl att KD leder över FP med 6,1 över 5,7%-enheter.
