Madeleine är igång igen på SvD och denna gång handlar det om moralpanik x5 när en kvinna skriver in och är osäker kring sin porrsurfande (1) partner, som tittar på teen-porr (2) och dessutom verkar fantisera om incestscenarios (3). Han jobbar med ungdomar (4) och hon är orolig för att detta ska vara en varningssignal för framtida egna barn. Madeleine avslutar sitt svar med ‘alla kvinnor är offer’-mentalitet (5) och jag måste ställa frågan om något av det hon säger egentligen varit till någon hjälp alls.

Jag kommer gå igenom vad jag ser för problem i deras relation och vad jag ser som ren moralhysteri.

Först och främst, alla “normala” män attraheras av unga kvinnor. Det är biologiskt inpräntat i oss som art att de kvinnor som är mest fertila också kommer ses som mest attraktiva. Kvinnor är som bäst lämpade, rent biologiskt, att bli med barn mellan 15-20 års ålder. Att surfa teen-porr är alltså inte konstigt, onormalt eller sjukligt på något sätt alls och det är ingen slump att det också är här vi  hittar den största kategorin av porr. Hennes  partner är fullkomligt normal!

Incestfantasier är inte heller ovanliga och det är långt ifrån enbart män som har dem. Genom att skambelägga dessa fantasier hos hennes partner skambelägger man också alla kvinnor med samma fantasier. Framförallt bör man komma ihåg att detta är fantasier och det har inget med verkligheten eller lämpligheten att vara förälder att göra.

Det är trots allt väldigt få som har incestfantasier som faktiskt fantiserar om verkliga släktingar. Istället brukar de främsta elementen i incestfantasier handla om mentorskap, trygghet, omhändertagande, ålderskillnad, utlämnande, skam, makt och dominans. Fullkomligt normala element i de flesta människors fantasier, även om inte alla har samma associationer till just incestscenarion. Frasen -”Who’s your daddy?” är inte tagen ur luften och det är inte ett uttryck för pedofili eller verklig incest.

Problemet i relationen verkar dels vara olika sexuella preferenser. Det finns många som rollspelar incest-fantasier eller age-play för den delen och sannolikt hade det också kunnat liva upp detta pars sexliv, om kvinnan ifråga kan släppa tankegångarna att det skulle handla om brister hos henne och istället se det som en möjlighet till lekfullhet och upphetsning. Men alla har inte samma preferenser och här verkar det som mannen ifråga känner skam för sina fantasier, snarare än att de tillsammans utforskar dem. Det är naturligtvis ett problem. Resultatet har blivit att han har sex på egen hand, med sina fantasier, utan henne, medan hon går sexuellt frustrerad.
Här behöver de mötas, genom samtal och utan skambeläggande. Något Madeleine knappast hjälpt till att ge grund för genom att kalla hennes partner för pervers.

“Du ska lämna den här mannen som har incestuösa dragningar. Att han arbetar med barn är mycket oroande och inte ovanligt för män med denna läggning.”

Här blandar man äpplen och päron hejvilt. Sexfantasier om personer under 18 är inte konstigt på något sätt, men det betyder inte att man också är pedofil. Det finns faktiskt grader i helvetet.

“Jag vet inte om jag kan lita på den här mannen jag lever tillsammans med, mina tidigare dåliga erfarenheter av utnyttjande män får liv och den tilltro som finns mellan mig och min sambo känns allt skörare samtidigt som han vill ha mer tid för sig själv, aldrig har en sexattityd där vi älskar utan istället knullar. Vad ska jag göra?”

Att ha en partner man inte kan lita på är naturligtvis ett problem,  men tillit är något som växer fram och måste mötas med öppenhet. Det kan vara problematiskt att skapa i en relation där man har invanda beteendemönster, men det är inte försent om de bägge vill och är beredda möta varann med öppet sinne. Han måste jobba på sin öppenhet och våga prata om sina fantasier och erkänna för sig själv vad han faktiskt har för sexuella preferenser. Den emotionella distansen och bristen på öppenhet gör naturligtvis att det blir svårt att mötas sexuellt med öppenhet och kärleksfullthet och då blir det bara ett mekaniskt knullande kvar. Kvinnan kan inte ställa alla villkor för hur de ska mötas sexuellt, då blir det naturligtvis inte något möte på lika villkor.

Kanske är de inte sexuellt kompatibla. De behöver uppenbarligen jobba med öppenhet och kommunikation kring sin respektive sexualitet. Men problemet här ligger inte enbart hos mannen ifråga och den sortens skambeläggande psykologen Madeleine sysslar med är verkligen inte konstruktivt för någon inblandad.

Liknande poster:

Madeleine är igång igen på SvD och denna gång handlar det om moralpanik x5 när en kvinna skriver in och är osäker kring sin porrsurfande (1) partner, som tittar på teen-porr (2) och dessutom verkar fantisera om incestscenarios (3). Han jobbar med ungdomar (4) och hon är orolig för att detta ska vara en varningssignal för framtida egna barn. Madeleine avslutar sitt svar med 'alla kvinnor är offer'-mentalitet (5) och jag måste ställa frågan om något av det hon säger egentligen varit till någon hjälp alls. Jag kommer gå igenom vad jag ser för problem i deras relation och vad jag ser som ren moralhysteri. Först och främst, alla "normala" män attraheras av unga kvinnor. Det är biologiskt inpräntat i oss som art att de kvinnor som är mest fertila också kommer ses som mest attraktiva. Kvinnor är som bäst lämpade, rent biologiskt, att bli med barn mellan 15-20 års ålder. Att surfa teen-porr är alltså inte konstigt, onormalt eller sjukligt på något sätt alls och det är ingen slump att det också är här vi  hittar den största kategorin av porr. Hennes  partner är fullkomligt normal! Incestfantasier är inte heller ovanliga och det är långt ifrån enbart män som har dem. Genom att skambelägga dessa fantasier hos hennes partner skambelägger man också alla kvinnor med samma fantasier. Framförallt bör man komma ihåg att detta är fantasier och det har inget med verkligheten eller lämpligheten att vara förälder att göra. Det är trots allt väldigt få som har incestfantasier som faktiskt fantiserar om verkliga släktingar. Istället brukar de främsta elementen i incestfantasier handla om mentorskap, trygghet, omhändertagande, ålderskillnad, utlämnande, skam, makt och dominans. Fullkomligt normala element i de flesta människors fantasier, även om inte alla har samma associationer till just incestscenarion. Frasen -"Who's your daddy?" är inte tagen ur luften och det är inte ett uttryck för pedofili eller verklig incest. Problemet i relationen verkar dels vara olika sexuella preferenser. Det finns många som rollspelar incest-fantasier eller age-play för den delen och sannolikt hade det också kunnat liva upp detta pars sexliv, om kvinnan ifråga kan släppa tankegångarna att det skulle handla om brister hos henne och istället se det som en möjlighet till lekfullhet och upphetsning. Men alla har inte samma preferenser och här verkar det som mannen ifråga känner skam för sina fantasier, snarare än att de tillsammans utforskar dem. Det är naturligtvis ett problem. Resultatet har blivit att han har sex på egen hand, med sina fantasier, utan henne, medan hon går sexuellt frustrerad. Här behöver de mötas, genom samtal och utan skambeläggande. Något Madeleine knappast hjälpt till att ge grund för genom att kalla hennes partner för pervers. "Du ska lämna den här mannen som har incestuösa dragningar. Att han arbetar med barn är mycket oroande och inte ovanligt för män med denna läggning." Här blandar man äpplen och päron hejvilt. Sexfantasier om personer under 18 är inte konstigt på något sätt, men det betyder inte att man också är pedofil. Det finns faktiskt grader i helvetet. "Jag vet inte om jag kan lita på den här mannen jag lever tillsammans med, mina tidigare dåliga erfarenheter av utnyttjande män får liv och den tilltro som finns mellan mig och min sambo känns allt skörare samtidigt som han vill ha mer tid för sig själv, aldrig har en sexattityd där vi älskar utan istället knullar. Vad ska jag göra?" Att ha en partner man inte kan lita på är naturligtvis ett problem,  men tillit är något som växer fram och måste mötas med öppenhet. Det kan vara problematiskt att skapa i en relation där man har invanda beteendemönster, men det är inte försent om de bägge vill och är beredda möta varann med öppet sinne. Han måste jobba på sin öppenhet och våga prata om sina fantasier och erkänna för sig själv vad han faktiskt har för sexuella preferenser. Den emotionella distansen och bristen på öppenhet gör naturligtvis att det blir svårt att mötas sexuellt med öppenhet och kärleksfullthet och då blir det bara ett mekaniskt knullande kvar. Kvinnan kan inte ställa alla villkor för hur de ska mötas sexuellt, då blir det naturligtvis inte något möte på lika villkor. Kanske är de inte sexuellt kompatibla. De behöver uppenbarligen jobba med öppenhet och kommunikation kring sin respektive sexualitet. Men problemet här ligger inte enbart hos mannen ifråga och den sortens skambeläggande psykologen Madeleine sysslar med är verkligen inte konstruktivt för någon inblandad.