Ida Gabrielsson kritiserar Federley och “andra liberaler” för att vara naiva och kåta och bara se till egna sexuella intressen, i sitt senaste inlägg i hordebatten.
Jag vet inte om du missat det Ida, men Fredrick Federley är alltså homosexuell. Jag betvivlar starkt att det fanns någon affisch på Pamela Andersson ovanför hans säng. Att du också helt spelar på kvinnlig utsatthet och ignorerar att det faktiskt är vanligare att unga killar säljer sex än flickor, det måste väl ses som symptomatiskt på statsfeministernas kvinnosyn.
Kvinnor är alltid offer, i behov av hjälp från ovan. De strukturella fel i form av ojämnlikhet som männen som kollektiv har skapat, ska avhjälpas från kollektivet staten, eftersom kollektivet kvinnor inte själva kan förmå ändra på detta. Kvinnor som grupp är offer, oförmögna att påverka sin egen tillvaro. Utom kanske Ida Gabrielsson. Så lär oss statsfeminismen.
Men vad som skiner igenom med all önskvärd tydlighet är att grunden för sexköpslagen och statsfeminismernas vurmande, är en sexualsyn med kristna anor. Sex är helt enkelt för fint för att besudlas med något så praktiskt och känslomässigt frikopplat som handel. Därav Gabrielssons titel “Sex är ingen affärsuppgörelse”. Ett allmängiltigt konstaterande, eftersom Gabrielssons definition på sex enligt henne är allmänmänsklig.
Vad sex betyder, för var och envar, är ingen annans ensak än den enskilde. Den rätten, till sin egen kropp, ska var och en ha – likväl när man definierar värdet av att vara gravid – som när man definierar värdet av sex. “Graviditet är ingen affärsuppgörelse” kunde Gabrielsson likväl ha skrivit, och sedan argumenterat emot abortfriheten på samma sätt, i en upphöjd vetskap om att kvinnor vill bli gravida och föda barn, om detta varit hennes åsikt.
Men nu är det ju inte självklart att var och en värderar graviditet som något upphöjt ovan avtalsfriheten. Faktiskt finns de som “säljer sin kropp” genom att agera surrugatmammor för par som inte själva kan bli gravida och föda barn. Är detta ett beteende Gabrielsson önskar kriminaliserat likväl? Eller är avel av barn ett godare syfte än blott tillfällig sexuell njutning och mänsklig närhet?
Vad var och en gör med sin kropp, är ett val som bara den enskilde kan fatta. Vad värdet av sex är, likaså. Det är icke allmänmänskligt och upphöjt över alla andra värden i någon slags universell lag, om vars existens bara upphöjda statsfeminister kan predika för oss lägre stående människor.
Lika självklart som varje kvinna ska få värdera sin graviditet ska hon få värdera sin sexualitet. Den som vill stifta avtal där denna används för ekonomiska syften ska vara fri att göra så. Det är en självklar del av självbestämmandet över den egna kroppen. De som är utsatta ekonomiskt ska avhjälpas genom sociala insatser. Det är det vi liberaler – som tänder på kvinnor – anser. (Och ja, jag hade en affisch på Pamela Andersson i mitt tidiga tonårspojkrum.)
Mer hos: Blogge, Hanna Wagenius,
Ida Gabrielsson kritiserar Federley och "andra liberaler" för att vara naiva och kåta och bara se till egna sexuella intressen, i sitt senaste inlägg i hordebatten.
Jag vet inte om du missat det Ida, men Fredrick Federley är alltså homosexuell. Jag betvivlar starkt att det fanns någon affisch på Pamela Andersson ovanför hans säng. Att du också helt spelar på kvinnlig utsatthet och ignorerar att det faktiskt är vanligare att unga killar säljer sex än flickor, det måste väl ses som symptomatiskt på statsfeministernas kvinnosyn.
Kvinnor är alltid offer, i behov av hjälp från ovan. De strukturella fel i form av ojämnlikhet som männen som kollektiv har skapat, ska avhjälpas från kollektivet staten, eftersom kollektivet kvinnor inte själva kan förmå ändra på detta. Kvinnor som grupp är offer, oförmögna att påverka sin egen tillvaro. Utom kanske Ida Gabrielsson. Så lär oss statsfeminismen.
Men vad som skiner igenom med all önskvärd tydlighet är att grunden för sexköpslagen och statsfeminismernas vurmande, är en sexualsyn med kristna anor. Sex är helt enkelt för fint för att besudlas med något så praktiskt och känslomässigt frikopplat som handel. Därav Gabrielssons titel "Sex är ingen affärsuppgörelse". Ett allmängiltigt konstaterande, eftersom Gabrielssons definition på sex enligt henne är allmänmänsklig.
Vad sex betyder, för var och envar, är ingen annans ensak än den enskilde. Den rätten, till sin egen kropp, ska var och en ha - likväl när man definierar värdet av att vara gravid - som när man definierar värdet av sex. "Graviditet är ingen affärsuppgörelse" kunde Gabrielsson likväl ha skrivit, och sedan argumenterat emot abortfriheten på samma sätt, i en upphöjd vetskap om att kvinnor vill bli gravida och föda barn, om detta varit hennes åsikt.
Men nu är det ju inte självklart att var och en värderar graviditet som något upphöjt ovan avtalsfriheten. Faktiskt finns de som "säljer sin kropp" genom att agera surrugatmammor för par som inte själva kan bli gravida och föda barn. Är detta ett beteende Gabrielsson önskar kriminaliserat likväl? Eller är avel av barn ett godare syfte än blott tillfällig sexuell njutning och mänsklig närhet?
Vad var och en gör med sin kropp, är ett val som bara den enskilde kan fatta. Vad värdet av sex är, likaså. Det är icke allmänmänskligt och upphöjt över alla andra värden i någon slags universell lag, om vars existens bara upphöjda statsfeminister kan predika för oss lägre stående människor.
Lika självklart som varje kvinna ska få värdera sin graviditet ska hon få värdera sin sexualitet. Den som vill stifta avtal där denna används för ekonomiska syften ska vara fri att göra så. Det är en självklar del av självbestämmandet över den egna kroppen. De som är utsatta ekonomiskt ska avhjälpas genom sociala insatser. Det är det vi liberaler - som tänder på kvinnor - anser. (Och ja, jag hade en affisch på Pamela Andersson i mitt tidiga tonårspojkrum.)
Mer hos: Blogge, Hanna Wagenius,
