Då var det dags för kravaller i Rosengård igen. Ni vet där det bor massa invandrare som blir upprörda när Rosengård beskrivs negativt i media, för det är trots allt en lugn plats och ett föredöme för mångkulturens Sverige, tydligen.
Jag vet inte hur det är i resten av Sverige, men under de tre år jag bott i Västerås har det aldrig varit några kravaller. Kanske är jag lyckligt lottad? Det verkar som den här sortens terroristliknande verksamhet är ständigt återkommande i Rosengård och man kan inte gärna undvika ställa frågan varför?
Är det hemlängtan som driver dessa unga invandrade personer? De kommer ju trots allt ofta från krigshärjade områden sägs det och kanske tycker de Sverige är tråkigt när det så sällan eldas bilar och annat i ens närområden? Kanske behöver tristessen brytas av lite molotovcocktails och stenkastande mot Polis och Brandkår då och då?
Jag vet inte hur det är i Rosengård, men när jag var liten, innan vi hade datorer, så var man ganska ofta uttråkad. Sverige är inte solens och värmens förlovade land och även om vi lekte krig på sommaren (utan riktiga eldar eller vapen bör kanske påpekas), indianer, spelade kula och bytte hockeykort så blev man ibland uttråkad. Vi hade ingen ungdomsgård att hänga på. Men inte fan gick vi ut och eldade grannens bil för det?
Tristress är således en väldigt usel ursäkt för att ställa till bråk. Jag är nästan benägen att säga att om man ens försöker ursäkta skadestånd av privat egendom med tristess så ska man ha en fet jävla smäll och sen ersätta det man förstört med eget intjänade pengar.
Om det är så tråkigt i Rosengård, om man är så frustrerad, eller om bilbränder och krigsliknande tillstånd känns som något man saknar i vardagen, ja då kanske inte Sverige är landet för en? Kanske man ska bosätta sig i Irak då, eller varför inte Somalia?
Är det konstigt att SD får röster, när bara de konkret kritiserar invandringspolitiken och dess konsekvenser? Det spelar ingen roll hur ogenomtänkt och korkat deras partiprogram är, folk kommer rösta på dem för att de INTE är som de andra partierna.
Jag är inte socialist, jag är inte nationalist. Jag tycker ‘var stolt över Sverige’-mentaliteten är urfånig. Jag vill inte ha någon knug. Jag tycker nationalsången suger. Jag känner ingen som helst samhörighet med krigskåta psykon till forna svenska kungar. Jag firar inte nationaldagen. Men jag gillar valborg, midsommar, lugn och ro, humanistiska värderingar och självständighet. När det kommer 100 000 mer eller mindre illitterata människor med medeltidsvärderingar och bosätter sig i enorma getton och sedan har somalisk barbecue i form av bilbränder var och varannan månad, ja då börjar jag bli lite störd på invandringspolitiken.
Andra om detta: Politiskt inkorrekt, Skånskan, Sydsvenskan, 2,
Då var det dags för kravaller i Rosengård igen. Ni vet där det bor massa invandrare som blir upprörda när Rosengård beskrivs negativt i media, för det är trots allt en lugn plats och ett föredöme för mångkulturens Sverige, tydligen.
Jag vet inte hur det är i resten av Sverige, men under de tre år jag bott i Västerås har det aldrig varit några kravaller. Kanske är jag lyckligt lottad? Det verkar som den här sortens terroristliknande verksamhet är ständigt återkommande i Rosengård och man kan inte gärna undvika ställa frågan varför?
Är det hemlängtan som driver dessa unga invandrade personer? De kommer ju trots allt ofta från krigshärjade områden sägs det och kanske tycker de Sverige är tråkigt när det så sällan eldas bilar och annat i ens närområden? Kanske behöver tristessen brytas av lite molotovcocktails och stenkastande mot Polis och Brandkår då och då?
Jag vet inte hur det är i Rosengård, men när jag var liten, innan vi hade datorer, så var man ganska ofta uttråkad. Sverige är inte solens och värmens förlovade land och även om vi lekte krig på sommaren (utan riktiga eldar eller vapen bör kanske påpekas), indianer, spelade kula och bytte hockeykort så blev man ibland uttråkad. Vi hade ingen ungdomsgård att hänga på. Men inte fan gick vi ut och eldade grannens bil för det?
Tristress är således en väldigt usel ursäkt för att ställa till bråk. Jag är nästan benägen att säga att om man ens försöker ursäkta skadestånd av privat egendom med tristess så ska man ha en fet jävla smäll och sen ersätta det man förstört med eget intjänade pengar.
Om det är så tråkigt i Rosengård, om man är så frustrerad, eller om bilbränder och krigsliknande tillstånd känns som något man saknar i vardagen, ja då kanske inte Sverige är landet för en? Kanske man ska bosätta sig i Irak då, eller varför inte Somalia?
Är det konstigt att SD får röster, när bara de konkret kritiserar invandringspolitiken och dess konsekvenser? Det spelar ingen roll hur ogenomtänkt och korkat deras partiprogram är, folk kommer rösta på dem för att de INTE är som de andra partierna.
Jag är inte socialist, jag är inte nationalist. Jag tycker 'var stolt över Sverige'-mentaliteten är urfånig. Jag vill inte ha någon knug. Jag tycker nationalsången suger. Jag känner ingen som helst samhörighet med krigskåta psykon till forna svenska kungar. Jag firar inte nationaldagen. Men jag gillar valborg, midsommar, lugn och ro, humanistiska värderingar och självständighet. När det kommer 100 000 mer eller mindre illitterata människor med medeltidsvärderingar och bosätter sig i enorma getton och sedan har somalisk barbecue i form av bilbränder var och varannan månad, ja då börjar jag bli lite störd på invandringspolitiken.
Andra om detta: Politiskt inkorrekt, Skånskan, Sydsvenskan, 2,
Vänstern lovar runt just nu, som alltid, eftersom deras politik går ut på att göra så många beroende av staten som möjligt för att garantera sin egen framtida makt. Det är också populärt att leka jultomte och dela ut massa saker och låtsas som att “det är lugnt, någon annan betalar”. Men i praktiken är det du och jag som betalar. Genom skatt och genom uteblivna jobbmöjligheter.