En liten Internetleverantör i Louisiana USA har opponerat sig mot att de tvingas lägga massa dyra resurser på att jaga sina egna kunder åt mediaindustrin.

– Oftast finns det väldigt lite bevis för att ett brott begåtts. Och om det var något livshotande skulle jag hjälpa till direkt. Vi har arbetat med FBI vid botattacker och liknande. Vi skulle hjälpa polisen direkt om det var de som frågade, säger han till Cnet.

– Det kostar oerhört mycket att ha välbetalda tekniker som letar IP-nummer. Dessutom är det så oerhört lätt att dölja sitt IP-nummer i dag, något som gör det ännu dyrare.

Metro

Och givetvis är det så, att det orimligen kan vara ISP:ernas uppgift att gratis tillhandahålla sådan service till mediabolag. ISP:erna ska ha rätt att kräva ersättning för det jobb dom lägger ner, inte tvingas fakturera sina egna kunder för det. I takt med att IPRED-lagen dessutom gör det möjligt att rutinmässigt skicka ut massor av krav[hot]brev, vilket vi sett exempel på i flera länder redan tidigare, kommer förstås arbetsbördan på ISP:erna att drastiskt öka.

Men det är inte bara när det kommer till detta som bekostnaden av övervakningen är helt galen. Teledatalagringen kommer kosta hundratals miljoner och dessa får vi skattebetalare betala, genom att teleoperatörerna tvingas höja sina priser när deras utgifter ökar, pg av lagstiftningen. Är det rättvist?

Mer och mer övervakning och vi får själva betala räkningen. Även när det uttalade syftet är att gynna mediabolag. Det är skamligt.

En liten Internetleverantör i Louisiana USA har opponerat sig mot att de tvingas lägga massa dyra resurser på att jaga sina egna kunder åt mediaindustrin. – Oftast finns det väldigt lite bevis för att ett brott begåtts. Och om det var något livshotande skulle jag hjälpa till direkt. Vi har arbetat med FBI vid botattacker och liknande. Vi skulle hjälpa polisen direkt om det var de som frågade, säger han till Cnet. – Det kostar oerhört mycket att ha välbetalda tekniker som letar IP-nummer. Dessutom är det så oerhört lätt att dölja sitt IP-nummer i dag, något som gör det ännu dyrare. Metro Och givetvis är det så, att det orimligen kan vara ISP:ernas uppgift att gratis tillhandahålla sådan service till mediabolag. ISP:erna ska ha rätt att kräva ersättning för det jobb dom lägger ner, inte tvingas fakturera sina egna kunder för det. I takt med att IPRED-lagen dessutom gör det möjligt att rutinmässigt skicka ut massor av krav[hot]brev, vilket vi sett exempel på i flera länder redan tidigare, kommer förstås arbetsbördan på ISP:erna att drastiskt öka. Men det är inte bara när det kommer till detta som bekostnaden av övervakningen är helt galen. Teledatalagringen kommer kosta hundratals miljoner och dessa får vi skattebetalare betala, genom att teleoperatörerna tvingas höja sina priser när deras utgifter ökar, pg av lagstiftningen. Är det rättvist? Mer och mer övervakning och vi får själva betala räkningen. Även när det uttalade syftet är att gynna mediabolag. Det är skamligt.

Det är många på min blogglista som skriver om konflikten i Gaza, de flesta liberaler. Jag har inte direkt nån åsikt om konflikten. Dom vill inte ha fred, varför är resten av världens ledare så jäkla kåta på att mäkla fred? Jo, för att få en plats i historieböckerna.

Så, vad är den liberala hållningen till frågan? Svar: det finns ingen. En liberal stat ska inte syssla med utrikespolitik och intervenera andra stater helt enkelt. Vad andra länder sysslar med är deras eget problem. Personligen är jag så less på att höra om skiten att jag tycker alla borde låta dem ha ihjäl varann. Ingen sida vill ha fred, låt dem kriga.

Då reagerar någon förfärat, men jag har bara en sak att svara på det. Det pågår konflikter av liknande art på flera håll i världen. I sydostasien har dom krigat i 25 år med Tamilska gerillan, Afrika har sina hotspots och ja, dem hör man inte mycket om. Nu har 700 dött i Gaza, det är en piss i havet.

Så, var lite konsekventa, skit i Gaza också. Sluta använda det som nån slags projicering av er moraliska godhet, bara för att det råkar ligga lite närmre geografiskt. Människoliv är inte lika mycket värda, kan någon rakryggad erkänna det högt nån gång?

Det är allt, tänker inte kommentera skiten fler gånger och jag önskar fler skrev om något intressant än en 70årig konflikt som aldrig kommer ta slut förrens bägge sidor börjar få slut på folk.

Det här är vad som händer när stater börjar lägga sig i andras affärer. Det får konsekvenser bortom vad man kunnat förutse och allt blir värre än om man bara låtit det vara. Och allt för att framstå som moraliskt överlägsen. Det äcklar mig. FN borde aldrig ha givit judarna Israel. Men nu när dom har Israel, ja då måste Israel få försvara sig mot terrorangrepp. Problemet är ju att man inte är intresserad av att ta de steg som krävs för att undergräva incitamenten till vidare terrorhandlingar, så spiralen fortsätter oändligt.

Bägge sidor får vad dom förtjänar och ingen vill ha fred. Dom vill ha rätt. Så löser man inte konflikter.

Det är många på min blogglista som skriver om konflikten i Gaza, de flesta liberaler. Jag har inte direkt nån åsikt om konflikten. Dom vill inte ha fred, varför är resten av världens ledare så jäkla kåta på att mäkla fred? Jo, för att få en plats i historieböckerna. Så, vad är den liberala hållningen till frågan? Svar: det finns ingen. En liberal stat ska inte syssla med utrikespolitik och intervenera andra stater helt enkelt. Vad andra länder sysslar med är deras eget problem. Personligen är jag så less på att höra om skiten att jag tycker alla borde låta dem ha ihjäl varann. Ingen sida vill ha fred, låt dem kriga. Då reagerar någon förfärat, men jag har bara en sak att svara på det. Det pågår konflikter av liknande art på flera håll i världen. I sydostasien har dom krigat i 25 år med Tamilska gerillan, Afrika har sina hotspots och ja, dem hör man inte mycket om. Nu har 700 dött i Gaza, det är en piss i havet. Så, var lite konsekventa, skit i Gaza också. Sluta använda det som nån slags projicering av er moraliska godhet, bara för att det råkar ligga lite närmre geografiskt. Människoliv är inte lika mycket värda, kan någon rakryggad erkänna det högt nån gång? Det är allt, tänker inte kommentera skiten fler gånger och jag önskar fler skrev om något intressant än en 70årig konflikt som aldrig kommer ta slut förrens bägge sidor börjar få slut på folk. Det här är vad som händer när stater börjar lägga sig i andras affärer. Det får konsekvenser bortom vad man kunnat förutse och allt blir värre än om man bara låtit det vara. Och allt för att framstå som moraliskt överlägsen. Det äcklar mig. FN borde aldrig ha givit judarna Israel. Men nu när dom har Israel, ja då måste Israel få försvara sig mot terrorangrepp. Problemet är ju att man inte är intresserad av att ta de steg som krävs för att undergräva incitamenten till vidare terrorhandlingar, så spiralen fortsätter oändligt. Bägge sidor får vad dom förtjänar och ingen vill ha fred. Dom vill ha rätt. Så löser man inte konflikter.

I årets säsong (#11) av Top Model, som i Sverige sänds på Tv3, deltar en transsexuell deltagare. Såhär motiverar producenten tilltaget:

“We want to redefine what beauty is,” said executive producer Ken Mok. “You can be tall, you can be short, you can be plus size, you can be transgender; you don’t have to be what the modeling industry says you have to be. That was one of Tyra’s original missions.”

Jag tycker det är roligt att transsexuella syns allt mer i media och öppet vågar stå för det. Det innebär att yngre människor får förebilder och någon de kan identifiera sig med. “Transsexuell” övergår från att vara något som visas upp för att förlöjligas i komedier, till att bli något verkligt och seriöst, som folk därmed måste konfrontera sig själva med och ta ställning till. Det ger en större respekt och djupare förståelse för vad det innebär att leva i vår sits. Det påverkar på sikt  hela samhället till det bättre, därför hoppas jag i framtiden att transsexuella blir ett allt vanligare inslag i all form av TV-underhållning.

Isis, 22, deltar i Top Model på Tv3

Mer info finns bland annat på N.Y. Daily News.

I årets säsong (#11) av Top Model, som i Sverige sänds på Tv3, deltar en transsexuell deltagare. Såhär motiverar producenten tilltaget: "We want to redefine what beauty is," said executive producer Ken Mok. "You can be tall, you can be short, you can be plus size, you can be transgender; you don't have to be what the modeling industry says you have to be. That was one of Tyra's original missions." Jag tycker det är roligt att transsexuella syns allt mer i media och öppet vågar stå för det. Det innebär att yngre människor får förebilder och någon de kan identifiera sig med. "Transsexuell" övergår från att vara något som visas upp för att förlöjligas i komedier, till att bli något verkligt och seriöst, som folk därmed måste konfrontera sig själva med och ta ställning till. Det ger en större respekt och djupare förståelse för vad det innebär att leva i vår sits. Det påverkar på sikt  hela samhället till det bättre, därför hoppas jag i framtiden att transsexuella blir ett allt vanligare inslag i all form av TV-underhållning. [caption id="" align="aligncenter" width="320" caption="Isis, 22, deltar i Top Model på Tv3"][/caption] Mer info finns bland annat på N.Y. Daily News.

DÖDSHJÄLP. Religionens fundament är blind tilltro gentemot överhöghet och kollektiv, att inte ifrågasätta utan lyda den moral och de normer som överhögheten eller kollektivet är överrens om, eftersom dessa anses instiftade av Gud. Att moralen är viktigare än individen och dennes liv har vi en historia full av bevis på. Det är ingen slump att medeltiden, kristenhetens höjdpunkt i historien, präglades av grymma och hårda straff. Att inkvisitionen såg själens räddning som viktigare än vad som hände med “köttet”.

Han [Lambertz]vill se vårt döende som det ögonblick som bara vi själva äger och ingen annan har rätt att ha några synpunkter på. Det är dock en illusion som bygger på en nästan absurd individualism. Vi äger inte vår död, utan vi lider döden. Det gör till sist även den som aktivt framkallar sin egen död. Döendet är ingen exklusivt individuell process. Den är en social process. Vi är relationsvarelser. Det goda döendet är inte ett döende i isolering utan inbäddat i ett socialt sammanhang. Vi är många som bär på berättelser om erfarenheter vid dödsbäddar som har lärt oss omistliga saker om livet och om vad som djupast sett är rätt och värdefullt (min kursv.).

Expressen

Det här är precis den sortens kollektivistiska attityd som gör att vissa kristna i USA anser sig ha rätten att fördöma och beskylla homosexuella för allt möjligt tänkbart hemskt som sker i landet. “Gud straffar”, för att USAs ledare inte “tar itu med” homosexuella och deras leverne drar Guds vrede över landet, precis som en gång skedde över Sodom och Gomorra. Plötsligt är det allas ansvar att ha synpunkter på hur andra lever och i vårt fall – dör. Moralen är då inte längre en fråga för individens livsval, eller rättighetsprinciper, utan en samhällelig angelägenhet, oavsett man själv som individ påverkas eller inte.

Religionen har också alltid gjort anspråk på att tolka vad som är god och vad som är dålig moral. Eftersom man menar att detta ska uthämtas direkt från Guds vilja (genom prästerlig tolkning förstås) låter man inga protester påverka sig.

Den bästa dödshjälpen är hjälpen till ett värdigt liv även i dödens närhet – ända till det ögonblick då vi dör av vår dödlighet. Denna dödshjälp har sedan länge också inneburit beslut som syftat till att underlätta och de facto förkorta lidande. Det är bra. God dödshjälp är först och främst livshjälp.

Personligen ser jag inte varför djur förtjänar ett mer humant bemötande än människor. Var finns värdigheten i att mot sin vilja under månader förtvina, utan medvetande annat än korta stunder för ytterligare lidande, pg av grov medicinering som ändå inte kan ta bort lidandet. Den som lät sitt husdjur lida till döds på det viset hade dömts för djurplågeri. Men anhöriga som låter sina familjemedlemmar lida till döds, dom ger “God dödshjälp”?

Att vara passiv är nog bara godhet i kyrkans värld. Att se på när någon lider till döds, för lidandet går långt ifrån alltid helt att få bort ens med starka smärtstillande mediciner. Vem har rätt att sätta sig över den dödendes egen bestämmanderätt över sin kropp? Kollektivet? Nej, jag tror knappast det. Inte så länge jag får säga mitt och motverka en kollektivism som går inte in på bara huden utan dessutom därinnanför!

Det är just för att individen inte ska lida för kollektivets skull som vi har rättigheter. Att de anhörigas känslomässiga lidande inte ska sättas över den döendes fysiska lidande borde vara en given självklarhet, om denne så själv önskar. Ingen religiös moral ska få sätta sig över detta. Samhället ska skita i vad Gud och religionen tycker om saker, kort sagt, för tro har inget med verkligheten att göra.

Det är förstås ingen rättighet att få dödshjälp. För det skulle innebära att andra var skyldiga att ge detta, detta strider mot liberal rättighetsuppfattning. Däremot, är det en rättighet att bestämma över sin egen kropp till 100% och att om någon önskar hjälpa en, avsluta sitt liv närhelst man själv önskar.

Och vad fan är kyrkans problem? Livet här är ju ändå bara en prövning inför evigheten, borde ni inte förespråka att man tar sig vidare fortast möjligt? Om nu himlen är så fantastisk, vad fan väntar ni på? Begå kollektivt självmord och gör oss andra fria från er vidriga, kollektivismdyrkande moral som bara bidrar till ökat och förlängt lidande för mänskligheten varhelst den visar sitt fula ansikte. Om inte i direkt samband som detta, så genom att motverka stamcellsforskning och annan utveckling som har potential att minska lidandet för miljontals människor, men som man av religiösa skäl motsätter sig. Precis som man alltid motsatt sig vetenskapens framgångar för mänskligheten.

Vad har religionen egentligen givit till mänskligheten som inte ändå hade funnits? Inget alls, förutom lidande, rättfärdigande av kollektivism och andra destruktiva krafter som bara kan bekämpas med kunskap och humanism. Det finns ingen värdighet i förlängt lidande mot ett nära förestående oundvikligt slut. Låt er inte luras av religiösa nötter att tro det. Förvisso har meningslöst lidande alltid vurmats för av kristna, så vem kan ärligt äga sig vara förvånad?

Dödshjälp bör vara var och ens privata ensak och nej ingen lever i ett socialt vacuum, det betyder inte att ens omgivning har rätt att göra anspråk på ens själva levande.

DÖDSHJÄLP. Religionens fundament är blind tilltro gentemot överhöghet och kollektiv, att inte ifrågasätta utan lyda den moral och de normer som överhögheten eller kollektivet är överrens om, eftersom dessa anses instiftade av Gud. Att moralen är viktigare än individen och dennes liv har vi en historia full av bevis på. Det är ingen slump att medeltiden, kristenhetens höjdpunkt i historien, präglades av grymma och hårda straff. Att inkvisitionen såg själens räddning som viktigare än vad som hände med "köttet". Han [Lambertz]vill se vårt döende som det ögonblick som bara vi själva äger och ingen annan har rätt att ha några synpunkter på. Det är dock en illusion som bygger på en nästan absurd individualism. Vi äger inte vår död, utan vi lider döden. Det gör till sist även den som aktivt framkallar sin egen död. Döendet är ingen exklusivt individuell process. Den är en social process. Vi är relationsvarelser. Det goda döendet är inte ett döende i isolering utan inbäddat i ett socialt sammanhang. Vi är många som bär på berättelser om erfarenheter vid dödsbäddar som har lärt oss omistliga saker om livet och om vad som djupast sett är rätt och värdefullt (min kursv.). Expressen Det här är precis den sortens kollektivistiska attityd som gör att vissa kristna i USA anser sig ha rätten att fördöma och beskylla homosexuella för allt möjligt tänkbart hemskt som sker i landet. "Gud straffar", för att USAs ledare inte "tar itu med" homosexuella och deras leverne drar Guds vrede över landet, precis som en gång skedde över Sodom och Gomorra. Plötsligt är det allas ansvar att ha synpunkter på hur andra lever och i vårt fall - dör. Moralen är då inte längre en fråga för individens livsval, eller rättighetsprinciper, utan en samhällelig angelägenhet, oavsett man själv som individ påverkas eller inte. Religionen har också alltid gjort anspråk på att tolka vad som är god och vad som är dålig moral. Eftersom man menar att detta ska uthämtas direkt från Guds vilja (genom prästerlig tolkning förstås) låter man inga protester påverka sig. Den bästa dödshjälpen är hjälpen till ett värdigt liv även i dödens närhet - ända till det ögonblick då vi dör av vår dödlighet. Denna dödshjälp har sedan länge också inneburit beslut som syftat till att underlätta och de facto förkorta lidande. Det är bra. God dödshjälp är först och främst livshjälp. Personligen ser jag inte varför djur förtjänar ett mer humant bemötande än människor. Var finns värdigheten i att mot sin vilja under månader förtvina, utan medvetande annat än korta stunder för ytterligare lidande, pg av grov medicinering som ändå inte kan ta bort lidandet. Den som lät sitt husdjur lida till döds på det viset hade dömts för djurplågeri. Men anhöriga som låter sina familjemedlemmar lida till döds, dom ger "God dödshjälp"? Att vara passiv är nog bara godhet i kyrkans värld. Att se på när någon lider till döds, för lidandet går långt ifrån alltid helt att få bort ens med starka smärtstillande mediciner. Vem har rätt att sätta sig över den dödendes egen bestämmanderätt över sin kropp? Kollektivet? Nej, jag tror knappast det. Inte så länge jag får säga mitt och motverka en kollektivism som går inte in på bara huden utan dessutom därinnanför! Det är just för att individen inte ska lida för kollektivets skull som vi har rättigheter. Att de anhörigas känslomässiga lidande inte ska sättas över den döendes fysiska lidande borde vara en given självklarhet, om denne så själv önskar. Ingen religiös moral ska få sätta sig över detta. Samhället ska skita i vad Gud och religionen tycker om saker, kort sagt, för tro har inget med verkligheten att göra. Det är förstås ingen rättighet att få dödshjälp. För det skulle innebära att andra var skyldiga att ge detta, detta strider mot liberal rättighetsuppfattning. Däremot, är det en rättighet att bestämma över sin egen kropp till 100% och att om någon önskar hjälpa en, avsluta sitt liv närhelst man själv önskar. Och vad fan är kyrkans problem? Livet här är ju ändå bara en prövning inför evigheten, borde ni inte förespråka att man tar sig vidare fortast möjligt? Om nu himlen är så fantastisk, vad fan väntar ni på? Begå kollektivt självmord och gör oss andra fria från er vidriga, kollektivismdyrkande moral som bara bidrar till ökat och förlängt lidande för mänskligheten varhelst den visar sitt fula ansikte. Om inte i direkt samband som detta, så genom att motverka stamcellsforskning och annan utveckling som har potential att minska lidandet för miljontals människor, men som man av religiösa skäl motsätter sig. Precis som man alltid motsatt sig vetenskapens framgångar för mänskligheten. Vad har religionen egentligen givit till mänskligheten som inte ändå hade funnits? Inget alls, förutom lidande, rättfärdigande av kollektivism och andra destruktiva krafter som bara kan bekämpas med kunskap och humanism. Det finns ingen värdighet i förlängt lidande mot ett nära förestående oundvikligt slut. Låt er inte luras av religiösa nötter att tro det. Förvisso har meningslöst lidande alltid vurmats för av kristna, så vem kan ärligt äga sig vara förvånad? Dödshjälp bör vara var och ens privata ensak och nej ingen lever i ett socialt vacuum, det betyder inte att ens omgivning har rätt att göra anspråk på ens själva levande.

Fick jag av den här videon, som gav mig andnöd, magont och nära uttorkning av tårar. Hysteriskt rolig, tyckte jag, men man bör nog känna igen orginalet för att uppskatta oväsendet.

Fick jag av den här videon, som gav mig andnöd, magont och nära uttorkning av tårar. Hysteriskt rolig, tyckte jag, men man bör nog känna igen orginalet för att uppskatta oväsendet.

Troendes förklaring till religionen

Det grundläggande problemet med att diskutera Guds existens, eller i förlängningen någon religion (kanske främst de Abrahmitiska i mitt specifika fall), är att Gud aldrig definieras. Gud är X och eftersom X kan betyda precis vad som helst så kan man stoppa in det varhelst det saknas alternativa förklaringar eller resonemang.

På det sättet blir givetvis varje diskussion meningslös, eftersom man inte diskuterar på lika villkor. Problemet för den troende är dock att det finns ingen koppling mellan X och dennes religion, annat än att personen själv påstår att den tror det, på oklara grunder.

Du kan föra ett precis identiskt resonemang och byta ut Gud som X-faktor, mot precis vad som helst. För att understryka hur ihåligt resonemanget är så kommer jag använda en Rosa, osynlig, enhörning vid namn Kurt.

Låt oss göra några exempel, utifrån hur en typisk diskussion kan tänkas gå.

Evolutionsförespråkaren: Vi vet inte varför evolutionen finns, men all empiri stödjer hypotesen om dess existens som en grundläggande lag i universum för alla livsformer vi känner till.

Den religiöse: Men jag vet att Kurt stod bakom big bang och att han hjälper evolutionen på traven, för att tro att evolutionen fungerar väl nog på egen hand, det är helt enkelt absurt. Sannolikheten för att människan ska uppstå är så liten att det är absurt att tro att det kan ske utan intelligent påverkan.

Vi ser att Kurt lika gärna kunde var Gud, eller något annat löst definierat. Jämförelsen är faktiskt lite orättvis, eftersom En rosa osynlig enhörning faktiskt är mer definierad än konceptet Gud, vilket för oss till nästa problem.

Definitionen av Gud.

Gud definieras aldrig. Han är X. Vad helst du vill “han” ska vara. Därför undgår han alla motargument, eftersom han upphör vara det han var i den stunden du ändrar dina argument emot honom. Lite kvantmekaniskt, kan man säga, men med lek med ord och definitioner, inte med verkligheten som grund. För det finns ju ingen koppling mellan Gud och verkligheten. Vilket är min nästa poäng.

Skriftens ursprung

De troende föreställer sig att Gud har talat till dem genom sin skrift och därefter bildas religionen som är den enda sanna. Problemet för den opartiske att ta ställning till är givetvis att alla religioner påstår samma sak. Dom är alla sprungna från Gud och dom har alla ensamrätt på att beskriva vad denna Gud vill. Skulle man va lite elak skulle man kunna säga att “den nyaste upplagan” borde vara den mest korrekta, men då landar man troligen hos Jehovas Vittnen, Mormonerna, eller nån annan suspekt sekt vars tillhörighet kanske inte känns hemskt lockande.

Alternativet är att en (om någon) religion är sann, alla andra är bedragare vars grundare ljuger.

Liberal religiositet

Den mer liberalt sinnade säger att “alla religioner har eg. samma Gud och är bara olika vägar till samma mål”, fast så kan man faktiskt inte ärligt tolka någon av religionerna. Det är en inställning som är helt fristående från religionernas skrifter själva. Islam säger tydligt att Koranen är Guds ord och att Muhammed är Guds (Allahs) profet. Det är den enda och korrekta sanningen, ordagrant, från Gud (via en ängel) till Muhammed själv. Kristendomen säger att enda vägen till Gud är genom tron på Jesus som Guds son, att han dog och återuppstod (John 3:16) för att de troende ska få evigt liv. Och i GT står det att det bara finns en Gud och att han är en svartsjuk  sådan.

Så nej, det finns bara en väg, enligt religionerna själva. Men ingen av dem har någon oberoende källa som styrker deras påståenden om “Gud”. Vilket är lite problematiskt, eftersom det gör att skriften i fråga inte får mer trovärdighet än valfri text som vem som helst författar med samma anspråk. Spaghettimonstrets Evangelium, t.ex.

Det gör det också problematiskt att på rationella grunder försöka avgöra vilken religion som är mest trovärdig, när själva grunden för religiös tro är att avsäga sig rationalism som sådan. Så, vad man är lämnad åt är helt enkelt känslor. Vilken religion “känns” bra?

Och vad som känns bra har förstås ingenting alls med vad som är sant att göra. Så, är det “tanken som räknas”, eller har skrifternas anspråk faktiskt någon som helst relevans i sammanhanget? Här finns en uppenbar inkonsekvens hos troende efterföljande en specifik religion.

En mer trovärdig förklaring

Jag vill gärna betona att jag förstår den emotionella viljan och att man kan tilltalas av religionens troskoncept. Det handlar inte så mycket om vad man tror eg. som att känna tryggheten i att ha en osynlig låtsaskompis som faktiskt kan göra och påverka saker man inte kan själv. Det gör att det finns någon som ersätter ens föräldrar som moralisk kompass, som straffar och belönar när du gör goda saker, som ger en mening till händelser som annars kanske tycks meningslösa.

Men om man inte i allt man företar sig avsäger sig förnuftet, så är det intellektuellt ohederligt att bekänna sig till någon religion, eftersom dom alla är lika sannolika. Inga av de anspråk på att förklara “Gud” som görs är mer trovärdiga än någon annans. Så, om det första steget mot ateism är att erkänna detta, så är dietismen iaf ett gott första steg.

Sen kvarstår frågan, vad gör det sannolikt att något sådant som en “gud”, existerar, oavsett hur man väljer att definiera detta koncept? Och om du rannsakar dig själv, varför behöver du den trösten? Kan du ärligt motivera dina känslor, eller är det känslor som du låter styra ditt liv för att det är enklast så?

Man kan säga “men vad skadar det om någon tror, det kanske hjälper just den personen?” och ja kanske gör det det. Men det finns mycket destruktivt som i enskilda fall kan verka väldigt positivt, just för den personen i just den stunden. Ur samhällsperspektiv måste vi se till vilka ideal som religionen förespråkar. Vilka dygder har den?

Jag har redan tidigare argumenterat för varför religionen är destruktiv för ett samhälle, genom att den fördygdligar frånvaron av förnuft, gör dygd av blind lydnad inför auktoriteter, av att inte ifrågasätta och resonera, av att göra tro, inte vetande till grund för beslut i männikors liv. Detta är destruktivt och bör aktivt motarbetas genom att demonstrera just ovanstående brister i resonemang kring tro.

Läsvärt: Christer Sturmark bemöter gudsbevis

[caption id="" align="aligncenter" width="423" caption="Troendes förklaring till religionen"][/caption] Det grundläggande problemet med att diskutera Guds existens, eller i förlängningen någon religion (kanske främst de Abrahmitiska i mitt specifika fall), är att Gud aldrig definieras. Gud är X och eftersom X kan betyda precis vad som helst så kan man stoppa in det varhelst det saknas alternativa förklaringar eller resonemang. På det sättet blir givetvis varje diskussion meningslös, eftersom man inte diskuterar på lika villkor. Problemet för den troende är dock att det finns ingen koppling mellan X och dennes religion, annat än att personen själv påstår att den tror det, på oklara grunder. Du kan föra ett precis identiskt resonemang och byta ut Gud som X-faktor, mot precis vad som helst. För att understryka hur ihåligt resonemanget är så kommer jag använda en Rosa, osynlig, enhörning vid namn Kurt. Låt oss göra några exempel, utifrån hur en typisk diskussion kan tänkas gå. Evolutionsförespråkaren: Vi vet inte varför evolutionen finns, men all empiri stödjer hypotesen om dess existens som en grundläggande lag i universum för alla livsformer vi känner till. Den religiöse: Men jag vet att Kurt stod bakom big bang och att han hjälper evolutionen på traven, för att tro att evolutionen fungerar väl nog på egen hand, det är helt enkelt absurt. Sannolikheten för att människan ska uppstå är så liten att det är absurt att tro att det kan ske utan intelligent påverkan. Vi ser att Kurt lika gärna kunde var Gud, eller något annat löst definierat. Jämförelsen är faktiskt lite orättvis, eftersom En rosa osynlig enhörning faktiskt är mer definierad än konceptet Gud, vilket för oss till nästa problem. Definitionen av Gud. Gud definieras aldrig. Han är X. Vad helst du vill "han" ska vara. Därför undgår han alla motargument, eftersom han upphör vara det han var i den stunden du ändrar dina argument emot honom. Lite kvantmekaniskt, kan man säga, men med lek med ord och definitioner, inte med verkligheten som grund. För det finns ju ingen koppling mellan Gud och verkligheten. Vilket är min nästa poäng. Skriftens ursprung De troende föreställer sig att Gud har talat till dem genom sin skrift och därefter bildas religionen som är den enda sanna. Problemet för den opartiske att ta ställning till är givetvis att alla religioner påstår samma sak. Dom är alla sprungna från Gud och dom har alla ensamrätt på att beskriva vad denna Gud vill. Skulle man va lite elak skulle man kunna säga att "den nyaste upplagan" borde vara den mest korrekta, men då landar man troligen hos Jehovas Vittnen, Mormonerna, eller nån annan suspekt sekt vars tillhörighet kanske inte känns hemskt lockande. Alternativet är att en (om någon) religion är sann, alla andra är bedragare vars grundare ljuger. Liberal religiositet Den mer liberalt sinnade säger att "alla religioner har eg. samma Gud och är bara olika vägar till samma mål", fast så kan man faktiskt inte ärligt tolka någon av religionerna. Det är en inställning som är helt fristående från religionernas skrifter själva. Islam säger tydligt att Koranen är Guds ord och att Muhammed är Guds (Allahs) profet. Det är den enda och korrekta sanningen, ordagrant, från Gud (via en ängel) till Muhammed själv. Kristendomen säger att enda vägen till Gud är genom tron på Jesus som Guds son, att han dog och återuppstod (John 3:16) för att de troende ska få evigt liv. Och i GT står det att det bara finns en Gud och att han är en svartsjuk  sådan. Så nej, det finns bara en väg, enligt religionerna själva. Men ingen av dem har någon oberoende källa som styrker deras påståenden om "Gud". Vilket är lite problematiskt, eftersom det gör att skriften i fråga inte får mer trovärdighet än valfri text som vem som helst författar med samma anspråk. Spaghettimonstrets Evangelium, t.ex. Det gör det också problematiskt att på rationella grunder försöka avgöra vilken religion som är mest trovärdig, när själva grunden för religiös tro är att avsäga sig rationalism som sådan. Så, vad man är lämnad åt är helt enkelt känslor. Vilken religion "känns" bra? Och vad som känns bra har förstås ingenting alls med vad som är sant att göra. Så, är det "tanken som räknas", eller har skrifternas anspråk faktiskt någon som helst relevans i sammanhanget? Här finns en uppenbar inkonsekvens hos troende efterföljande en specifik religion. [caption id="" align="aligncenter" width="423" caption="En mer trovärdig förklaring"][/caption] Jag vill gärna betona att jag förstår den emotionella viljan och att man kan tilltalas av religionens troskoncept. Det handlar inte så mycket om vad man tror eg. som att känna tryggheten i att ha en osynlig låtsaskompis som faktiskt kan göra och påverka saker man inte kan själv. Det gör att det finns någon som ersätter ens föräldrar som moralisk kompass, som straffar och belönar när du gör goda saker, som ger en mening till händelser som annars kanske tycks meningslösa. Men om man inte i allt man företar sig avsäger sig förnuftet, så är det intellektuellt ohederligt att bekänna sig till någon religion, eftersom dom alla är lika sannolika. Inga av de anspråk på att förklara "Gud" som görs är mer trovärdiga än någon annans. Så, om det första steget mot ateism är att erkänna detta, så är dietismen iaf ett gott första steg. Sen kvarstår frågan, vad gör det sannolikt att något sådant som en "gud", existerar, oavsett hur man väljer att definiera detta koncept? Och om du rannsakar dig själv, varför behöver du den trösten? Kan du ärligt motivera dina känslor, eller är det känslor som du låter styra ditt liv för att det är enklast så? Man kan säga "men vad skadar det om någon tror, det kanske hjälper just den personen?" och ja kanske gör det det. Men det finns mycket destruktivt som i enskilda fall kan verka väldigt positivt, just för den personen i just den stunden. Ur samhällsperspektiv måste vi se till vilka ideal som religionen förespråkar. Vilka dygder har den? Jag har redan tidigare argumenterat för varför religionen är destruktiv för ett samhälle, genom att den fördygdligar frånvaron av förnuft, gör dygd av blind lydnad inför auktoriteter, av att inte ifrågasätta och resonera, av att göra tro, inte vetande till grund för beslut i männikors liv. Detta är destruktivt och bör aktivt motarbetas genom att demonstrera just ovanstående brister i resonemang kring tro. Läsvärt: Christer Sturmark bemöter gudsbevis

…ska lösas med att vi överlämnar mer makt och förtroende i händerna på våra folkvalda ledare. Det är i korthet vad Margot Wallström, sosse, anser om problemet med att folkomröstningar inte respekteras i demokratiska EU-länder (Irland) när det kommer till EU-politik.

Från HAX:

BBC Newsnights intervju med EU-kommssionär Wallström finns nu i svensk översättning. Tack till Ola, som tog sig tid med översättningen.

GE = Gavin Esler, BBC Newsnight
MW = Margot Wallström

GE: …och med mig nu har jag från Bryssel Margot Wallström vice ordförande i EU kommissionen. Din chef, José Manuel Barosso sa att [Lissabon] fördraget inte är dött, att fördraget fortfarande lever. Kan du förklara för väljarna vad dom måste göra för att döda det?

MW: (3 sek paus) Jag tror, för det första, att om vi menar allvar med demokratin så måste vi försöka förstå varför det Irländska folket röstade nej. Det måste vara, ett slags, första steg, och det är vad Irländarna, och vad vi kommer att bidra till, att göra tills statsöverhuvudena och regeringarna möts.

GE: Förmodligen så röstade dom nej för att dom inte gillade fördraget, men din chef säger…

MW: Men, det vet du inte!

GE: …att ni kommer att fortsätta. Jag frågar dig: vad måste de göra för att slippa det?

MW: Jag tror att du måste undersöka saken och den Irländska regeringen kommer att göra en analys precis som vi, och genom Eurobarometern, försöka förstå.

GE: …men finns det något?

MW: …precis som vi gjorde efter de Franska och Holländska omröstningarna. Svaren var var faktiskt väldigt olika, om du jämför vad väljarna i Frankrike och Holland sa, så det är…

GE: Dom sade nej!… men finns det något som väljarna kan göra…

MW: …det första steget och sedan måste de diskutera vad som skall göras.

GE: Men finns det något väljarna kan göra för att slippa det här fördraget? …i en demokrati?

MW: I en demokrati, så måste du lyssna på invändningarna, och du måste se om det finns något vi kan göra för att möta dessa invändningar? Vad mer exakt, var det som de var oroade för och vad var det som fick dem att säga nej?

GE: …men du förstår…

MW: Dom politiska ledarna har investerat så mycket politiskt kapital och energi för att få den nya organisationen, att få EU att fungera bättre. Så klart så kommer dom inte att ge upp i första taget. Dom kommer att försöka hitta…

GE: …visst…

MW: …ett sätt att komma framåt därför att vi måste göra det mer demokratiskt och öppet… och mer effektivt.

GE: …men du förstår, det fundamentala problemet här är att många väljare i hela Europa tycker att EU är en odemokratisk inrättning. Dom har inget emot EU-medlemskapet, det dom vänder sig emot är sättet som det styrs på och hur saker tvingas på dom. Och när väljarna säger nej så säger ni att då kommer vi att fortsätta och försöka hitta ett sätt tills dom säger ja.

MW: Nej. Jag tror att det som vi måste göra här är förstås att medlemsstaterna själva måste få bestämma hur dom vill ratificera det nya fördraget. Alla ledarna har förstås förbundit sig till fördraget och på Irland, i enlighet med deras konstitution, så måste dom ha en omröstning. Och om 18 medlemsstater har sagt ja…

GE: Utan att fråga väljarna!

MW: …och en medlemsstat har sagt nej, så tror jag att alla medlemsstater vill säga sitt i den här frågan och du måste förstås analysera varför det blev ett nej. Är det något vi kan göra? Är det något som måste ändras? Och den analysen måste vi göra först.

GE: Men för att återgå till huvudfrågan: för väljarna, de enda väljarna som fått rösta om den här frågan. De enda, de Irländska väljarna. Mycket intelligenta, väl informerat folk. Ett ganska stort valdeltagande. Dom sade nej och trots det så fortsätter processen. Så därför… det är absolut vad folk menar med ett demokratiskt underskott.

MW: Men låt oss överlämna till ledarna att diskutera vad de skall göra i en sådan här situation. Och kom ihåg, problemen, de har inte försvunnit bara för att Irländarna har sagt nej. Problemet med en europeisk union med ett demokratiskt underskott, med ett antal nya utmaningar, med 27 medlemsstater istället för 12, och med en organisation som var gjord för 12 och inte 27 stater, det problemet har inte försvunnit. Och det är det som vi förväntar att våra politiska ledare skall gripa sig an. Om vi vill vara effektiva att bekämpa klimathotet och att handskas med höga oljepriser så måste vi ge Europeiska Unionen medel att göra det. Effektivt och mer demokratiskt. Och det är det som var utgångspunkten för hela den här diskussionen och det är det vi måste fokusera våra krafter på just nu.

GE: Ok. Margot Wallström. Tack så mycket för att du kunde vara med oss från Bryssel.

Så enligt Wallström är det i korthet demokratiskt att inte lyssna på vad folk säger, utan att tolka vad dom säger till sin fördel, så man kan göra tvärtemot vad dom vill och ändå låtsas som att man fört en demokratisk process.

Det är såhär våra politiker resonerar. På höga hästar gör de sin egen tolkning, eftersom vi vanliga dödliga inte förstår vårat eget bästa, utan måste överlåta sådant till de som vet bättre, nämligen våra folkvalda. Vi vanliga människor duger inte till demokrati. Folkstyret kan inte överlåtas till folket, det måste göras av karriärister som satsar sitt liv på att utöka sin makt och sitt inflytande, för att sko sig själva. Politikerklassen.

Politikerklassen ser sig inte som vanliga människor. De har inte A-kassa, de har inkomstgaranti. Minst 30 000 i 15 år efter avslutad tjänst i Riksdagen. Så ser tillvaron ut för en arbetslös politiker. Fast ja, även om han jobbar som t.ex. konsult (som Göran Persson) och drar in hundratusentalskronor, så kan han fortfarande ta ut sin inkomstgaranti. Så helt jämförbart med A-kassan är det ju inte. Men det är deras verklighet, som dom själva skapat den, på vår bekostnad.

Så, är det någon som är det minsta förvånad när politikerna ignorerar folkets åsikter? Det är dags att återta makten över våra liv. Det är dags att sluta göda politiker som bara skor sig själva och sina egna intressen, eller privata intressen som indirekt göder dem. Demokrati är folkmakt. Att folket bestämmer. Så ser det inte ut längre. Vi har en politikerklass som ignorerar folket. 60 000 medlemmar i protestgruppen mot IPRED, justidieministerns reaktion? Total ignorans inför detta faktum.

Favorit i repris:

Andra om detta: Sagor från Livbåten,

...ska lösas med att vi överlämnar mer makt och förtroende i händerna på våra folkvalda ledare. Det är i korthet vad Margot Wallström, sosse, anser om problemet med att folkomröstningar inte respekteras i demokratiska EU-länder (Irland) när det kommer till EU-politik. Från HAX: BBC Newsnights intervju med EU-kommssionär Wallström finns nu i svensk översättning. Tack till Ola, som tog sig tid med översättningen. GE = Gavin Esler, BBC Newsnight MW = Margot Wallström GE: …och med mig nu har jag från Bryssel Margot Wallström vice ordförande i EU kommissionen. Din chef, José Manuel Barosso sa att [Lissabon] fördraget inte är dött, att fördraget fortfarande lever. Kan du förklara för väljarna vad dom måste göra för att döda det? MW: (3 sek paus) Jag tror, för det första, att om vi menar allvar med demokratin så måste vi försöka förstå varför det Irländska folket röstade nej. Det måste vara, ett slags, första steg, och det är vad Irländarna, och vad vi kommer att bidra till, att göra tills statsöverhuvudena och regeringarna möts. GE: Förmodligen så röstade dom nej för att dom inte gillade fördraget, men din chef säger… MW: Men, det vet du inte! GE: …att ni kommer att fortsätta. Jag frågar dig: vad måste de göra för att slippa det? MW: Jag tror att du måste undersöka saken och den Irländska regeringen kommer att göra en analys precis som vi, och genom Eurobarometern, försöka förstå. GE: …men finns det något? MW: …precis som vi gjorde efter de Franska och Holländska omröstningarna. Svaren var var faktiskt väldigt olika, om du jämför vad väljarna i Frankrike och Holland sa, så det är… GE: Dom sade nej!... men finns det något som väljarna kan göra… MW: …det första steget och sedan måste de diskutera vad som skall göras. GE: Men finns det något väljarna kan göra för att slippa det här fördraget? …i en demokrati? MW: I en demokrati, så måste du lyssna på invändningarna, och du måste se om det finns något vi kan göra för att möta dessa invändningar? Vad mer exakt, var det som de var oroade för och vad var det som fick dem att säga nej? GE: …men du förstår… MW: Dom politiska ledarna har investerat så mycket politiskt kapital och energi för att få den nya organisationen, att få EU att fungera bättre. Så klart så kommer dom inte att ge upp i första taget. Dom kommer att försöka hitta… GE: …visst… MW: …ett sätt att komma framåt därför att vi måste göra det mer demokratiskt och öppet… och mer effektivt. GE: …men du förstår, det fundamentala problemet här är att många väljare i hela Europa tycker att EU är en odemokratisk inrättning. Dom har inget emot EU-medlemskapet, det dom vänder sig emot är sättet som det styrs på och hur saker tvingas på dom. Och när väljarna säger nej så säger ni att då kommer vi att fortsätta och försöka hitta ett sätt tills dom säger ja. MW: Nej. Jag tror att det som vi måste göra här är förstås att medlemsstaterna själva måste få bestämma hur dom vill ratificera det nya fördraget. Alla ledarna har förstås förbundit sig till fördraget och på Irland, i enlighet med deras konstitution, så måste dom ha en omröstning. Och om 18 medlemsstater har sagt ja… GE: Utan att fråga väljarna! MW: …och en medlemsstat har sagt nej, så tror jag att alla medlemsstater vill säga sitt i den här frågan och du måste förstås analysera varför det blev ett nej. Är det något vi kan göra? Är det något som måste ändras? Och den analysen måste vi göra först. GE: Men för att återgå till huvudfrågan: för väljarna, de enda väljarna som fått rösta om den här frågan. De enda, de Irländska väljarna. Mycket intelligenta, väl informerat folk. Ett ganska stort valdeltagande. Dom sade nej och trots det så fortsätter processen. Så därför… det är absolut vad folk menar med ett demokratiskt underskott. MW: Men låt oss överlämna till ledarna att diskutera vad de skall göra i en sådan här situation. Och kom ihåg, problemen, de har inte försvunnit bara för att Irländarna har sagt nej. Problemet med en europeisk union med ett demokratiskt underskott, med ett antal nya utmaningar, med 27 medlemsstater istället för 12, och med en organisation som var gjord för 12 och inte 27 stater, det problemet har inte försvunnit. Och det är det som vi förväntar att våra politiska ledare skall gripa sig an. Om vi vill vara effektiva att bekämpa klimathotet och att handskas med höga oljepriser så måste vi ge Europeiska Unionen medel att göra det. Effektivt och mer demokratiskt. Och det är det som var utgångspunkten för hela den här diskussionen och det är det vi måste fokusera våra krafter på just nu. GE: Ok. Margot Wallström. Tack så mycket för att du kunde vara med oss från Bryssel. Så enligt Wallström är det i korthet demokratiskt att inte lyssna på vad folk säger, utan att tolka vad dom säger till sin fördel, så man kan göra tvärtemot vad dom vill och ändå låtsas som att man fört en demokratisk process. Det är såhär våra politiker resonerar. På höga hästar gör de sin egen tolkning, eftersom vi vanliga dödliga inte förstår vårat eget bästa, utan måste överlåta sådant till de som vet bättre, nämligen våra folkvalda. Vi vanliga människor duger inte till demokrati. Folkstyret kan inte överlåtas till folket, det måste göras av karriärister som satsar sitt liv på att utöka sin makt och sitt inflytande, för att sko sig själva. Politikerklassen. Politikerklassen ser sig inte som vanliga människor. De har inte A-kassa, de har inkomstgaranti. Minst 30 000 i 15 år efter avslutad tjänst i Riksdagen. Så ser tillvaron ut för en arbetslös politiker. Fast ja, även om han jobbar som t.ex. konsult (som Göran Persson) och drar in hundratusentalskronor, så kan han fortfarande ta ut sin inkomstgaranti. Så helt jämförbart med A-kassan är det ju inte. Men det är deras verklighet, som dom själva skapat den, på vår bekostnad. Så, är det någon som är det minsta förvånad när politikerna ignorerar folkets åsikter? Det är dags att återta makten över våra liv. Det är dags att sluta göda politiker som bara skor sig själva och sina egna intressen, eller privata intressen som indirekt göder dem. Demokrati är folkmakt. Att folket bestämmer. Så ser det inte ut längre. Vi har en politikerklass som ignorerar folket. 60 000 medlemmar i protestgruppen mot IPRED, justidieministerns reaktion? Total ignorans inför detta faktum. Favorit i repris: Andra om detta: Sagor från Livbåten,

Jag är lite efter, jag vet. Har varit borta och hälsat på kompisar, sovit helt galna tider och liksom inte riktigt hittat energi till att skriva något förrens nu.

Årets blogg blev Henrik Alexandersson, som sliter en hel del med att dra upp nyheter som många av oss andra spinner vidare på, det är absolut ett enormt arbete som förtjänar uppmärksammas!

Den här bloggen kom på plats 21 med 556 röster. Det känns ju fint, med tanke på att jag inte direkt varit ivrig att uppmärksamma tävlingen, men många nog har uppenbarligen uppmärksammat min blogg ändå, det känns jätteroligt! :)

Annars vill jag bara tipsa om den här länken, för er som gillar dokumentärer liksom jag.

Det blir mer imorrn.

Jag är lite efter, jag vet. Har varit borta och hälsat på kompisar, sovit helt galna tider och liksom inte riktigt hittat energi till att skriva något förrens nu. Årets blogg blev Henrik Alexandersson, som sliter en hel del med att dra upp nyheter som många av oss andra spinner vidare på, det är absolut ett enormt arbete som förtjänar uppmärksammas! Den här bloggen kom på plats 21 med 556 röster. Det känns ju fint, med tanke på att jag inte direkt varit ivrig att uppmärksamma tävlingen, men många nog har uppenbarligen uppmärksammat min blogg ändå, det känns jätteroligt! :) Annars vill jag bara tipsa om den här länken, för er som gillar dokumentärer liksom jag. Det blir mer imorrn.