Läsvärt

Lite gott och blandat om folk som går stick i stäv med upphovsrättsmaffian:

  • Webhackande skriver om DRM och bioupplevelser. Kritiskt och träffsäkert.
  • Opassande berättar om en artist som givit sina mastrar för ommixning, vilket tydligen ska ha blivit ett enastående resultat.
  • Nonicoclolasos skriver om varför genmanipulerade grödor är något inte bara bra, utan helt livsnödvändigt. Kunde inte instämma mer.
  • Blogge Bloggelito filosoferar om när “Skynet” får självmedvetande.
  • Badlands Hyena skriver om upphovsrätt på fläckar.
  • Tea Time’s Striped Carusel är söt som vanligt. (Vem kan ogilla nån som dricker så mycket te? – Inte jag!)

Eftersom jag har en skitdag och inte kan få ur mig något vackert själv.

Kan vi byta namn på transsexualism tack?

Varje gång jag säger att “jag är transsexuell”, så tror folk att jag har en avvikande sexuell läggning. Att det är en turn on för mig att gå runt som tjej, eller nåt liknande. Som nån variant på transvetism, fast ingen riktigt vet skillnaden.

Jag har en avvikande sexuell läggning (eller flera), men det har ingenting med min transsexualism att göra. Jag är sadomasochist och fetischist, förmodligen också en smula hebefil*, fast jag menar ju att det beror på att vi har satt en onaturlig gräns för vad vi ser som sexuell mognad, inte att min sexualitet skulle vara avvikande, ur rent biologiskt perspektiv. Iaf:

Termen “trans-sexualism” kommer ifrån engelskans ord för kön = sex. Det har ingenting med sexualitet att göra. Varför termen blir totalt missvisande varje gång den används på svenska. Jag eftersöker en bättre term som förklarar att det rör sig om könsidentitetsstörning utan att låta så nedvärderande (“Hej jag är störd” är inte mycket bättre än “Hej jag är x-sexuell“).

Det är inget fel på att tända på tjejkläder och att framhäva egna feminina drag. Men transsexualism omfattar oerhört mycket mer än sexualiteten. Det handlar om varje vaken stund, om varje interaktion med andra människor, om kärlek, jobb och drömmar. Man är alltid sitt kön, men ens kön är inte allt. Det är dock en fundamental del av ens identitet (iaf de flestas), oavsett hur man definierar sig.

Att få sin könsidentitet reducerad till en sexuell preferens upplevs för de flesta transsexuella som djupt kränkande. Därför är det många av oss som stör oss så grovt på att blandas ihop med transvestiter.

Så, vad kan vi kalla oss istället? Genderdysmorfiker? Det låter som nåt ur en fantasynovell tycker jag, men det ger mer associationer till trekkies än stringtrosor och kukar. Är det ett steg framåt? ;P

Jag tar gärna emot förslag! Är urless på att behöva förklara det som för mig blivit självklart – min läggning och min könsidentitet har inget med varann att göra.

*Jag tände på kurviga tjejer i min klass i slutet av mellanstadiet och högstadiet och det gör jag fortfarande. De flesta 13-14åringar är inte särskilt kurviga dock, så det är oftare jag tänder på 18+åringar, även om jag då fortf. i teorin skulle kunna kallas hebefil eftersom jag inte politiskt korrekt förnekar mina instinkter så fort åldern blir olovlig på individen.

Politiskt korrekt skönhetstävling

Under rubriken “Inre skönhet viktigast” skriver Aftonbladet följande:

20-åriga saudiska skönhetsdrottningen Aya Ali al-Mulla besegrade 274 rivaler och tog hem segern i tävlingen ”Queen of beautiful morals” – utan att visa ansiktet.

Aya var nämligen klädd i det heltäckande plagget abaya som saudiska kvinnor bär.

- Aftonbladet

Jag är inte lite äcklad av tanken på att det här förmodligen är idealet för en hel hög svenska feminister. Länge leve “feminismen”?

 Politiskt korrekt skönhetstävling

Muslimsk kvinna i abaya - det feministiska skönhetsidealet

Kafferobot

Är det bara jag som tycker synd om stackarn när han spiller? Han försöker ju… :( Hur bra hade du klarat hälla ur en kanna lika stor som dig själv?

Jag hade låtit den brygga te ist. Come join the light side. We have cookies (mariekex).

Shemale i Egypten?

Jag har en semesterresa planerad till Egypten i vinter, men information från svenska ambassaden i Kairo gör mig smått bekymrad.

Egypten är ett land med en mycket konservativ syn på könsroller. Frågor rörande sexualitet är dessutom mycket känsliga och diskuteras normalt inte öppet. Den sociala acceptansen för olika former av i deras ögon “avvikande” sexualitet är mycket låg. Det finns ingenting i strafflagen som uttryckligen nämner olika former av sexualitet, däremot finns en paragraf som rör “osedligt beteende”, vad som läggs in i tolkningen av denna paragraf är mycket dunkelt och ett brott mot paragrafen kan ge mellan 1 och 2 års fängelse.

Eftersom Egypten lever under ett ständigt terroristhot så förekommer stränga gränskontroller och resenärer får räkna med noggrann genomgång. Stora problem finns även med passförfalskningar, människosmuggling och personer som reser på annat pass än sitt eget (s k look-alikes), varför passhandlingar gås igenom ordentligt. Om det är så att upgifterna i ditt pass (fotot etc) inte stämmer överens med ditt utseende, d v s om det kan finnas minsta tveksamhet om att personen i passet och den person som står framför passpolisen inte är densamma så får du nog räkna med att inte släppas in i landet. Eftersom det alltid är passpolisen i varje land som har sista ordet när det gäller vem/vilka som släpps in så är det ingenting ambassaden kan göra för att försöka få dem att ändra sitt beslut.

Jag hoppas att jag med detta inte har förstört dit lust att resa till Egypten, men eftersom du ställt frågan så vill jag inte ge dig någon förskönad bild av verkligheten utan ge dig en någorlunda realistisk bild av hur det ser ut och vad som eventuellt skulle kunna bli ett problem. Om du väljer att resa hit så hoppas jag att allt kommer att gå bra och att du får en trevlig vistelse.

Jag ska inte skylla på alla jävla muslimer och deras religiöst grundade konservatism som jag inte vill se ett enda dugg mer av i Sverige, men det gör mig lite bekymrad för min egen säkerhet att åka till ett av de mest “liberala” muslimska länderna och riskera få tillbringa två år i fängelse om nån får för sig att jag bryter mot “sedligheten’” genom att vara det jag är.

Jag tänkte inte ränna runt i småstäder och blotta mig direkt, men iaf en tur till Konungarnas Dal var planerad. Nu vet jag inte om jag ens blir insläppt i landet, eftersom mitt pass visar ‘M’ som juridiskt kön medan jag inte ser mycket ut som en ‘M’ alls nånstans förutom mellan benen.

pass Shemale i Egypten?

Så, vad tror ni som tror er veta? Är det en smart idé att åka till Egypten eller borde man välja nåt mindre religiöst/konservativt land som inte är som USA, Egypten och Lettland?

Internationella BDSM-dagen

Den 24/7 var det den internationella BDSM-dagen. Jag får väl skämmas lite för att jag satt i andra tankar den dagen och inte uppmärksammade det då. Smisk på mig. :P

I Lund var det ett flertal personer (kring 20-talet) som träffades i en park för att fira.

Det finns fetischister som blir upphetsade av mer udda saker – som skohorn och tandborstar.

Skånskan

Ja, rent teoretiskt kan det förstås finnas fetischister för precis allt. Det vanligaste är dock blanka material (nylon, latex, skinn, lack) och objekt som associeras med t.ex. makt eller hjälplöshet. Vapen, knivar, masker, korsetter, extrema klackar.

– Man vet inte vilka negativa reaktioner det skulle ge om man till exempel berättade på jobbet om sin läggning. Ställer man sig utanför normen utsätter man sig för ett utanförskap, säger Lars.

Sydsvenskan

Själv har jag ju sett till att befria mig från allt det där. Både som konsekvens av egna val och genom vad jag är, helt enkelt. Nånstans går en gräns för vad man kommer undan med som avvikare innan det blir helt uppenbart för alla att man inte “är som folk”.

Och det är viktigt att fler står upp för sig själva och att lagar ändras för att innefatta också sadomasochister som avvikare. Eg. är jag ju emot all form av särlagstiftning, men så länge särlagstiftning finns vill jag förstås att just de minoriteter jag tillhör omfattas av detta skydd.

Men vi minoriteter måste också sluta att ta avstånd också från varann!

Inte legitimera vårt eget avvikande genom att sälla oss till majoriteten mot en annan avvikande minoritet. Sanningen är den att vi har mer gemensamt som avvikare gentemot de kristna heteronormativa normerna, än i vårt ev gemensamma äckel för vad somliga andra sysslar med.

Vi måste lära oss respektera avvikare som inte är som oss själva. Polygama gör inte ett sämre jobb som föräldrar än homosexuella, som inte gör ett sämre jobb än heterosexuella. Transsexuella gör inte ett sämre jobb. Sadomasochister gör inte ett sämre jobb. Vi är alla tänkande, kännande individer som alla ska ha samma rättigheter.

Ta inte avstånd från det du inte förstår och det du finner äckligt. Då är du inte ett dugg bättre än de som på samma sätt fördömer dig. Visa ist respekt och medkänsla för andra som liksom dig själv inte valt sin läggning.

Jag må va sadomasochist, men jag sysslar iaf inte med strypsex!” eller “- men jag sysslar iaf inte med bloodsports!” det är samma slags marginaliserande, fördömande och intolerans som någon annan. Vem är du att döma andra människors liv?

Förenas ist med de som marginaliseras så som du marginaliserats. Med de som fördöms så som du fördömts. Lita aldrig på din magkänsla. Lita aldrig på din känsla av äckel. Tänk ist på hur andra visat oförstånd mot dig själv och tänk ett steg längre.

Oavsett vad du kallar dig har du allt att vinna på sympati med andra minoriteter och avvikare. Bara genom att visa tolerans mot andra kan man själv bli fri.

Johanna Nylander: Skrota namnlagen

Jag har redan skrivit om den här otroligt fjantiga regleringen fler gånger än jag orkar räkna, men jag blir förstås glad när fler uttrycker sympati för min åsikt.

Johanna Nylander skriver på Expressens ledare om varför namnlagen borde skrotas. Tack Johanna!